Lycka till med nya tjejerna!

Låt dom sniffa på dig varje dag och ha gärna något gott till dom så dom förstår att du är snäll. :D

De verkar förstå att jag är snäll, kommer alltid fram och hälsar så fort jag sticker ner handen. Fast den ena är en liten "kamp-mus". Hon trummar på min hand och bits om jag närmar mig för hastigt, och så fick hon ryck på ett löv som hon tog tag och ruskade. Men det kanske bara är muslingslek?

Hur menar du att hon trummar på din hand? Känns det som om hon darrar med tassarna när hon är i handen så det kittlar lite? Om det är så, så är det en positiv sak som tassdarr och kan jämföras med kattens spinnande.

#4 Det gör de båda, också.  Men hon boxades mer.  Hon gjorde det dock inte sist jag hälsade på henne.

Underbara namnval: prassla & lycka…

Måste bara fråga, om någon nu kikar på den här tråden nu… Är möss sönderavlade? Lilla Lycka gick riktigt målmedvetet fram och klättrade upp i gallret i buren när katten satt och kikade in. Precis som "Hej! Vem är du?", bara några centimeter från kattens nos. Tack och lov är min katt alldeles för feg/lat för att sätta klossorna i mössen så det var HAN som sprang därifrån.

Hon var väl bara nyfiken

Men att göra så, med en katt?! Det skulle i alla falla aldrig falla Klara eller någon annan husmus in.

Förresten, när är möss färdigvuxna? Och hur stor roll spelar fodret när det gäller växten? Klara är ganska liten, men de "små" är mycket större än vad hon är. För bara lite mer än en vecka sen var de så galet små, åh, tiden går så fort!

#9

Det är nog för att Klara av erfarenhet lärt sig att katter och andra stora djur är/kan vara farliga. Sen har ju de flesta möss avlats på snällhet och då har nog även rädsla för stora djur (t.ex. människor) avlats bort hos dem. Jag har både möss som skyr de stora djuren och som är nyfikna. De flesta klappar gärna till närgångna hundar och katter genom gallret. Hihi. "Kom inte här och stör! >={" typ.

Vilken svår fråga… det känns som att de växer superfort först, men sen smyyygväxer de lite grann i taget när man tror att de slutat växa. Så man knappt märker det. Hoppas nån annan har ett mer specifikt svar. XD Näring är ju väldigt viktigt för växt och utveckling. Jag är ganska säker på att en undernärd mus aldrig kommer bli så stor som den är menad att vara som vuxen. Även om den får bra mat senare.

Hihi. Är de andra engelsktypade kanske? Blir helt förvirrad när det gäller mina möss också. Har två svenskisar som är äldre än de engelska, men jag inbillar mig jämt att de är små bebbar.

Det där är ju jätteintressant! Sixten skogsmus skiter blanka den i Moffekatten. Men åh andra sidan så är ju Sixten uppvuxen med katten och oss stora människor som familjemedlemmar, precis som tammössen… Klara har ju ett annat utgångsläge då hon fått smaka på den "grymma" delen av livet. Ska bli så roligt att få höra hur det går för dina tre töser:)

Om jag förstått allt rätt så har engelsktypade lite längre svans och större öron, eller? Det har inte mina flickor i alla fall, inte så väldigt. Men de kanske är korsningar? Föräldrarna är ganska stora, men tycker redan att de små kommit upp i deras storlek.

Och tack för hjälpen förresten!

#12

Tjaa. De ska helst ha större öron och längre svans. Men ibland är det inte så. Och så kan de ju förstås vara korsningar, det är ju vanligast. Jag ser egentligen mest på engelsktypade som de som är större och svensktypade som de som är mindre. =) När jag hade ofrivillig massavel hemma fick jag fram små möss med jättelång svans och stora 'schakalöron' som jag kallade det. De skulle nog räknas som svensktypade ändå… fast, jag är lite nybörjare på sånt här, så jag kan ha fel. ^^' 

Inga problem! =3

#13 har de engelsk + svensk som föräldrar så är de korsade trots sin storlek jag har pygme mus storlek fast de är korsade men jag har det också pga ofrivillig massavel (då jag såg fel på könet på 1 hane och enhona och fick ner en hane till 7-8 honor)

anser inte att typen beror på storlek utan på vad föräldrarna har för typ

Aha… Tack, men jag blev inte mycket klokare av det. Men jag får väl ta ett litet kort med mössen bredvid en tändsticksask eller något. Så kanske det blir lättare att avgöra.

