Haha, ja lyxproblem, du är RIK . Har man hjärtat full, är man rik.

Kommer att ha massor av helt underbara ungmusar framöver. Känns helt OK. Kanske rent av får så många att jag får några över att sälja. Har rätt tunt på den fronten annars nu. Bara någon argente sh engelsktypad hane som blir året i februari och ev kanske en agouti banded sh hona som kan få flytta, resten släpper jag inte. 

Tjejerna jag fick av dig sist, systrarna VD`s Tällberg och VD`s Xapuri är toppenfina!! Xapuri är blyg, men kikar ändå alltid fram och söker ögonkontakt. Tällberg ska upp med framtassarna i handen, men inte baktassar. Men de är stabila i temperamentet,  och trevliga, vackra. BRA möss!!

Dina möss är alltid (i alla fall de jag fått hit) så stresståliga, en verkligt bra egenskap.

Mina möss måste vara stresståliga, annars går det ju inte.  De ska klara av att hundarna följer med in och kikar, försöker komma åt maten eller rent av fånga dem genom gallret. De som bor på understa hyllan i labburar vet att hundarna inta kan ta dem, och brukar stanna kvar och ev bita hunden i tungan, om de kan.

Eftersom jag aldrig har tid att vänta på att de kommer upp i handen frivilligt måste de klara av att jag fångar in dem, och att de sen får smällpussar i pannan och tvångsgosas med.

Det viktiga i det hela, är ju att du ändå inte "tvingar på" dina möss något de har svårt att klara, utan att du avlar fram den här tryggheten hos dina möss.

Jag minns en av de första utställningarna jag var på. En bur med möss i, som stod staplad nånstans, rasade i golvet med buller och bång. Din spontana kommentar var: "Hoppas det var mina möss!"

Jag såg väl lite frågande ut, för du la till meddetsamma: "Andras möss blir så rädda… mina bryr sig just inte."

Jag är ju löjligt förtjust i bandade möss, så blir hon till salu är det bara att hojta! hehe ;)

#7 Jag har ju en bandad agouti kvar som kan vara till salu. Och ska nog para en argente bandad texelhona oxå, rätt snart…