För mig finns ingen maxstorlek för Engelsk typ, utan så stor som möjligt. Den ska vara lång i kropp, ha svans som är mycket tjock vid roten och som smalnar av delikat. Längden på svansen skall vara längre än kroppen. Huvudet ska vara kraftigt och långt, ögonen stora och öronen högt ansatta och väl spända och stora. Dock måste musen kunna röra sig och må bra.

På vissa varianter "krymper" den Engelska typen, tex på Siamese. Det är inte alltid per automatik som en variant blir mindre utan har med aveln att göra.

Vissa varianter är lättare att ha mycket stora och andra lättare att ha lite mindre. Ta Cream/Bone och ColorPoint t ex. Dessa är mycket lätta att ha extremt stora. Medans Extreme Black och Chocolate har en något nättare typ.

I Finland gillar man en lite mindre Engelsk typ och är inte så jätteinne på de gigantiska Engelska mössen.

Vissa uppfödare/länder ogillar att få in vanlig zootyp eller Pet type som jag kallar den, medans andra uppfödare/länder inte ser det som något problem - de kan på två generationer fixa till typen. Vissa vill också ha hårlagsmöss och då passar en mer korsad typ.

Hårlagsmöss - främst Longhair och Texel är våran styrka och vi kan exportera hur mycket sådant som helst, utom till Tyskland där de inte uppskattar andra hårlag än Shorthair och Satin Shorthair samt Abyssinian.

Det är alltid så intressant att läsa dina musfunderingar, Grodan! Tack för att du delar med dig av dem!!

Och jag vill ha större än jag har, ännu mer engelska i typen, svans och öron som du beskriver, inte för små men inte heller för stora för då är de inte längre "möss" för mig.

Håller med! Det är sånt här man vill läsa om!

Får jag låna till Husmusen/Hemsidan, Grodan?

#4 Nej, tyvärr

Intressant att läsa om!
Själv tycker jag också att den engelska typen ska vara så stor som möjligt, det blir nästan mysigare då

Precis. Min drömmus har storleken som en 5veckors råttbebb ungefär, fast inte lika knubbig. Dock kan råttbebbar på 5 veckor väga 150 gram+ och det vet jag inte om jag tänkt mig att en mus skall väga.

Jag vill dock att de lever och åldras bra med sin stora kropp. Jag har tyvärr sett Engelsktypade som skrynklar ihop sig så redan när de är 1 år gamla och verkar liksom få ont i lederna. Jag vill verkligen inte att mössen ska må dåligt av att vara stora och jag vill känna att de klarar ett fullt normalt liv gärna upp till 2 år. Samt att ålderstecken kommer senare i livet och inte när musen ännu betraktas som ung. Jag betraktar alla möss under 1,5 år som unga…

Ålderstecken är puckeln som kommer på ryggen, eller ja, den kommer inte automatiskt på alla Engelsktypade, utan enbart de som har kort kropp eller inte kan sträcka ut sig ordentligt. Anledningarna till varför musen inte kan sträcka ut sig är okända, men vi kan säkert jämföra med gamla människor… Puckel anses i a f som ett fel och är inget vi eftersträvar.

Ett annat ålderstecken är att svansen inte är lika spänstig längre utan knorvar ihop sig och ser torr ut. Inte torr i huden, utan typ torr i muskler och benmärg.

Ta min underbara Walle t ex. Han är 1,6 år nu. Och i utmärkt hälsa. Jag trodde faktiskt ett tag i vintras att han var slut. Men med sällskap i buren mår han prima. De flesta av mina Engelsktypade importer har varit mycket skruttiga vid 1,5 års ålder och främst inte sett snygga ut. Men Walle skulle kunna åka på utställning för han har varken puckel eller bentorr-knorvig svans - hur jag nu ska förklara detta med svansen. Någon som sett detta och vet vad jag babblar om?

Tyvärr inga bra foton på Walle - han hatar verkligen att bli fotograferad och med sina ljust röda ögon så har han full rätt till att få slippa bli det eftersom jag inte kan ta foton utan blixt.