Om inte hundarna äter möss till frukost (eller lunch eller middag eller natt-vickning ) skulle jag helt enkelt öppna dörrarna helt, och låta dem klättra som de vill. Då får de större bur och roligare, och det är enkelt att bara pussa på dem i förbifarten. Utan att behöva "bestämma sig" för att man ska öppna dörrar och ta upp dem.

Alla mina burar är "öppna burar" - ibland enbart stora låg-kantade kartonger - som "står på något" så de kommer upp från golvet eller bordet. Detär mycket mycket sällsynt att någon av mina möss rymmer. De avskyr att falla och de vill absolut inte hoppa "rakt ut i det blå".

Jag själv stormtrivs med att ha det så! Det enda jag får vara lite observant med, är att de ibland "hakar på" mig, bakifrån, utan att jag ser. Sedan när jag går därifrån, dyker det upp en mus på axeln från "ingenstans". *ha-ha* De passar på mina små gryn.

Kartongerna får jag från konsum här. De stora som det varit potatis eller frukt i, gillar jag bäst. Det är stor rotation på såna här. Och enkelt att inreda kombinerat och varierat, med många olika kartonger.

Nu har jag inte så "vackert", inte så att jag "möblerar ett vardagsrum" med mössens hem.

Tvärtom har jag ett eget rum till mössen, där det hela tiden förändras. Och jag lastar emellanåt bilen med tomma, användna kartonger som jag hivar av på sopstationen. Annars skulle det inte gå…

Glömde säga "Gomorron"  Så ohyffsat …

Så nu säger jag det: Gomorron!

Ja, det låter ju enkelt men äter de sig inte igenom kartongerna på nolltid?

Sen tog du upp en sak som jag har undrat en hel del över och det är hunden. Vi har ju bara haft tammössen sen i tisdags (zebrorna pratar jag bara med, förutom när jag städar) och han är så nyfiken sååå. Varje gång vi varit ute så springer han in och kollar så att de är kvar. Han sitter och tittar in i buren, viftar på svansen och gnyr. Har jag dem i knät sitter jag faktiskt på helspänn och jag får ha full koll hela tiden för han vill bara fram och äta?, slicka och nosa på dem. Jag ryter i åt honom och säger att det är "family" och inte bitleksak/mat och igår för första gången tycker jag att jag märkte att han faktiskt fattar och han lugnade ner sig lite.

Ni som har hundar: Tröttnar de och ger upp efter ett tag eller får man vara på sin vakt till 100% alltid?  Vad tror ni?

Jag brukade, när jag bodde större, köra en variant som är typ öppet tak. Istället för stängt tak hade jag en takterass med leksaker etc. Ha mössen springande lös på golvet är inget jag rekommenderar, speciellt inte om man har andra djur och speciellt inte innan de möss man har är ordentligt tama…

Min hund vet du ju han älskar mössen och råttorna, försvarar dem och är en del i flocken. Kan han så leker han med dem, men inte alla möss/råttor är trygga nog att kunna leka med en hund.

Det är viktigt att signalera rätt till hundar. Du är osäker och uppvisar detta till dina hund, då kan det bli motsatt effekt, dvs du kan med din hetsiga röst, din onaturligt spända kropp etc ge signal till hunden att vara extra vaksam och bli hetsad på smådjuren. Försök vara naturlig och bete dig som en hund mot din hund. Hur gör flockledaren? Hur visar flockledaren att hennes nyfikne undersåte ska "ge fasiken" i hennes leksaker, mat, ungar etc…

OK!

Det låter sunt och jag ska försöka göra mitt bästa.

Jag är ju van vid zebramössen och jämfört med dessa är mina nya möss otroligt tama och nyfikna. De är m a o härliga. Nästa helg ska jag få hundvakt och då ska jag och mössen bara umgås.

Mycket hänger på va det är för ras på hunden, och hur mycket jakt det är i den. Min golden skulle aldrig ta en mus. Huskyna däremot väntar bara på läge. Freja är värst. Hon ser alla mina djur som mellanmål…

Jag är av annan åsikt. Min dobbis kommer från jaktsläkt så skulle det hänga på det skulle han se alla smådjur som mat, men det gör han inte, för jag har lärt honom att det är flockmedlemmar.

Jag håller med Grodan. Min mammas Dobberman/Rottweiler-tik är av den snälla modellen utom när det gäller folk/djur som inte tillhör familjen. En av mina möss som jag hade med mig när jag var & hälsade på i Skåne, så var faktiskt hunden rädd för den. Kunde lukta på bburen och våra händer med muslukt, men inte om musen var i buren/ händerna.

#1 - Vi har tagit efter dig, Amaira, och har nu två musakvarier utan lock. Det är jättebra att slippa öppna för att pilla på mössen. Vi började när en mus var i karantän och stod mitt på matbordet i vardagsrummet. Mitt i centrum tillsammans med oss männniskor. Nu är alla möss tillbaka i dotterns rum, men fortfarande utan lock på akvarierna.

