Då är jag först här?

Jag vet inte riktigt vad temperament är, men jag tänkte berätta lite om min kära mus.

Hon är jätta tam! När jag stoppar in handen i buren eller kallar på henne så kommer hon, nosar handen och kommer upp på den! Hon kan sova på mina axlar i 3 timmar utan att hon vakar. Hon älskar verkligen kel! Hon är en riktig pussmus. Galaxy sitter nästan alltid still när jag fotar henne, hon brukar också lussna när jag pratar med henne.

Galaxy brukar få springa fritt i mitt rum en gång i vecka, för att jag är inte rädd att hon rymmer. När hon hör/känner att jag gör nånting så kommer hon fram och "ler" på mig helt konstigt, men det ska ta slut eftersom min mamma ska köpa en schäfer eller en skogskatt.

Just nu håller jag på att lära henne ett trick! Men det får ni reda på lite senare.

Så jag berättade om henne och hoppas få ett svar om hon :är tam, har bra temperament osv….

lol jag ville slänga en bild men det går inte att ändra nu : ( Så jag slänger en galaxybild här.

Här är tanken att vi ska uttrycka och diskutera vad vi tycker är bra temperament på möss, och vad vi vill ha i en mus, inte bedöma varandras möss.

#3 tror de var precis vad #1 gjorde, han förklarade hur hans mus temprament var och de är så han tycker att ett bra temprament är.

Jag vill helst att en mus ska vara lugn, men samtidigt nyfiken. En lugn men tillbakadragen mus tycker jag att det är lite svårt att fästa sig vid och ibland också att få kontakt med. Naturligtvis vill jag att musen ska vara trevlig. Dvs. inte bitas eller bli lite halvcrazy och skutta runt när man sticker ner handen i buren.

Jag tycker dock att det är svårt att ifrån början se hur en mus kommer att utvecklas i temperament och beteende, samt tamhet. Vi hade en helt galen tjej förut som jag tillslut trodde att det var nåt fel på, men hon lugnade ner sig när hon blev äldre och blev en riktigt lugn, trygg och nyfiken mus, precis som jag vill att dee ska vara.

Hur avgör ni som föder upp möss vad de har för temperament? Jag är inte så haj på det där!

#3 Nali har rätt. Det var det jag gjorde.

Helt rätt, det är svårt att skilja och är olika tydligt vad det beror på i olika fall.

En individ som är uppvuxen under rätt förutsättningar med mkt hantering etc. och fortfarande är bitsk eller väldigt varierande i sitt humör (om det inte beror på t.ex. brunst etc.) har inte ett gott temperament.

En individ som är jämn i sitt humör, som vuxit upp med god hantering och skötsel som inte attackerar dig om du skulle vända upp och ned på den visar på ett gott temperament tycker jag.

Jag har goda exempel hemma själv faktiskt, på både gott och dåligt temperament, har varit väldigt intressant för mig.

Jag köpte två hamstrar so omplaceringar, den ena var gosig och snäll, den andra bet mig ganska mycket (dock inte hårt så jag började blöda). Jag tyckte det var konstigt för de var syskon men kom inte överens så de bodde i varsin bur. Jag trodde till en början att Felix (som bet) var en mindre mentalt stabil hamster ön Ronny. Jag har djur för att jag gillar att hantera dem och jag gillar att hjälpa och uppfostra för att se framsteg, jag puttade till Felix varje gång han bet mig. Det var inte trevligt men när jag ger mig f*n på något blir det så. Hanterade de båda lika mycket och upptäckte efter ett tag att det måste berott på att Ronny favoriserats i förra hemmet då jag kan tänka mig att Felix är en "testare" av sin ägare och de därför slutat hantera honom så mycket. För idag är Felix världens gooaste hamster, jag kan lyfta honom och han bara hänger med, jag kan tvätta hans doftkörtel på magen utan protester (inte så uppskattad behandling annars) och jag kan till och med vända upp och ner på honom i handen, inga protester alls… Detta är en hamster som är väldigt mentalt stabil enligt mig men som lurades vid första intrycket i brist på hantering. Tro inte att jag brukar gå och vända upp och ned på mina hamstrar, jag utsatte honom bara för det testet en gång för att se hans utveckling.

