Vi fick hem våra tre tjejer i går förmiddags. Uppfödda i hemmiljö och inte direkt rädda av sig förutom en av tjejerna som inte gärna kommer fram. De fick flytta in i en gallerbur med en platå med ett hus på som de snabbt belamrade. Där i har de trängts alla tre och två av dem har vågat sig fram och hälsa och busa lite i buren medan den tredje har hållt sig på sin kant.

I alla fall bestämde jag mig för att flytta dem till den större dunaburen i stället eftersom de små små luckorna i gallerburen samt huset gjorde att jag inte kunde "komma åt dem". I dunan kan jag ju öppna hela locket och komma åt med båda händerna och ta upp dem vilket var helt omöjligt i gallerburen.

Jag inredde i alla fall dunan och alla tre låg och myste i sitt favorithus när jag skulle flytta över dem och ingen av dem hade lust att lämna boet. Tillslut lyckade jag lura ut två av dem men den tredje, den lite räddare, vägrade. Efter mycket om och men fick jag henne till att lämna huset i alla fall och för att det sen skulle gå så smidigt som möjligt fångade jag in henne i en stor hamsterboll och lyfte snabbt över henne till sina systrar. Vid det här laget var hon ganska uppstressad och huset som tidigare bara haft en svag svag doft luktar ganska starkt nu. Är det så att de luktar mer vid stress?

Nu får de vara för sig själva i den nya buren så hoppas jag att även hon kommer till ro. De övriga två busar runt som bara den och verkar ha hur kul som helst. Det hemska huset kommer inte in i buren igen. Hädan efter blir det hus som går att lyfta på…