Hej Artlink, och välkommen in i musvärlden du också!!

Snygga möss du har. har du köpte dem av Lena (vilket du alltså har ) så har du snygga möss!! Men kanske rädda möss?

De är uppfödda för att vara verkligt vackra   men inte uppfödda på temperament. Vill du dessutom avla fram verkligt trevliga sällskapsmöss, så har du en utmaning.

Extreme black (och även de andra extreme-färgerna), är något helt otroligt läckra!! Kolsvarta in i varje detalj, kolsvarta svansar, kolsvarta tassar ända ut i klospetsarna! Sanslöst vackra i färgen!! Men det jag hört talas om dem, så är de mycket känsliga och blir lätt sjuka och inte så långlivade. Du får rapportera hur det går med den varianten!!

Spännande att ha dig här!!

Vinkar glatt och välkomnande!

Välkommen! :)

Tusen tack!

Angående tempramentet är honorna mycket trevliga, hanen 'är född i sept och inte särskilt mycket hanterad. Han är lugn när han väl är uppe i handen.

Om jag jämför med zoomöss så är Lenas jättelugna. Hade en hane hemma ett tag för en väns räkning och den var inte rolig…

Jag fotade lite nya bilder nyss.

Kiwi

Tindra

Bianca

Jättevackra möss, grattis!

Så fina :)

Nja, jag håller inte med Amaira. Lena Tysk är en av de få i Sverige som lyckats importera standardenliga möss främst från England (tammössens "hemland") och har möss som BÅDE är vackra och trevliga. Jag har sedan 80-talet dömt möss på utställningar (främst i standardklass ska medges) och förvånas fortfarande hur trevliga de engelsktypade mössen är från utställningslinjer jämfört med de från svenska "sällskapslinjer". Grodan och jag har åtskilliga gånger diskuterat detta och troligen beror det på vad man gillar när det handlar om temperament. Jag gillar möss som är lugna mer än de som är s.k. nyfikna, vilka jag ofta uppfattar som stressade.

Skulle jag köpa möss idag (när min buddy Grodan flyttat till "nästan Danmark") hade jag direkt vänt mig till Lena. Så när Liselotte (Artlink) frågade mig så rekommenderade jag henna att köpa från Lena.

Det låter bra, Artlink, härligt att du har fina möss på alla sätt och vis.

Hej Tomas! Härlig att se dig här!!

Ja, alla har vi ju olika uppfattning om "temperament", det är ett vagt begrepp egentligen som inte säger någonting, utom att musen förhoppningsvis inte bits.

För mig är det viktigt att de inte är rädda, och kommer och hälsar på mig medetsamma jag kommer in i rummet. Och gärna vill upp  i handen, och gärna vill vara med mig, och har en sorts kommunikation med mig. Det är vad jag trivs med. Det tar inte bort att de även är lugna.

Men i ärlighetens namn är det inte lätt att få fram såna möss, jag har själv bara några få, fast jag avlar allvarligt på just det.

De s.k. "rasselmössen" går mig på nerverna.  De som det bara säger "rassel" om (och så är de borta) så fort jag närmar mig.

Sedan får de vara hur "lugna" som helst i handen, oftast saknas dessutom "kommunikationen" då.

Sedan måste jag hålla med om, att vi verkligen har trevliga möss i Sverige!! De som visas upp på utställningarna är oftast helt ljuvliga!!

Och du Tomas, nu ber jag igen - håll en kurs!!! Eller håll i en  öppen bedömning!

Jag är nybliven petclassdomare och vill bli standarddomare. Jag vill ha hjälp av din erfarenhet!!!

Förlåt Artlink att jag kidnappat din fina tråd en smula. Dina möss är helt fantastika! Och blå som är en sådan vacker färg!!

Mössen var jättefina! Lycka till!

amaira: det är ingen fara, kidnappa på du bara ;)

För att återgå till Jag tycker det här med temperament är intressant… generaliseringar över lag är jag helt emot. Alla afrikaner är musikaliska, alla homosexuella är överexuella, alla norrlänningar är tystlåtna, alla amerikaner är feta, alla engelsktypade möss är rädda…

nej, jag går på individ och min första mus var en skogsmus som jag tog hand om eftersom vi hade satt ut burfällor i min farmors torp. Det hade varit ett hemskt väder så vi hade inte haft möjlighet att titta till fällorna på över en vecka. Så när i kom dit var det flera som var döda. förmodligen uttorkade. En liten krake, bara någon månad gammal var så söt, så jag höll honom i handen, och då srätte ett ben till! Genast matade jag i honom vatten och han piggnade till :D!