Men ännu vågar jag inte inreda på höjden och det är bara små snälla som bor så…

På tal om hundar och möss så litar vi inte helt på vår hund (korsning cairn och cavaljer). Vi har burar stående på nedersta hyllan och han tittar gärna men försöker inte röra. Jag kan också ha både hund och mus i sängen och hunden bara glor när musen springer omkring honom. Han vet ju att han inte får röra… Men som sagt - jag litar inte helt på honom. En gång har jag sett honom göra ett litet ryck mot en mus. Å andra sidan gör han så mot katter också - om de springer, annars bryr han sig inte och skulle aldrig få för sig att skada nån. Gärna skrämma - men inte skada.

Nu blev jag nyfiken. Vad jagar man med en dobbe?

killar

Hihi, MusIC, den var bra.

Min är en Cocker Spaniel, och definitivt en slags jakthund, apporterande fågelhund. Han rör inte heller buren när han ligger och tittar in, utan ligger som sagt utanför och viftar på svansen, som om han vill säga: Gud, vad ni ser spännande ut, kan vi inte leka?

Jag tror han är mest nyfiken, men samtidigt är han ju så lekfull och han förstår ju inte att han måste vara varsam, däri ligger problemet.

Eftersom han är magsjuk var jag hos veterinären med honom igår och då berättade jag om mössen. Vad hon tyckte var viktigt var att de inte kom lösa på golvet, för då skulle han ta dem trodde hon och hon trodde också att det gällde för de flesta hundar.

Men jag ger mig inte! Han ska få vänja sig när jag har dem i knät, det måste ju gå efter en tid. Jag såg att det finns medlemmar här på forumet som har katter hemma och det måste väl vare en ännu knepigare situation, eller…

hihi… dobermanntricket… (men det funkar…)

ja, vad fasiken jagar man dobbis med…

När du väl talat om för din hund att smådjuren inte är varken leksaker eller godisbitar så kan de vara lösa överallt. Hundar med vall i sig brukar kunna hjälpa till att fånga in dem. Flera av mina hundar har hjälpt mig att fånga in råttor och möss som kommit bort både ute och inne. Min förra hund Bosse och jag fick flera uppdrag då vi letade rätt på råttor som "rymt" eller "tappats bort" utomhus.

Det gäller att förstå sina hundar och läsa dem rätt.

#1 Jag skulle aldrig våga ha burarna öppna. Alltför många gånger har jag kommit till en tom bur (de har tryckt sig ut genom gallret) och ingen mus i sikte, trots att buren stått högt och så. De stannar inte kvar ovanpå buren, oavsett var den står… Har vaknat x antal gånger mitt i natten av att en mus eller två klättrat omkring på mig.. Inte roligt heller att ha en mus lös i flera dagar. Så jag håller mina burar stängda och med saker ovanpå de ställen där de skulle kunna trycka sig igenom… ;) Men annars skulle det säkert vara mysigt att ha öppet till dem.

Olika hundar har ju olika mycket jakt i sig. Mina whippetar har väldigt stark jaktinstinkt. Den ena satte efter en hare utan vett och sans och blev överkörd så att båda frambenen bröts. Den andra satte efter hare på asfalt så att efter ett par minuter när han återvände hade skinnet på trampdynorna skavts av så att han knappt kunde gå på två dagar. Den ena har haft ihjäl en lösspringande tamkanin (ej våran egen) och så fortsätter det säkert hela deras livstid.

Jag har verkligen gjort mitt yttersta för att dämpa deras instinkt. Men det går helt enkelt inte. De är dessutom alltid kopplade ute. Dessa gånger när olyckorna har hänt så har de antingen smitit, dragit omkull mig så att jag tappat kopplet eller varit lösa på en tomt där det inte borde sprungit någon lös kanin. Det finns bara två ställen där de får springa lösa: inhängnader och tomten till stugan som vi hyr ibland - inga grannar i närheten, bara skog. För övrigt har jag hyfsad vardagslydnad på dem. De lyssnar på mig även när jag säger "nej" i andra sammanhang. Däremot har jag aldrig lyckats bryta en jakt genom att skrika nej.

Mot våra egna djur har de lärt sig att hålla sig i skinnet. De kan nosa på dem och vara snälla. Jag har flera foton på hundar tillsammans med andra djur, råttor, kaniner och kattungar. Det funkar kanonbra när jag är med. Men jag skulle aldrig, aldrig lita på dem så att jag lämnade dem ensamma med andra djur än våra egna vuxna katter. Deras jaktinstinkt väcks direkt när ett mindre djur springer. Blir de tillräckligt triggade kanske de glömmer bort att det är förbjudet. Då är musen, råttan, kaninen som de nyss nosade snällt på bara ett byte. Däremot bryr de sig inte ett dugg om djur som sitter inne i sina burar. Våra katter i hemmet låter de bli garanterat och det beror nog på att katterna går lösa hela tiden, hundarna har vuxit upp med dem och vant sig vid dem.

Vad ville jag säga med detta egentligen? Att hundar är väldigt olika, mycket beroende på vad rasen är framtagen till (whippet togs fram för att jaga hare. De jagar med synen dvs de sätter efter ett byte som springer)

#3 " Ja, det låter ju enkelt men äter de sig inte igenom kartongerna på nolltid? "

Kanske det,  om de vill så.  Vitsen är att de inte kommer någonstans, oavsett om de har öppet upptill, har öppet på sidan, eller gnager sig egna små hål.  Om de inte vill hoppa eller kasta sig rakt ut i det blå, och det vill inte mina möss.