Popcornåldern är fullt normalt och att alla ungar i båda kullar är hoppiga är inget att vara orolig över. Det går över med åldern, finns inte mycket att göra än att vänta ut det men sluta inte hantera dom bara för att dom poppar runt, du får hålla i svansen lite grann medans du kelar med dom ;)

jag försöker.. men dom slingrar sig..:P

en hoppade på pojkvännen i soffan när jag skulle visa han bebisen.. tror båda vart lika rädda..:P

Det beror inte på kosten så det kan du inte ändra på, och som nämnt så är det en utvecklingsfas de går igenom och inget man kan göra åt. Lite som människobarn måste gå igenom olika faser de med ^^

Visst, det är svårt att hantera dem när de flyger hejvildt, men man får kanske avstå från en del. Det kan vara farligt att ha dem ute eftersom de lite hursom kan studsa iväg med :P Att ha ett "säkerhetsgrepp" om svansroten när man hanterar dem är viktigt för en liten musunge kan skada sig rejält om den faller.

Tids nog så går det över.

hur länge är dom i popcornåldern då?

Det kan variera en aning men jag har iaf inte haft någon som vart i den åldern längre än 2 veckor tror jag. En del går ur tidigare, en del senare.

ok..:P

Temperamentsavlar man, dvs avlar bara på lugna och trygga möss, som är riktigt tama, får man faktiskt bort popcornstadiet helt, eller så gott som. Inte på första generationen, men med hårt arbete med avelsurval går det.

mina vuxna möss är ju jättelugna?

dom har inget problem med tempramentet? min hona missy kan sitta stilla i min hand och kolla tv ett helt avsnitt utan att röra på sig?

hon är jätte lugn och trygg med mig..

skummt..:P

men tack för alla svar!

#8 Det kan alltid dyka upp individer som avviker från genomsnittet i en generation, det är fullt normalt. Men såtillvida ingen har lagt ner en stor insats i form av eftertanke och hård selektion bakom avlad för att få fram din hona så kommer det nog inte märkas på ungarna, speciellt inte om hanen inte heller är avlad på liknande sätt.

Även jag har lugna honor och hanar som gett popcornbarn, samt någon spattnöt till hona, men hennes ungar är faktiskt än värre i studs så de är halvt omöjliga att hantera och efter det så fick hon utgå ur avel.

Jag tycker svensktypade är hoppigare än engelsktypade, men jag vet att motsatt erfarenhet finns också.

i mina två kullar jag har nu var den ena kullen hoppigare än den andra, men ingen av dem är ohanterbar och ingen har hoppat ur min hand, så jag har förmodligen inte upplevt riktiga popcorn antar jag… Den lugna kullen har varit totalt genomcoola hela vägen från födseln fram till sina 5 veckor som de är nu.

#8 Jo men du vet kanske fortfarande inte hur aveln bakom henne har gått till, hur hennes föräldrar och andra släktingar är i temperamentet.

Som hon skrev så går det inte på en kull utan det är ett långvarigt arbete med mycket nogrannhet:)