För ungefär en vecka sedan stack min ena mus Nypon iväg på eget bevåg, utan min tillåtelse!!!

Hon måste ha hoppat eller klättrat, likson sakta hasat sig ner från bordet via handuken som låg på. Men ändå, trodde jag aldrig nån av dom skulle göra. Å det hann hon göra medans jag va uppe och stoppade om min fem månader lilla son för femtioelfte gången *grr*
Iaf. så har hon varit borta och Nevyn (burkompisen) har inte alls mått särsklit bra, det märktes. Och jag har bara tyckt det hela har känst sååå pinsamt och sååå omöjligt. Jag menar, hur faen hittar man åt en liten mus som inte vill bli funnen, som säkerligen har hur skoj som helst i ett hus på 180 kvadrat?? bland lådor och kartonger, bokhyllor och annat roligt. Tänkte att nu är det kört, antingen blir hon kattmat eller så svälter hon väl ihjäl.

Det första jag gjorde va dock att ställa fram en bur med mat och en massa bomaterial. Så förhoppningen va ju att hon skulle se det som sitt nya hem och kanske komma dit å käka lite för att sen börja bädda ilte och snabbt somna in =)

Nopp,, passade fröken inte alls!

Men inatt strax efter kl. 01.00 kom min kära sambo springandes uppför trappen till vårt sovrum och väckte mig.
- Jag har hittat din fördelsedagspresent!!!! han är skitstolt,, men jag som är mitt uppe i en jätte viktig dröm tar det hela lite cooolt!
Tänkte att han har nog säkert hittat nåt läckert på tradera? Släpade mig upp tillslut och gick ut ur sovrummet. Där står världens finaste sambo med en liten rosaprickig barnstövel i handen. Han nyper ihop upptill och jag fattar ingenting.

- Jag har hittat din mus,, skynda dig, den är nog rädd och jag vill inte att den hoppar ut. Jag tog genast stöveln och sprang ner och släppte ner Nyponet till sin burkamrat som såg an aning pömsig ut. Fattade ingenting, trodde ALDRIG att jag skulle få se den här musen igen. Fattar det ännu inte, helt otroligt.

Han hade stått nere i köket och packat ett paket som skulle med posten dagen därpå när han ser nåt i ögonvrån springa förbi.. Det av mitt lilla krull som behagade ta en spurt ute i hallen. Men eftersom han inte har nån som helst vana av råttor eller möss så var han lite rädd att hon skulle bita honom, så han va snabb och tog min dotters lilla stövel och fick in henne där. 
Kände mig så nöjd nu när jag klev nerför trappen tidigt i morse med min son i famnen och gick in till mössen. Hittade dem tätt ihopkrupna, såå nära såå nära varandra. =)

Kände bara för att dela med mig lite…