Åh, vilken härlig mörk färg.

Vad det blir för temperament kan jag inte säga än. Men det är i alla fall inga popcornungar, som synes.

Tack Ulrika.

Inga popcorn som synes, men däremot försöker de alla gömma sig under varandra.

.

Men åh, vilken otroligt härlig färg på sötnosarna

Astrex-vågorna i pälsen är som små tvättbrädor!  Men när de blir vuxna raknar pälsen, tills de blir gamla då pälsen "kroknar" igen.

Japp, ser då i alla fall två som SKA flytta hem hit. Båda krullisarna. 

#7. Härligt!  (Ja, bilderna var till Wand  . De som blir över, är alltså till salu de med.)

#8 Hihihi.  Får hoppas att de behåller lite vågor i äldre dagar, har en astrexhona här hemma som är nästintill helt släthårig, det kan bli intressant att följa det. 

Och hade jag fått bestämma helt så hade jag plockat hem alla 4, men man får väl fler chanser, när plånboken är lite fetare så man kan köpa in lite fler burar, he-he-he

Mamma är Honey Glow, en ljuvlig liten recessive yellow-dam i satin. Pappa är Silverbolt från Littlem. Svartögd vit satin-astrex.

Så dessa är alltså RY-bärare. Korsade svensk-engelsk.

Wand och jag verkar gilla samma utseende på möss;)

#10 Vad roligt! Kanske får leta RY-möss också… sådana har jag visserligen önskat hem länge, men det verkar inte vara så många som avlar på det? Eller så har jag inte kollat i alla hörn… 

#11 Små silkesmjuka krulleduttänglar går alltid hem hos mig.

Recessive Yellow-möss finns inga andra än de som är från mig.  Grodan har också RY (från mig).

Jag håller på att bygga upp en stam, har ett mindre antal just nu, som jag gillar mycket. Eftersom färgen är recessiv, blir det generationer emellan som är chocolate/tan (som jag har som "bakgrundsfärg" till RY, samt som är min avelsfärg).

Så småningom kommer det RY-ungar till salu också. Både i korthår och i astrex, samt vittecknade. Och satin förstås. Men det dröjer ännu ett tag.

#13 Okej, då kanske det förklarar varför jag ser så få RY. 

Kommer nog vara intresserad av RY i framtiden, så får väl kika lite emellanåt! Beror ju på hur läget är och sådär. 

Dina avelsplaner är riktigt intressanta. ^_^

Sötnosar!  Underbara lockar på dedära. Synd de inte håller sig så till vuxen ålder :)

#13

Jag ska försöka mig på Fawn. De kommer dock inte att bli speciellt röda till att börja med. Måste jobba med annat, som temperament och hälsa, innan rödheten kan förbättras.

åh de är ju alldeles underbara 

#16. Och jag vill inte ha dem röda, jag gillar gult bäst, och "guld".  Tror jag. Framtiden får utvisa vilken nyans jag gillar bäst.

Rödögt kommer i alla fall att utgå här, med tiden. Främst för att jag avlar chocolate/tan men inte gillar färgen champagne särskilt mycket (champagne = rödögd chocolate)

Jag kommer dock att få en hel del rödögt (RY-fawn alltså) till att börja med. Eftersom jag har mycket rödögt i mina bra avelsdjur.

När man talar om färgen fawn (som är rödögd röd) menas det alltid fawn baserad på dominant yellow, A(y). Så jag vill kalla dessa rödögda för RY-fawn, eftersom det är en helt annan sak!!

RY-fawn är ju inte behäftad men en massa genetiska defekter.

Åh vilka underbara små

Ser jag rätt att hanen är tecknad? Om han inte är mer än ck/t så är jag såå intresserad av honom.

Han är redan såld, Muszimba. "Inte mer än ck/t?" förstår ej frågan.

Han passar ju inte i din avel, liksom dina inte gör i min, vi avlar ju helt motsatta varianter färgmässigt. Att få något vettigt ut ur en blandning av våra, skulle ta flera generationer innan man börjar närma sig något igen.

inte mer än ck/t menar jag med att han såg ut som en ck/ med någon typ av teckning. Jag hade inte tänkt ha honom i min avel för han var så fin. Har redan de färger jag behöver i hanar till aveln på mina hanar.

-

-

-

-

Toksöta!!

Längtar tills jag blir mamma till dessa fantastiska filurer. 

Ja, visst är de bedårande!

-

-

-

-

-

Gudomliga töser det där alltså. 

Vilka sötnosar!

Här dyker Hetty upp nu också.

-

Åh, så fina!!

Hetty

Åh, Hetty är ju för go'.  Nu får jag mig en liten tankeställare. 

Nallebörnisar. 

Jag slits mellan glädjen över att se supersöta muslingar och avundsjukan att de inte är mina.

Fast egentligen skulle de inte behöva vara mina heller, jag skulle bara vilja klappa på dem, de ser helt oemotståndliga ut!