Jag kan nu bara svara utifrån mig själv och min erfarenhet som jag skaffat mig under lång tid. Jag har fött upp undulater, hundar o nu möss för att sälja och inte bara för egen skull. Och jag tycker att det är otroligt mycket svårare att sälja än att köpa.

När jag köper ett djur kan jag läsa in så mycket information, jag kan fråga kunniga i saker jag undrar över. Jag kan ta reda på hur djur från olika uppfödare är genom att fråga andra som har djur därifrån, titta på utställningar, läsa resultat och är det djur arter som har olika krav gällande testresultat kan man läsa dom. Men som säljare kan jag aldrig veta eller ta reda på fullt ut hur genom tänkt djurköpet är, eller hur djuret kommer att skötas. Att ställa frågor är bra och man får försöka känna av. Men ofta så vet köparen att svara "rätt" på frågorna. Och det är inte alltid samma sak som att det kommer att bli så.

Ibland kan faktiskt en köpare som inte alltid har så bra svar - men ärliga. Bli den bästa i slutet, den som däremot svarar rätt kanske kommer att tappa intresset ganska fort. Man vet alltså inte alls. Och som säljare så vill man hitta bra varaktiga hem till sina djur, ialla fall för mig är det viktigare än något annat.

Köpare tror många gånger att säljarna (uppfödarna) är "desperata" och vill bli av med osålda djur och att en köpare därför kan ställa en massa krav. Nu kan jag bara tala för mig själv här med, men en köpare kan i mina ögon inte ställa krav på annat än att uppfödaren är ärlig och berättar rätt saker om djuret, och svarar ärligt på frågor man som köpare ställer. Att säljaren ger information om skötsel och mat, och att den ställer upp och svarar på frågor som kan komma när man är ny djur ägare.

Och som säljare tror jag att det är lika viktigt att man säger nej det här djuret passar inte dig, som det är viktigt att man som köpare inte köper ett djur om det inte känns helt bra. Men det är en sak som köpare ibland kan ha lite svårt att ta, det behöver heller inte vara något "fel" på personen bara att just det här djuret inte känns rätt att sälja.

Som köpare har jag alltid känt det som en förmån att få köpa djur från bra uppfödare, från kullar jag verkligen vill ha ett djur ifrån. Men man märker ofta en liten annan attityd hos köpare när man säljer. Nästan som om man ska vara glad att någon vill ha mina djur. Man ska glatt sälja allt dom pekar på, gärna leverera och sälja helt utan frågor. Men om det inte fungerar så är det säljaren som får "skulden". Om djuret blir sjukt eller ibland att djuret inte blir uppfostrat eller ofta ompysslat. Och därför inte fungerar som köparen tänkt sig.
Som tex en valp som råkar kissa inne första dygnen, en lite mus som ingen håller på med och sen helt plötsligt så vill ägaren att den glatt ska hoppa upp i handen….

Som säljare kanske man har djur tingande till köpare som "bara ska ha" just det djuret. Sen säger man till flera att man inget har till salu just då. Sen så kommer aldrig den köparen på utsatt tid. Man har bokat upp tid och dom bara inte kommer, hör inte ens av sig. Och det är så helt respektlöst. Som säljare har man då bokat upp den dagen eller den tiden på dagen och man har ju faktiskt annat att göra i livet också. Om köpare bara visste hur mycket tid man avsätter till att vänta på köpare som sen inte kommer och inte ens hör av sig.

Sen är det självklart jätte bra att folk hoppar av om dom inte känner att det är helt rätt. Men ibland så kan dom ha stått på kö länge, varit och tittat på djuret flera gånger när dom växer upp, sen när det är dags att hämta så har dom bara ångrat sig. Sånt gör mig förbryllad. Har man inte tänkt igenom saken ordentligt innan man tingar ett djur?

Jag vill alltså bara säga att man måste visa mer respekt för varandra, och att som köpare ska man bara köpa djur som man känner är rätt. Men man får också vara beredd på att säljaren kanske säger att nej jag kan inte sälja det djuret till dig. Det kan vara pga av vad man vill ha djuret till, uppfödaren/säljaren kanske inte tycker att det är "rätt", eller bara att säljaren känner att djuret inte passar. Och man har den rätten både som säljare och köpare att backa ur om det inte känns bra.

Sen är det skillnad att sälja till en ny djurägare, en som har haft djur som sällskap eller en som är mer aktiv, ställer ut och/eller föder upp.

Vill påpeka att mina tankar inte på något sätt är enbart efter erfarenheter med möss, utan av andra djursorter där jag har mer erfarenhet. Men att jag ännu inte märkt så stor skillnad

Hur upplever ni andra det? Att vara säljare och/eller köpare?

Av: mandymoo

• Personlig sida
• Kontakta

Datum för publicering

• 2007-02-12