![[FRllDA]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
(OT) Solskenshistoria!
Måste bara få skriva av mig all min lycka!
Idag på morgonen kommer min mamma ner till köksbordet och frågar mig om jag har sovit någonting inatt! Ja det hade jag, så hon började berätta.
Klockan tolv vaknade hoin av att det var ett fasligt pipande. Hon ligger och lyssnar på pipandet i en timma innan hon går upp och kollar vad det är. Hon beskrev pipandet som "det lät som när dina möss pep när de bråkade med varande"(ihopsättningen). Hon gick därför in på mitt rum i tron om att jag satt ihop mössen och de bråkade för fullt. Men nej. Min agoutihona satt och åt i sitt akvarium. Den andra (blue tan) låg troligen i sitt nya hus och sov. Hon går till trappan och ser Puzzel (våran heliga birma katt) ligga på ett trappsteg och leka med en vildmus. När hon nuddade den med tassen så skrek musen. Den sprang fram och tillbaka på trappsteget och vågade inte hoppa ett steg till ner. Mamma övervägde att skrapa ner den i en hink och slänga ut den men är lite rädd för möss och tänkte att katten får ta hand om den.
Jag blev självklart sur på mamma och sa att jag inte tyckte det var speciellt humant att låta katten leka med den livrädda musen.
Medan hon sitter och berättar sitter Puzzel i hallen och tittar upp på våran klädhängare som går från golv till tak. Hon hoppar upp på elementet som sitter jämte. Jag går fram och kollar igenom kläderna som hänger där. Ingen mus. Jag går och sätter mig vid bordet igen. Då hoppar puzzel upp och försöker klättra på jackorna. Jag går fram och kollade en extra gång. Denna gången kollar jag även i kepsen som hänger längst upp. Gissa vem som är där? Min nya hona Nike?! Jag blir både paff och arg för att mamma inte kunde se skillnad på en blå mus med beige mage och en vildmus. Då har hon tagit sig ner för 18 trappsteg med en katt efter sig. Ett under att ointe katten har tagit henne. Hon tar massa möss ute. Ingen aning varför hon "skonade" min sötnos.
Jag kan meddela att hon inte har en enda skråma. Hon är jätte pigg och jag tror inte att hon har fått några "osynliga" skador heller. En riktig fighter!
Men oj! Vilken tur att hon klarade sig! 
men herre jösses, ett sådant äventyr den lilla rackaren har haft i natt !
Änglavakt…kan inte ha varit något annat. Vilken tur 
Medarbetare: Yoga & meditation i Fokus
Medarbetare: Stenar i Fokus
Driver http://www.StillaSinnetDegerfors.dinstudio.se
Reiki Master, kristallterapeut, Barnyogalärare
Åååh, blir så glaaad av sånna här grejer! Tack gode gud att hon klarade sig
Wow, vilken berättelse.
Musens pipande har nått nya höjder - jag har vetat det i flera år men inte fått tillräckligt med bevis - och de använder det även för att "prata" med människor!
Helt otroligt.
Jag är så glad att din mushona klarade sig och att din katt tydligen kan se skillnad på en älskad vän och en vildmus.
#4 jag har också vetat om det att de "pratar" med oss människor men har bara fått höra att musen ska vara tyst så den är sjuk
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Helt underbar historia
Så härligt att din lilla tjej var helt oskadd!!!
http://anettesmousery.weebly.com/
http://kennel-al-shen.weebly.com
http://minarexkaniner.weebly.com
Medarbetare på mus ifokus❤️
#5 Men vi kom ju fram till att du hör det där ljudet som människor eg inte kan/ska höra, därför blir det lätt missförstånd.
Det pip jag pratar om är ju det som är som ett skrik. Jag vaknade en natt av ett sådant skrik, men visste inte vilken mus som var på golvet i sovrummet och vart. Iller var på jaktstigen och det var han som skrämt musen att skrika. Några minuter senare var min favorithona död. Jag hann inte hitta henne innan iller, och jag var nog lite för sömngroggy för att riktigt göra rätt. Idag fattar jag inte varför jag inte satte iller någon annanstans medans jag letade - i o f s hade jag inte många ställen att välja bland…
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Kul läsning. Vilken smart katt du har som fattade att den konstiga musen får man inte ha ihjäl ;)
Tycker i ärlighetens namn inte att det är så konstigt. När jag hade dvärghamstrar rymde mina 2 yngsta hela tiden. Alla katterna och hundarna (stora hundar, tänk schäfer) var ute efter dom, men aldrig att dom blev tagna, inte ens av mästerjägaren Oscar som släpar hem döda smådjur så gott som dagligen. Varför? Därför att dom inte beter sig som bytesdjur. Bytesdjur ska springa och försöka komma undan, gör dom inte det så vet inte jägarna riktigt vad dom ska ta sig till. Alltså sitter dom bara och petar på musen i ett desperat försök att få den att springa…
//Lamina
Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#10 ja det är sant det blir väl inte tillräckligt spännande :) men för min del är det en solskens historia :D
Starta ny diskussion
