Skulle gå och lägga mig, och kollade i musburen som jag brukar. Ingen Spindel kom och sa hej, bara två bruna näsor kikade fram. Så jag lyfte försiktigt på huset och där log hon, hon hade bara lagt sig ner och somnat.

Så nu slipper hon tumören, om det var den eller åldern på nästan två år, eller båda kombinerat som tog henne ifrån mig vet jag inte, och tänker inte ta reda på det heller.

Men som nämnt, nu har min lilltjej vandrat vidare till den eviga osthimlen. Jag såg redan igår att hon var redo att gå, hon såg så lessen ut när hon inte kunde klättra och ta sig fram riktigt som hon gjort tidigare.

Hon kommer alltid att vara en speciell dam för mig, jag har sett henne växa upp från rosa korv till gammal gumma.

Go'natt gumman, kanske ses på andra sidan. Älskar dig för evigt

 Lycka till tjejen