Jag letade efter en fil i datorn i dag och hittade den här lilla berättelsen om Xambia, jag hade totalt glömt bort den!

Morakullan´s Xambia var tillsammans med två andra mustjejer mina första möss.

Xambia var den första musen jag förälskade mig i och den första av mina möss som dog.

Jag skrev den här när hon hade dött, jag trodde jag skulle spricka av sorg:(

Jag lägger ut den för jag tycker den är lite söt…

Jag tittar upp på matte och undrar varför det rinner ner nåt blött, vått och salt konstigt på mig. Jag har aldrig sett henne så här, strax innan skrek hon ner till dom andra i min familj: det är nåt fel på Xambia!! Jag tänker tillbaka på dom senaste månaderna i mitt liv, det första minnet jag kommer ihåg är att jag och flera kompisar åkte långt, långt till ett stort ställe med en massa folk. Det var massor av människor som tittade på oss och jag ville hälsa på alla!! Jag hörde min uppfödare stolt säga: så här ska möss vara på en mässa, det är inte förrän man kommer på ett sånt här ställe som man vet hur dom är i temperamenet…. Efter en stund så kom det en tant och pojke och ställde en massa frågor om möss och sa att dom var intresserade av att köpa några. Då tog min uppfödare upp mig och sa att här har jag en jättetrevlig mus, men hon har röda ögon, det kanske ni inte vill ha? Min blivane matte sa att jag tycker det är fint och min blivande lillhusse sa :åh, röda ögon vad vackert!! Så var det klart, jag skulle flytta till mitt nya hem tillsammans med 2 av mina kompisar! Åh, vad mycket dom höll på med oss, pussades, fotade och vi var uppe ur buren massor!!! Visst gjorde min matte en massa misstag i början…vi var ju dom första mössen hon haft. Vi fick ett alldeles för litet hjul som dessutom var den farliga sorten med stålpinnar, men det såg våran uppfödare på ett kort och vips så var det borta! Buren var ganska tråkig i början men eftersom så kom det mer och mer roliga saker, det kom också flera möss till huset vilket jag tyckte var väldigt tråkigt…det var ju jag som var först och mig dom skulle hålla på med mest!!! Jag är tillbaka i nuet och tittar upp på matte, hon håller mig ömt i handen och det sista jag hör är: min vackra, blanka, snälla fina, älskade Xambia, jag kommer aldrig glömma dig!!