Miracle har verkligen inte haft en lätt start i livet, men inte verkar hon bry sig ett skvatt om det. Hon fortsätter kämpa på, min lilla speciella tös.

Snart 2 månader gammal har hon:

*Förlorat sin mamma fem dagar gammal, fått acceptera en helt ny mamma bara sådär och glatt slickat i sig Esbilac på sidan om.

*Förlorat sina två syskon med bara några dagars mellanrum, inte ens två veckor gammal.

*Blivit storasyster till tre låtsassyskon, eftersom de inte är släkt egentligen. Vilket i och för sig är positivt men såg lite sött ut med tre små knattar och en lurvigare i samma hög. :)

För kanske två veckor sen såg jag att hon gick konstigt. Tog upp henne ur buren och upptäckte att högra baktassen är invikt under höften, eller hur man ska säga, och högra höften hänger lite mer än den vänstar. Dessutom är hon slapp i höger framtass. Ett riktigt bakslag. Fram tills då hade Miracle inga som helst problem med tassarna eller gången. Vet inte riktigt vad i buren som orsakat det men insåg rätt snabbt att en veterinär nog inte kan fixa sånt på en liten mus.

Avvaktade lite för att se hur det skulle gå för Miracle med tassarna. Tyvärr är hon fortfarande lite handikappad men det syns att hon ändå blivit starkare och snabbare i gången. Hon bryr sig inte ett jota om sitt handikapp och har tydligen lärt sig att leva med det. Hoppar till och med riktigt bra och utan problem upp på hustaket, så egentligen kanske man inte ska kalla henne handikappad, bara lite annorlunda. :)