Ta henne till en vetirinär!!!

Det är genetiskt. Hade en mus med en tumör som också växte jättefort, väntade ett par dagar och sedan avlivade jag efter som att den satt så dåligt till (vid anus).

Hade en mus som hade en knöl, precis vid nosen, i början märktes ingentig. Några dagar efter var hon helt slut låg bara slappt och andades tungt, jag avlivade henne (R.I.P) Men klandra inte någon, det är förmodligen inte ditt eller vaktens fel.

#1 - I ett fall som detta så finns bara avlivning som alternativ. Ingen smådjursklinik i närheten har öppet under helgen och en veterinär kan inte hjälpa henne tyvärr. #2 - Jag avvaktar ett tag till, vill inte se min vän lida vilket hon kommer göra förr eller senare. #3 - Det är självklart jättetråkigt att mista en vän pga sjukdom. Det finns ingen som kan styra eller förutse vad som ska hända och jag klandrar självklart ingen. Ska göra det jag kan för att underlätta hennes liv, hon ska få ett fint avslut innan hon blir riktigt dålig.

#4 Det låter superbra, hälsa henne gärna från mig, kanske träffar hon min, nu döda mus i mushimelen :')

#5.. Om det nu är så dåligt..

#4 tänkte bara eftersom att du var osäker på vad det var…

#7 ja det var min tanke också men jag vet inte om jag vågar vänta tills på måndag, vill inte att hon ska bli dålig :(

#8 Jag tycker du ska vänta, det finns ingen som avlivar oss människor, vist är risken stor att hon har något dödligt mel låt henne leva några dagar till, i alla fall tills du märker att det inte är 100% bra.

Finns det verkligen ingen klinik som har öppet nu? =S

Att jämföra människa och mus är inte den bästa av alla jämförelser. Jag ser på det såhär: en människa med en böld stor som en fotboll skulle gå igenom en massa strålningar och operationer, kanske även cellgift. Man får inte avliva människor, även om den ber om dödshjälp. En mus kan inte opereras, få strålning eller cellgift. Musen blir inte av med tumören och det är lag på att skydda djur från onödigt lidande. Knölen försvinner troligtvis inte eftersom att den redan nu har vuxit mer. En stor knöl ser jag som lidande, det försvårar för henne att krypa in i små hål och öppningar. Jag avvaktar en dag till men jag vill inte att hon ska lida mer än hon gör. Det är självklart jätte tråkigt och känns som en stor förlust men min vän ska få ett värdigt slut innan hon kanske inte kan ta sig ur sitt bo själv eller inte orkar äta.

*människa med tumör (inte böld)

Kan du ta en bild?

Det låter ju tyvärr som en elakartad tumör eftersom den växer så fort!

Är som du skriver tyvärr inget annat att göra än låta henne somna in:(

Idag tog både jag och resten av mössen ett sista farväl till Apellsin. Hon är nu fri från sin sjukdom och kan springa fritt vart hon nu är. Sov gott min vän <3

"Det är självklart jätte tråkigt och känns som en stor förlust men min vän ska få ett värdigt slut innan … " osv

En eloge till dig, Lisa, det är både moget och modigt tänkt och handlat!! Du tänker i första hand på din väns känslor här, inte på dina känslor (det är musen som är sjuk och lider (nu eller snart)).

Det är aldrig roligt att ta svåra beslut, men när det är dags, så är det. Beklagar sorgen - men var STOLT över din handling. Du har gett din mus ett bra liv och ett värdigt slut utan plågor.

#11 Jo, möss kan opereras. Dock är det inte säkert att du vinner så mycket på det. Ibland kan man ha tur och få någon månad med musen innan en ny juvertumör dyker upp.

Morakullan´s Apellsin var den hona ur kullen som hade bäst temperament när hon var riktigt ung. När hon var 3 veckor låg hon och sov i min hand. Jag blev så kär i henne när hon gjorde så. Sedan växte hon upp och då försvann förtroendet för mig och hon var aldrig gosig med mig mer.

Hos mig var Apellsin inte "gosig" men hon var gärna med, åt ur min hand och var nyfiken vid tilltal. Hon var väldigt speciell och utmärkte sig, alltid lugn men inte tillbakadragen. Vi lyckades jobba upp ett förhållande och hon litade på mig. Man behöver inte vara en gosmus för att jag ska fastna, hon var en pigg och alert dam och hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta trots den korta tid vi hade tillsammans.

Det kändes oerhört tungt när de andra letade efter henne i buren, att de är så medvetna om när en flockmedlem saknas.
Det är väl kanske det man fastnar för hos dessa underbara djur, att de är så intelligenta och knyter så starka band till oss människor. Jag har aldrig ägt något så glädjefyllt och roligt som en mus. De är fantastiska!