Fråga till Grodan.
Du Grodan som är bra på de skuggade färgerna, och andra färger också.
Jag har en ung blå agouti-tjej som är så väldans mörk kring nosen. Det har hon varit redan från början, dvs inget som utvecklats med åldern.
Även en lilac agouti har den här mörktoningen, men inte lika mycket.
Ungarna är födda den 8 juni, och på fotot här är hon 4 veckor och två dagar (i förrgår).
Farfarsfar och morfarsfar är Morakullan´s Åbåjmus och farmorsfar och morfarsmor är Morakullan´s Åladomus. (bl-ag och ag, farfarsfarfar är silver agouti) Föräldrarna är alltså halvsyskon.
Rödögd vit finns också i stamtavlan. Liksom Blanche som finns långt bak (extreme dilution colourpoint).
När jag hade en agoutiunge för länge sedan, och reagerade på dess mörka nos som liten, sa du att agouti gärna ser ut så (eller om Tomas sa). Så jag antar att detsamma gäller för dessa.
Men jag undrar ju. Särskilt som även öronen ser mörka ut.
Men på skuggade färger kommer väl skuggningen fram först senare?
Ja visst ja, glömde. Titta gärna här för fler bilder:
åbåjmus helt underbart namn
Och jag blandar ihop det där med morfarafarfarsmormorsfarosv *snurrig* Men ni får lsita ut det själva 
Hon är en vanlig Blue Agouti. En Blue Agouti Burmese el Blue Agouti Colorpoint har mkt ljusare grundfärg.
Jag brukar berätta att Blåa varianter gärna ser mörka ut på nosen när de är unga.
Fin fotoblogg du har.
Och en fin liten musa du har där!
Nämen Hallå! Hur många avatarer har du samtidigt? Haha! Jag gillade den blinkande grodan bäst. Nu är du spöke, haha.
bara testa lite
jag råkar ha möss i de färger jag nämnde där ovan och ska när jag gjort lite IRL-saker lägga upp foton på dem, så kan du få se hur de ser ut amaira.
Ja tack. och gärna som unga också om du har/kan.
De vuxna djuren är lättare att se vilka färger de har. Ungar och ungdjur förändras ju hela tiden.
Åladimus är ju förmodligen den som var far till min Sveakull. Den kullen var väldigt bra i temperamentet. *Sakna*
Åbåjmus har jag träffat! En bjässe! :D
Älskar mina stora små vänner..
#10 tålamod… de växer ju så fort…
#11 mja… var det inte rödögda i den kullen? den å-kullen var mellan renavlad silver agouti och renavlad blue agouti… (och sådär supertemperament hade de inte heller… hihi)
#12. tålamod… de växer ju så fort…
Jo, men vad hjälper det mig, när jag inte har (aldrig har haft, och inte har tänkt mig ha heller) burmese. Och colourpoint har jag inte heller någon erfarenhet av.
Blanche var colourpoint, och jag tyckte inte hon hade några pointer alls … Så du ser, jag behöver mera på fötterna 
Jag är ju kunskaps-hungrig.
Inget supertemperament, vad innebär det? Nerviga? Springiga? Gräviga i handen? Eller/och hanar som slåss sinsemellan? Något speciellt du menar, eller allt detta?
Hanarna i kullen … ja, det är inte deras grej liksom … Men annars, dom är SUPERMYSIGA! Tycker jag. Trevliga att vara med och hantera.
Tänk vad några generationers temperamentsavel kan göra. Först Elin, sedan jag.
Den här kullen är smockfull med gener från de två Å-grabbarna. Jag ville ha lite vackrare möss igen.
Nåja, vad de är ochv ad de blir syns på utställningen i höst. Men de är inga standarddjur. De döms som tan och satin (hårlagsmöss) och är varken tan- eller hårlagsavlade. (även lh inkorsat, som försämrar kh-pälsen)
Visst vill jag ha tan, och avla tan - liksom vacker satinglans - men det liggger så långt ner på prioriterningslistan att jag liksom aldrig kommer dit…
#13 Då säljer du bara burmeserna!
Supertemperament är ju en sällskaplig mus som älskar människor, är trygg och lugn. Det var två hanar i den Å-kullen som var lugna och trygga, den ena behöll jag! Åhmus! Den andra köpte Elin: Åladimus (agouti). Elin tog för övrigt tre hanar ur den kullen. Honorna var väldigt springiga så jag valde att inte avla på dem.
De var ganska olika. De två Blue Agouti hanarna Åbåjmus och Åhåjmus var oerhört vackra, men lite nerviga. De ville inte bo ihop med varandra. Med söner vet jag ej.
Hanen jag behöll, Åhmus, blev gammal (han har en tråd här på sajten) och bodde fredligt med sina söner till sin död. Hans söner bodde sedan också fredligt. Den ena sonen fick testikeltumör (första gången jag sett detta på mushane). Den andra sonen bor nu med sina söner i sin tur, men börjar tackla av. Temperamentet har blivit mycket bättre med senare generationer, så det funkar att selektera på temperament i linjen.
Jag har just nu ingen Blue Silver Agouti, däremot Blue Agouti Burmese. Här ett oskarpt foto - gillar inte oblixtrade foton… *grrr* - på Morakullan´s Reklam, hona, ca 2 mån
Hihi, Morakullan´s Reklam - ja, henne kan du göra reklam med! Vad fin hon är.
Tackar för fotot. Blue agouti burmese, här ser jag bra det jag vill se.
När jag får lite inspiriation ska jag ta bättre foton… kanske utomhus… surar lite över att jag inte har någon blue silver agouti, men det finns en engelsk tråd här med en sådan tror jag… sålde en dräktig hona till Polen, för några år sedan, som fick en Blue Silver Agouti i sin kull där.
Kan vara spännande att få se den vackra Blue Agouti tösen igen, nu lite äldre!
Foto finns på henne (Hej heter hon) i tråden "Jag - en uppfödare". Det är mitt sista foto på henne innan hon flyttade till Elin.
På det fotot är hon alldeles snart 4 månader. Och den mörka nosen finns kvar.
Oki.
Starta ny diskussion
