Jag föredrar engelska helt klart, men har sv/eng i långhåren. De få svensktypade jag träffat har varit väldigt springiga och nästan lite opersonliga, också väldigt rassliga. Engelska tycker jag är mycket lugnare, dessutom större så de känns inte så fruktansvärt ömtåliga. De absolut lugnaste och trevligaste mössen jag kan minnas är alla engelsktypade faktiskt.

Men jag måste ändå säga att det där med att jämföra engelska och svenska i temperamentet är ganska onödigt. Allt beror på hur de är avlade tror jag. Men däremot så kanske det avlas mer på utseende med engelska möss och mer på temperament med svenska? Avlar man på temperamentet med svenska eller engelska så tror jag ändå att man får någorlunda lika resultat. Men man kan inte jämföra en showavlad engelsk med en temperamentavlad svensk till exempel. :)

Ja, slutligen. Jag föredrar absolut engelska på alla sätt och vis och hoppas kunna få mina sv/eng långhår mer och mer engelsktypade med tiden. :)

Jag håller med LillyB. Engelska är både större, vackrare och lugnare. de slår alla svensktypade jag har här hemma men vattnadalare som är korsningar är helt ok temperamentsmässigt för mig, men rena engelska är snyggare, det kommer man inte ifrån. Större ögon, öron, kropp. Längre svans och maffiga huvuden *love*

Jag håller med…engelska är dom lugnaste här.

Jag är väldigt mycket för balans och harmoni i de små muskropparna, så jag gillar korsningar med de karaktäristiska engelska dragen i mindre format. Sen är jag ju väldigt svag för en maffig ren engelsk typ också. Svensktypat är för sött och runt för mig.

Jag föredrar Engelsktypade. Jag håller med LillyB om att dem är lugnare (men som hon nämnde så har det ju med avel att göra också) och är bekvämare att hantera (då de är större).

hos mig kvittar det, jag tycker om dem allihop

jag satsarmer eller mindre på både engelsk, svensk och korsad här hemma

här är vissa svensktypade lugnare än de engelska och tvärt om

men jag älskar de engelskas öron och svans