Och sen har jag ytterligare en fråga: "Lilla" Lycka sitter väldigt stilla när jag har henne i handen och låter sig gullas med och klappas och kännas på, hon är väldigt lugn då, men sedan när jag släpper ner henne kan hon ibland få riktiga ryck och rusa iväg som en galning. Sitter hon stilla för att hon trvis i handen eller är hon rädd och stel av skräck?

hon sitter stilla för att honnjuter, är hon rädd kan hon springa och hoppa tro mig jag vet fick jaga en mus igår som var rädd som hoppade rakt ut från handen

#16

Men hur vet man typ om man har en storörad mus eller en stor mus med små öron t.ex, från djuraffär? Det är ju omöjligt. 

#15

Det kan vara så att hon är rädd. Jag har en mus som avskyr att bli rörd och är väldigt otam. Men när jag får honom i handen sitter han blixtstilla tills han får komma till en yta. Så är vissa möss höjdrädda också. Det beror på graden av rädsla, kanske, om de bara springer och hoppar för livet eller om de gör bedömningen att matte är läskig men att falla 2 meter är läskigare…. vet inte riktigt. =)

Men är hon spänd? Känns tassarna, hur ska jag säga, nästan krampaktiga? Eller är hon verkligen avslappnad i handen och tycker det är helt okej. Då tror jag inte hon är rädd i handen.

Kanske är hon som vår katt? Hon kan få plötsliga ryck och springa iväg som om hon vore rädd när man går mot henne ibland. Fast hon t.ex. kelat med en innan eller kommer tillbaka strax efteråt och stryker sig mot en. Vissa beteenden är underliga och för mig oförståeliga. o_0

När det gäller möss och rovdjur verkar de inte ha inpräglad rädsla för just lukten av dem, inte vad jag märkt i a f. Vad möss brukar kunna reagera vid, är häftiga rörelser och saker som kommer från ovan. Prassliga jackor brukar mina möss & råttor bli jätterädda för. Ljud och rörelser som de ej är vana vid brukar de bli rädda för.

Fast jag har några svensk/engelska korsningar som är rädda för allt…

djuraffärsmöss ser jag som svensktypade tror inte att de skaffar in engelsktypade möss och föder upp på

#16

Fast poängen är ju att det vet man ju inte. =/ Mina första två möss var väldigt stora och långa i kroppen och hade långa svansar. Väldigt ståtliga möss och köpta i djuraffär.

Dessa är ju inte djuraffärsmöss, de är födda på ett naturbruksgymnasium här intill, Strömma. Och de verkar köpa sina djur antingen från elever eller på blocket av relativt seriösa privatpersoner. Så det är lite osäkert var de kommer ifrån ändå. Men att de skulle vara engelsktypade, eller korsningar, är ju mycket möjligt eftersom mössen de har där inte "bara" är vanliga vita labmöss. Så tänker jag i alla fall.

Och förresten, de små sitter inte stilla så länge längre. De är som valpar eller något och allt ska sniffas och smakas på. Inklusive hunden. Men han är jättekär i dem så han bryr sig inte om ett eller två morrhår ryker.

Foton?

Foton kommer. Tro mig, jag försöker få till några bra varje dag. Men min kamera är väldigt dålig, ger suddiga bilder om allt inte är precis stilla (alltså inte den perfekta kameran för möss…) och dessutom låter den så mössen kutar iväg av bara det. -.- Men jag får ge dem massa massa mat så att de blir så runda att fötterna inte tar i marken, då kanske det går!

hm… du kan faktiskt kräva lite grann av dina möss, eller göra det lätt för dig… gör iordning en liten studio… tror vi har skrivit några Artiklar om hur man fotograferar möss… ovärderliga tips, så när du har tid sök efter några sådana Artiklar!

Nu har jag lyckats ta några hyfsade bilder på de små. De verkar bli lugnare av att umgås med lugna och tama "tant" Klara.

