tickat är inte rätt hos mig egentligen men agouti i satin är något speciellt ändå…

Emil

och andra sidan :)

Jag var lite orolig att han skulle vara tan…jag vill ju inte ha tan och fox i tecknade varianter, men det som på bilderna ser ut som tanfärgade övergångar tror jag är reflexer i satinet från min hudfärg.

Eller?

…

Emil säger adjö för den här gången 

Emil är jättesöt!!

ååå vilken sötnos!! Så synd att du glömde kameran!!

Emil är en sån där mus som jag kände var min. han har en personlig sfär som jag har lyckats få komma innanför. Man måste respektera honom för att han ska godkänna de runt sig och han väljer ut de han vill umgås med skulle jag tro…Annelie valde han bort, och hon valde helt sonika bort honom. Tur för mig!

Sedan är teckningen underbar för mina tricolorer, men tickat ska ju helst inte in i de linjerna…pust och stön! Han ska ändå få träffa en av mina tricolorhonor snabbt som attan efter avsatt karantän eftersom de börjar komma upp mot ett år nu. Jag hoppas hans och deras teckning kan ge bra oregelbundet tecknade att fortsätta med på de splashar som nu växer upp här hemma. han har ok typ och storlek. Jag gillar öronen och han har inte fodermustypen med snörsvans som annars är vanlig bland tecknade möss. Det är bra tycker jag. Så gillar jag satinet.

Emil kommer egentligen från Maria Dahlqvist så det är ju henne jag ska tacka för att han finns :) Annelie får jag tacka för att han är min ;)

jag har tagit nya bilder på honom långt från lamsken och förvillande färgstick. Och jäklar…om han inte har tan ändå! Bilderna kommer senare…

och jag kan inte låta bli att vara galet glad i honom…han påminner mycket om min första hund Rufus…misstänksam och hormonstinn, men egentligen en liten mjukis som bara vill kela. Idag kom han upp själv i min hand efter en del överläggningar. Sedan ville han inte ner. Vi har tvättat öron och gosat så han nästan välte på rygg. han är i behov att att få en plats i någons hjärta. Tror inte han vill bo ensam i en bur, den här killen… En fickmus. Risk för att bli en enmansmus. Min :)

Nu kommer det lite bilder.

Lite förälskelsebilder i hans otypiska teckning…

…

men det var HÄR jag upptäckte orange kanter…vid mungipan!

Så jag synade honom….

…jo, minsann…

-men…älskar du mig en då??? jag kan väl få bo kvar, fast jag är tan…?

Klart du får!!!! Inget kan få mig att skiljas från dig, hjärtat :)

Eller vad säger ni, kan man motstå den här blicken?

Så kurade han ihop sig i min handflata och spann som en katt :)

Inte bra jag som faller för de udda ;)   Han ser verkligen go ut :)  ÄLskar den jämna bläsen i ansiktet.