Jag har aldrig hört den första med mössen, däremot med råttorna… Den andra frågan då jag höra så fort jag nämnt råttor/möss. Suck! Jag brukar nog svara rätt beskt, för det är faktiskt rätt dumma frågor…

Jag är även lite trött på att folk inte fattar att man faktiskt kan ha möss hemma. När jag säger att jag haft möss så rynkar dom på pannan och undrar typ hur funkar det..

Och sen när man förklarar att det finns tammöss och vildmöss och blablabla så tar dom inte in det utan tänker fortfarande på vildmössen som terroriserar sommarstugan typ.

Äh, jag blir sällan irriterad på såna där naiva, lite korkade frågor. Kanske ibland för att jag inte orkar svara. Det bästa tycker jag om man blir lite trött på att svara är att skriva Artiklar. Då kan man hänvisa tilla Artiklar nästa gång någon ställer den frågan.

Och frågar nån i verkligheten ser jag det som ett perfekt tillfälle att få diskutera möss och råttor. Förresten tror jag att många ställer såna där dumma frågor för att få igång en konversation. De vet helt enkelt inte vad de ska fråga.. Och de vet nog svaret själva redan egentligen. Men ibland flyger liksom första tanken man får rakt ut ur munnen.

Nä, man måste få ställa dumma frågor. Det är värre när folk är fördomsfulla och rent ut sagt elaka, tycker jag.

Fast den första frågan är ju inte orimlig, finns många som har möss (och råttor) lösa i lägenheten men med en bur som de kan gå in i.

Den andra frågan däremot kommer troligtvis av att en del inte tänker längre än vad näsan räcker.

Äsch som iller ägare kan jag säga att frågorna runt mössen är rena picknicken :-)

Jag är less på folk som börjar sina inlägg med att säga att dom har läst på en massa om djurarten och börjar med att fråga standard frågor såsom tamhet, vad kostar dom, etc ;)

Då är jag inte så övertygad om att dom har läst på direkt. Haha.

Jo, en del verkar inte ens veta om att man ens kan ha möss som husdjur.  

Jaja, finns väl bara en sak att göra. Och det är att bemöta även de mer eller mindre korkade frågorna med ett bra svar så kanske man vinner någon mer in i musvärlden, alternativt får ytterligare en person i alla fall lite kunnig om hur det fungerar med djuren.

Apropå det ska jag kolla igenom några DVD-skivor ifall det kan finnas någon taggmusartikel någonstans…

Det jag blir irriterad på är när man visar dem, så skriker folk… Visst, man kan vara rädd… Men många är nog inte rädda för dem, de är juh söta, men tanken på dem som liksom är inlärd som ohyra…

#5 Haha!

Ingen har förresten hittills tyckt att mina möss har varit äckliga.

Råttorna däremot..

#8: Är man rädd så är man rädd. Jag hör till demsom fortfarande skriker och flyger upp på möbler när jag ser en vild mus. Så inte har rädslan gett sighelt här än inte. Men innan sonen skaffade sina möss så hörde jag till dem som skrek av skräck. Och det är inget man väljer själv kan jag säga. Att vara så rädd för dem är oerhört jobbigt. Och om någon skulle sagt till migför 2 år sedan att möss är söta,då skulle jag informerat dem om att den åsikten får stå för dig, jag tycker bara dom är äckliga jag.
Så det är jobbigt att vara rädd. Försök att bemöta dem som är rädd och inte tycker mössen är söta med respekt istället. Det är inget man väljer själv.

Jao, fast det är ju samtidigt skillnad på rädsla och rädsla… Riktig rädsla förstår jag, men sen finns det ju de som bara låtsas också. Och de blir jag galen på

#11: Men hur kan du veta att de låtsas? Jag förstår intedet eftersom alla hanterar rädslor olika. Jag vet folk som skrattat av rädsla. Så hur vet man vilka som låtsas?

#12 Jag har en lärare, som verkligen inte klarar av att ens höra ordet "råtta". På honom märker man att han verkligen är rädd. Men när någon skrattar och skriker "usch, en råtta!", och sedan fem minuter senare har en råtta i nacken och säger att de ska skaffa en själv. Nej, då anser jag inte att man har varit rädd på riktigt.

Det som jag mer syftade på var att när jag transporterade mina möss, så var jag på väg till bilen. Och tre tjejer i 35-40 års åldern började tjutskrika (fjortisläte) skrattade o hoppade åt sidan o sa: Fy va äckliga, hihi.

O sådant stör jag mig på. Tror absolut inte att det var någon riktig rädsla…

Min mor har extrem ormfobi. Hon kan börja gråta av att se en orm på TV. Därför hade hon väldiga problem med råttornas svansar. Rädd var hon inte, men hon tycker att råttsvansar är bra äckliga.

Ja det är ganska intressant att ormfobi och råttsvansfobi ofta hör ihop. Undras om mussvans upplevs lika otäckt…