Så kom den dagen som jag helst aldrig skulle vilja se komma; Trix har fått somna in.

Det här är en mus som verkligen rört vid mitt hjärta och jag känner mig ärligt talat helt förtvivlad över att hon inte finns mer.

Hon var sjuk en längre tid och de sneaste dagarna blev hennes andning tyngre och trots att hon hade matlust hade hon magrat av och kändes så skör. Vi ansåg att det var bäst för henne att få somna in nu innan hon blev mer sjuk så att hon verkligen slipper lida.

Men det känns så tomt utan Trix och jag vill bara gråta.