Jag har också en kanin, som var ett h*lvete när jag köpte honom, han högg mig i handen när jag ställde ner hans matskål, han rusade ut och attackerade om man inte ryckte undan handen såfort han sprang ut ur bodelen i hans bur. Han gick knappt att lyfta för han hoppade iväg och när man väl fick tag på honom var det på bekostnad av rödrivna armar, samma när han skulle släppas tillbaka. Idag, ett drygt år efter att jag köpt honom är han en trevlig, välskött herre där charmen riktigt lyser igenom. Det går absolut inte att vända honom upp och ned utan protester. Men jag klarar av att klippa klorna på honom på egen hand, även om det kan kosta ett nafs i benet ibland. Kloklippningen i början gick ut på att jag klippte klor och var beredd på att bli biten i handen medans en annan höll honom utrsträckt och ihop med fram och bakben, inget trevligt moment alls. Denna herrn är som sagt trevlig idag men jag märker ändå att han inte har bästa möjliga temperament, detta är ingen kanin jag skulle låna ut i avel. Han nafsar till i jackan ibland (dock aldrig i bara armar, endast kläder, vet ej varför) dessutom har det tagit sådan tid att få bukt på problemen (vilket i och för sig är förståeligt med tanke på ålder) och han är inte väldigt pålitlig. Jag kontrollerar helst inte hans tänder onödigt ofta till exempel. Men jag kan utan problem klappa honom över nos och ögon, vilket jag inte kommit i närheten av i början. Detta är en jättecharmig kanin men jag anser inte att han har gott temperament även om det heller inte är dåligt. Men kan tillägga att jag är otroligt nöjd och stolt över denna kanin som gjort sådana framsteg på kort tid när han tillåtits att göra som han vill i 4 år tidigare.

För mig är ett bra temperament väldigt individuellt för oss människor.

För mig är ett bra temperament en mus som är kontakt sökande, den behöver nödvändligtvis inte sitta som en döing i min hand.
En mus som gärna klättrar runt på mig, men just mig uppskattar jag lika mycket som en mus som sover i handen.

Som sagt, vi vill ha ut väldigt olika av våra möss :)
Men jag tror mössen är väldigt bra på att anpassa sig efter sina ägare :)

Det är en intressant fråga. Och svår, om man är uppfödare. Tycker i alla fall jag, som försöker avla på ett beteende.

Först vill jag säga, att jag anser det vara en avelsfråga. Vissa möss blir tama "av sig självt" så att säga. Medan andra aldrig vill … ska jag säga "bli tama"? Eller ska jag säga "aldrig vill bli förtrogna med människor".

Många avlar möss efter ett lugnt beteende = hanterbara. Och det är ju praktiskt. Men de behöver inte vara ett dugg mer "tama" för det, eller mer "människo-sociala". De har bara ett annat sätt att hantera obehagliga situationer - de sitter still och väntar på att obehaget ska försvinna, istället för att snabbast möjligt hoppa bort från obehaget.

Något att tänka på, tycker jag, är deras korta livs-spam. Det är så lätt att missa, i och med att det går så fort. Men de har en barnperiod, en tonårsperiod, en ung-vuxen-period, en vuxenperiod, och en äldre-period.

Vill vi ha en "trevlig tonårsperiod", eller spelar det mindre roll bara musen sansar sig vid vuxen ålder? Det är också en fråga. Och en avelsfråga. På hundra, hästar, och människor, med längre livs-spam, är de olika perioderna så tydliga. Hos mössen glömmer vi lätt bort dem. Flera perioder kan ju vara avklarade inom ett par månader bara.

Sedan hänger vissa saker/beteenden ibland ihop, eller är nära besläktade. Som aggresssion och oräddhet. (behöver inte göra, en mus kan vara aggressiv av rädsla också). Så kanske "nära aggressions-gränsen" är ett ideal om man vill ha en orädd mus? Jag vet inte, tänker bara.

Liksom springighet hos mig har hängt ihop med "liten hund". Släpper jag ut dem på golvet, springer de en runda och söker sedan upp mig och klättrar upp för benet till min hand. Det har aldrig någon "säl" gjort.

Det är ju så olika vad man vill ha. Och vad som är möjligt att få. Vilka kombinationer av beteende är möjligt?

"Temperament" hoppar jag över, det är ganska självklart att ett djur ska vara vänligt samt inte nervöst.

Jag tycker att Eva, Matsvins, artikel TEMPERAMENT svarar en hel del på frågor:

TEMPERAMENT