Han fick komma med hem och trivdes ypperligt. blev otroligt tam och levde i 2 år. Det var en vild skogsmus! hur avlad var den på temperament tror ni?

Dessutom har jag haft en hel del råttor och av alla trevliga råttor jag har haft (för alla har varit trevliga) har två zoofråttor varit de absolut mest sociala.

Vad beror det här på då? jo, nu ska jag avslöja något som råttvärlden inte vill veta…de två zooråttorna var en i början och en i slutet av min råttkarriär. Båda var ensamråttor och blev präglade på mig. Lika så var den lilla skogsmusen helt ensam… jag vet att detta strider HELT mot rekomendationer så nu stack jag ut hakan lite.

Det jag vill få fram är att allt inte är genetiskt och man ska inte generalisera och döma grupper. Varje individ är värd att granskas innan man kan yttra sin åsikt. jag nämnde zoomöss i ett inlägg baserat på den mus jag hade hemma. Ett typiskt fel! påminn mig gärna om jag gör om det

-Lottiz

Jag håller med dig, Artlink, vad gäller generaliseringar.  Du har så fullständigt rätt!

Men när det gäller engelsktypade och svensktypade ser jag dem som två olika raser. Och temperamentsmässigt jämför jag med ponnys och engelska fullblod. Fullblod har ju definitivt mer "nerver" än de trygga ponnierna, det är stor skillnad … generellt sett …

Rasegenskaper är ju viktiga att känna till. Den som ska införskaffa en hund till exempel, bör ju vara medveten om det, för att det inte ska bli totalfel i slutänden. Den som köper hund första gången, utifrån "gullighetsfaktor" kan bli djupt besviken som hundägare.

Vissa hundar är sällskapshundar, andra är arbetshundar. En del kräver mycket mentalt och fysiskt arbete och blir "tokiga" (understimulerade och mår dåligt) om de skulle behöva leva sitt liv i en liten lägenhet, med en ägare som inte har tid och ork till att arbeta med sin hund, utan vill ha ett gulligt stilla sällskap, med små lugna promenader i kvarteret. Osv, ja, du vet vad jag menar.

Själv försöker jag avla fram korsningar mellan svensk och engelsk typ, för jag vill ha de engelska mössens storlek och skönhet, och det svensktypades lugna trygghet.

Därmed inte sagt att en svensktypad inte kan vara hispig, eller en engelsktypad inte vara trygg - det är en "generalisering" bara.

Vad gäller just skogsmössen, är du inte den första med din erfarenhet. Jag vet faktiskt flera som fått just skogsmöss väldigt tama. Så … jag antar att även det är en "rasegenskap", eller art-egenskap i det här fallet.

Egentligen är det konstigt att skogsmusen inte redan blivit husdjur (påminner här om vår svenska lag som förbjuder infågnade av vilda djur).

De djur som blivit husdjur, är ju de som har en förmåga i sig själva att "bli tama". Om vi fortsätter jämförelsen med hästdjur, så har vi ju sebran, om vägrar "bli tam", och därmed inte helerl blivit husdjur.

Tanken på "en randig häst" är väl annars lite häftig, eller hur?

Visserligen har en person under förra århundradet lyckats köra sexspann med sebror - men det var en arbetsam utmaning och stor skicklighet, och en bedrift som ingen gjort om.

Sedan har de ju också exempelvis "svag rygg" för ridning (har jag för mig att jag läst någonstans), och lite andra egenskaper som inte gör sebran till något större "nyttodjur" för oss.

Men visst finns det en grundläggande skilland i olika djurarters "temperament", och även inom de olika framavlade raserna.

Däremot är ordet "temperament" väldigt diffust, och i en diskussion behöver man nog klargöra vad vi personligen menar med det.

Ja, jag vill också tillägga att dialektala uttryck försvårar tolkningen. Jag minns att jag vid en råttutställning fick "spattig" på en råtthona, vilket i mina öron låter negativt och stressat. Domaren menare inte alls så utan menade att honan var aktiv och pigg.

Lite skillnad, ja…