Det var när jag skulle köpa mina första möss som jag träffade Litchi. Jag och min sambo var hemma hos Kent och Kerstin och tittade på möss. Det var så svårt att välja bland alla fina och trevliga möss. Jag glömmer aldrig när min sambo sa att svart var fint och Kent plockade fram en extreme black tjej och sa typ "Jag tyckte du sa att du gillade svart". Hon var alldeles kolsvart från nos till svanstipp och både jag och min sambo tyckte hon var så vacker så hon blev en av dom tre som fick följa med oss hem.

Hon var en lite mer försiktig mus än dom andra men också ett matvrak och om man hade något gott var hon först fram för att mumsa i sig. Under sina bästa dagar var hon en ganska rund och riktigt gosig mus. När jag tog över två möss från min kompis varav ena också var en rund och go mus, så fann hon och Litchi varandra dom höll ihop och låg ofta tillsammans och putsade på varandra. När jag sen har skaffat fler möss har hon gärna hållt ihop med "ungdomarna". Hon uppskattade alltid att ligga i en mysig mushög.

Nu den sista tiden blev hon fort dålig. Det började med att hon började magra. Jag försökte mata med fet mat men hon blev ändå sämre och svagare. Igår när jag såg henne komma fram för att dricka vatten så högg det till i mitt hjärta. Hon bara vinglade fram och kunde inte ens hålla upp huvudet till Vattenflaskan, det var knappt så hon kunde gå utan att ramla omkull. Det var så hemskt att se henne i det skicket. Över natten hade hon blivit betydligt sämre än dagen innan och kunde inte låta det gå längre. Igår kväll fick hon avlivas, ungefär 16 månader gammal. Jag saknar henne nu men uppskattar den tiden jag haft med henne och att detta inte kom alltför tidigt, hon har ändå hunnit leva sitt musliv <3 Vila i frid Litchi

En bild på henne när hon precis hade flyttat hem till oss <3