Lilla Lycka, eller "Grisen" som mamma kallar henne. När man glömmer den mörka fläcken på nosen ser det ut som hon har ett litet tryne. ^^

En lite suddig Prassla, hon är alltid i farten.

#25 och 26 Jättesvårt att avgöra…Jag vill säga svensk typ per automatik. men det kan ju vara fel så klart.

Engelsktypade kräver att man parar eng + eng för att bevara och förstärka typen. Så fort man avlar in sämre typ så bryts kedjan, så får man börja om igen och avla de bäst typade men ännu bättre typade. Linjeavel, Polygenetiskt. Så jobbar varesig grossister, zoobutiker, gymnasier eller foderuppfödare. Långt ifrån alla sällskapsmusuppfödare avlar så.

Så fort man inte avlar medvetet på typ så blir mössen mindre i storlek och får kortare svansar, mindre öron osv. de sk fodermössen ser ut så oavsett vilken land de kommer ifrån och de påminner om det vi kallar för svensktypade möss.

korsade möss är då någonstans där emellan. man korsar in engelsktypade för att inte förlora typen för mycket om fokus i aveln ligger på annat än typ. tex på mentalitet, färg, teckning eller hårlag. De bästa engelsktypade är därför de möss där man kan koncentrera sig ENBART på typ och då blir det självklart enfärgade korthår. Pews är perfekta för att bara avla typ på. Där behöver man inte ens tänka på färgen. Och de kan dessutom användas i andra linjer för att förstärka typen :)

För att kunna avgöra vilken typ dina godingar har skulle jag vilja ha dem i handen. Och jag skulle vilja se deras föräldrar.

Det bästa sättet att se om de är engelsktypade måste väl vara att kolla om de är ohälsosamt förtjusta i te?

#28 *LOL*

#28 Made my day

#28

X'D Och scones! Glöm inte scones!

#31

Nej, just det, det glömde jag helt! Haha!

Grisen är jättesöt, hon ser ut att ha ganska stora öron. Kan du ta flera foton på henne?

Har nya kort, men de verkar inte vilja in i tråden!

Men hur som helst, jag är orolig för Prassla, hon har på 2-3 dagar blivit väldigt mager, alltså, inte bara smal, ruskigt mager. Först gav jag henne lite extra gott, alla möjliga saker, pannkakor, en smörklick och annat. Nu ser hon ut som en ödla. Lång och smal, helt jämnsmal över hela kroppen. Fast hon mår toppen, de andra mår finfint och är i bra form, tror jag. Hon är väldigt pigg, nästan hyperaktiv och sällskaplig på alla sätt. Jag ser att hon äter som vanligt och hennes pluttar ser helt normala ut. Kan det vara mask? Eller har ni några andra idéer? Vad ska jag göra???

#34 Oj! Ja, första tanken är nån typ inälvsparasit….

Så underbart att upptäcka något sånt här när närmaste veterinär har hegstängt och mamma vägrar ge sig iväg till Göteborg när det är halt på vägarna…! Baah!

Ingen som har någon huskur?! Tuta i musen vodka och lagerblad eller nåt sånt?

Ska jag sätta henne i egen bur kanske?

#36 Alltså, möss kan ju leva länge med inälvsparasiter utan att det påverkar dem. Kanske är det så att hon gått ner för att hon är väldigt aktiv och kanske skall du inte oroa dig om hon inte uppvisar stört beteende. Du kan titta på hennes tänder och se om de alla är där och ser normala ut.

Som huskur rekommenderar jag lite nyttiga geggor. En enkel gegga jag ger till mammor med bebisar som precis börjat äta är att jag blandar ihop pulver av välling, gröt och Esbilac i varmt vatten och knäcker ner ett ägg i. Visserligen brukar jag även ha i annat, för mer läsning om detta, kolla in artikelhögen - finns en artikel om geggor.

Nu har hon fått gegga… Eller, alla flickor har fått gegga. Ägg, esbilac, gröt. Det var det som fanns. Och det gick åt! Men lilla Prassla verkar bara bli smalare (eller så tycker bara jag det för att jag oroar mig så) och hon har massa hängig hud som det ska vara hull under. Kan det vara så att Lycka och Klara roffar åt sig maten? Tycker dock inte att det ser ut som att det är något kiv om maten. Men Lycka är ganska knubbig. Ska ringa veterinären i morgon bitti och höra vad hon tycker om det här.

