Vad elakt att ge den överlevande musen till katterna.

Det tyckte jag med, men han hade som ursäkt " jag vill väl inte ha nån kanibalmus heller?!" :/

Det händer att möss äter andra möss ja. Det gör dom när dom inte får tillräkligt varierad kost. Du kan läsa mer om det i denhär artikeln: Varför åt mina möss upp sin muskompis?

Det var typ inte "världens bästa" ursäkt till att döda en mus.

Nej precis #4 :/

min kusin köpte sig två vita muskulös

***Vad menar du?

när han skulle se till mössen en dag var en mus borta. Endast liiiite blodspår var kvar.

***Var det hanar? Bråkade de något innan?

De har katter också så han gav den överlevande musen (kanibalmusen) till katterna vilket jag tyckte var lite taskigt.

***Och vad gjorde katterna? Hur länge plågade de musen innan den dog?

Kan möss äta varandra? De hade mat och vatten i buren.

***Vi kan inte vara säkra på att de hade mat, ellerhur. Och att det var mat som mössen behövde och ville ha.

Et ni vad som kunnat ha hänt? Är lite nyfiken ;)

***Det finns flera scenarion som kan utspelat sig

• mössen bråkade, det var hanar som kanske också svalt, den ena rymde kanske och blodspår kan vara från sår orsakat av katter eller burkamrat
• den ena musen dog och blev då middag åt den andra

Det är inte alls ovanligt att detta händer vid missförhållanden, eftersom folk inte förstår att små djur som möss behöver äta mycket mat. Möss och råttor som svälter äter sina döda kamrater eller ungar… det är deras naturliga överlevnadsinstinkt.

Jag har skrivit en artikel… LÄS HÄR

"Gav den till katterna." Shit!!

Den personen borde aldrig få ha djur igen! Eftersom han inte bryr sig ALLS om att det är en levande varelse, en individ som är speciell och kan känna stress och känslor precis som vi, och har lika mycke rätt att leva som vi människor! Blir så jävla trött på vissa människor!

Det ingår i deras natur att göra så. Och inte bara bland möss, utan alla små bytesdjur. Burkompisen kan ha varit sjuk eller svag, så att musen åt upp denne därför för att den skulle slippa lida(i naturen är det också för att inte locka rovdjur till flocken/gruppen/hålan)? Eller kanske var musen som åt den andra musen sönderstressad och mådde dåligt? Det finns ALDRIG en anledning till att slänga en mus till en katt, ALDRIG. 

Fyfan.

Auto correct på iPhonen ;) det ska stå möss och båda vad flickor. Jag har faktiskt ingen aning om hur länge den den plågades innan döden. Det var i vilket fall väldigt elakt, men då var han runt 9 år. Nu är han 18 och är mycket mognare. Han gav det till katten i smyg för sina föräldrar, så de kunde inte hindra honom :'( jo, vi kan vara säkra på att dom hade mat, han brukade alltid ha hela matbrickan med mat. Jag tror på att de bara fick "labbmat", för det var nog det ända dom fick vad jag minns. Vatten borde dom ju haft, så jag kan nog nästan vara garanterat säker på det. Men annars var han en väldig djurvänn; ett tag efter hittade han två små musungar som säkert bara var 2 v. och mamman död en liten bit ifrån. De fick bo i hans gamla möss bur, men de klaade sig inte. Han försökte i allafall hjälpa dom, så han är inte helt från vettet ;) Mössen kunde inte rymma, buren var extremt säker

#9 Två ungar endast och en död moder… samt det du skriver innan… det talar inte för god utfodring… Visst kan något annat varit fel också, men summerar jag allt så känns det inte bra…

Sedan tror jag inte att möss äter upp allt på vuxna burkompisar, utan att de lämnar päls och hud… OM de äter allt är de EXTREMT hungriga!!!

Kan man inte ta hand om djur på rätt sätt så spelar det ingen roll hur mycket djurvän man är. 

I min senaste gerbilkull fick jag några superfina ungar, framförallt en som jag bestämde mig för att behålla. Då de var runt 4-5 veckor gamla så såg jag hur hans mamma och syskon satt och åt på honom, det var bara en svans kvar. Jag blev såklart ledsen, då jag älskade den lille killen, och det är alltid hemskt att se. Men jag kan inte klandra hans familj för att ha gjort så. Han var antagligen för svag för att orka fortsätta, och hans mamma gjorde vad hon av naturen vet att hon ska göra. 

Jag skulle aldrig få för mig att ge henne till en katt bara för det… det skulle jag ALDRIG ha gjort när jag var 9 år heller. Inte när jag var 7 år heller. Och inte när jag var litenliten heller. För sådant vett har man i skallen.

Ja, det verkar otroligt mysko. Men den ena var i allafall helt borta vad jag minns..

#11 Jag var hopplös när jag var ett barn, skulle rädda varenda liten daggmask på vägen osv. Hade ett insekts-djursjukhus där jag tog hand om trasiga insekter… Jag slog pojkar som bröt av benen på spindlar… Jag satt med den lilla spindelkroppen utan ben och grät…

#12 tycker vi struntar i det… det är ju 9 år sedan… vi går vidare…

Det kanske hände att katten åt upp den första.

#13 Hahahaha! Själv har jag tyvärr EXTREM spindelfobi, nu när du drog upp ämnet så sitter jag med knäna upp till ansiktet och smeker mina fötter med ena handen för att det känns som att det kryper på mig, haha… 
Men det är hemskt med folk som ska hålla på och dra ben etc, inte ens är det gäller spindlar kan jag tycka att det är okej, fy.

Där har vi en likhet! Fast jag är fortfarande sån. Kanske skulle vara något att ara veterinär som vuxen :) ja, vi släpper det nu