Jaha, så har jag då fått min första muskull. Det var inte meningen, men så kan det gå när man inte köper mus från uppfödare.

Jag köpte två musungar, honor, för snart två veckor sedan. För en vecka sedan märkte jag att den ena honan började få en misstänkt mage. Som tur är har jag av bara farten varit extra noga med fodret till dem båda, eftesom de är "ungar" som växer. Efter att magen började synas, har jag varit ännu mer noga med att hon fått bra och näringsrik mat. Hon ska ju ha näring för både sig själv som växande ungdjur, och nya växande bebisar i magen.

Så, min Diabella kan väl nu betraktas som "ung tonårsmamma".

Hur hon hanterar det, har jag ingen aning om. Jag rotar inte i buren, utan låter henne vara i fred. Igår hade hon mage, idag saknar hon mage. Och idag var hon extra vaksam när jag kom. Sprang undan, piskade ett par slag med svansen, men när hon fått lukta på min hand, kom hon upp och var som vanligt. Pigg och glad och välmående.

 Hon har en öppen bur, som är "ett hopkok" av två olika. Men hennes bolåda finns i en labb-bur, så jag kan med ett enkelt handgrepp sätta gallret över så småningom, när ungarna börjar röra på sig.

Tror inte det är så många ungar, hennes mage hade kunnat vara större. Lite spännande är det i alla fall.