Hur har det gått? Har du fått tag i en bra veterinär än?

Det har faktiskt löst sig väldigt bra. Geggor och gos har gjort susen, hon börjar återfå sin bollform nu, och Lycka är en golfboll på ben nu, hon snor en del av geggan. Ryggraden syns fortfarande tydligt men hon ser mycket bättre ut nu. Sedan har hon lugnat sig lite och är inte så hyper längre, och det hjälper säkert också till.

Tack för hjälpen!

Va, är det sant!!!??? Men åh, vad bra! Har du kollat hennes tänder?

#40 Gud vad GLAD jag blir av att läsa sånt!!

#40

Fantastiskt!! =D Jag tror nästan alla är glada för din skull. =3 Det är så sällan det brukar lösa sig till det bästa…

# 41

Jodå, efter lite brottning med det lilla yrvädret så fick jag fram ett litet smile, och hennes tänder ser bra ut. Små, raka och fina.

Och ja, det är helt fantastisk… Jag är så otroligt glad att allt gått så bra!

#44 Jag med!

Berätta gärna lite mer om hur dina tjejer funkar ihop nu. Du har ju trots allt en vildmus med två tammöss!!!

Det funkar utmärkt. Ingen större skillnad på dem. De unga flickorna följer efter "tant" Klara för det mesta. Prassla är den som tar efter klara mest. De är livliga och påhittiga och något neurotiska båda två. Lycka däremot är mest intresserad av matskålen och att kela (trodde faktiskt inte att möss kunde bli så kelsjuka).

Nu har jag ännu en liten fundering, som jag tänkte passade ganska bra till tråden.

Det här med SVEMUS, jag skulle jättegärna bli medlem, men sidan om hur man blir medlem är ju rena grekiskan för mig.

"Sverige 200 kr (100 Kr) Obs! Höjd medlemsavgift, med 20 kr, för 2010!"?! Va? Vad ska dessa 20 kr betyda? Är det 220 kr? Eller var det 180 innan? Eller var det bara 2010, eller gäller det fortfarande? Varken jag eller mamma begriper. Hjälp oss, snälla!

#47 Det är 200 kr som gäller :)

# 48, tack!

Det här är löjligt… Nu vet jag att det kanske inte riktigt är första tiden längre. Men jag har ett återkommande problem. Jag har kört med olika geggor varje dag och matat mössen tills de rullat fram bara för att Prassla inte skall magra igen. Men nu när alla va så runda och goa så har jag dragit ner lite på geggorna, och annat godis, för att Lycka knappt kunnat stå på benen och i princip bott i matskålen. Och Prassla var i finfin form. Så nu, ungefär en vecka efter att jag dragit ner på geggorna är Prassla som en liten orm igen, på väg att tyna bort!

Nu vet jag ju hur jag får upp hullet på henne igen, och varför hon magrat av igen. Men jag förstår verkligen inte varför hon är så beroende av geggorna. Det håller ju inte att ge dem en massa mat bara för att EN mus inte äter ordentligt annars.

Jag förstår inte vad som är fel med Prassla. Hon äter ju, lite i alla fall, och är pigg och glad. Och så poff, så är hon jättemager! Jag är så förvirrad… 

har du springhjul till dem?

har du springhjul till dem?

Nej, det tog jag ut förra gången hon blev smal. De har det bara då och då när de är lösa.

Förmodligen har hon högre förbräning än den andra och då är det jättesvårt att hålla dem tillsammans med samma diet. Jag har svensktypade astrex som kompisvärmare till nakna fuzzys och de svenstypade är feta som bollar medan fuzzymössen är smala som jakthundar. jag låter det vara som det är och vet om att de feta borde banta…men jag vill inte ta ut dem. De har gått ihop med sina fuzzykompisar i snart ett år och får fortsätta leva tilsammans :)

Tack, det låter ju tryggt.  Jag kanske kan sätta ner feta Lycka till katten en stund varje dag så hon får springa lite.  Och katten får ju också motion. 

#55 *LOL* ja, det kanske vore något XD