hehe, precis… nackhåren

Men det är kanske en god idée.

Jag anser mig själv som seriös,

• för att jag har koll på vad jag pysslar med
• för att jag har flera syften med kullarna jag tar och försöker att avla på äldre djur som med sin ålder bevisat sin sundhet (tyvärr är det just nu inte möjligt då jag inte har så många gamla djur kvar)
• för att jag informerar köpare om allt och framlägger allt negativt först faktiskt (så att köparen blir skrämd och går till någon annan)
• för att jag har samvete och mår jättedåligt när jag sålt djur som köpare inte blir nöjda med eller som blir sjuka eller dör för tidigt
• för att jag låter bli att sälja rent dåliga djur, ex djur som uppvisar dåligt temperament eller sjukdom
• för att jag inte säljer dräktiga möss och ej möss av fel kön
• för att jag är noga med skötsel och matning av mina djur
• osv

#0-1 Haha nackhåren… x))) 

Jag har inte mött så många musuppfödare faktiskt.. kanske bara tre stycken seriösa enligt mig. Ja, jag tycker att man ska ha all info om mössens aktuella hälsa. Den ska ha stamtavlor etc. 
Uppfödaren ska inte sälja till vem som helst heller. Är man seriös uppfödare så måste man kunna se på ''kundens'' trolighet och seriöshet över att ha djur. En riktig uppfödare ska kunna säga nej ifall h*n är osäker!
Men en sak jag tycker är lika viktigt är att uppfödaren har bra kontakt med sina djur. Den ska ge den bra mat, ta alltid hand om allt runt omkring en. Inte för att ''det måste göras'' utan att man faktiskt vill göra det för att man älskar sina djur. Om ni förstår vad jag menar! :)

En riktigt och seriös uppfödare är den, som tycker om att ta hand om sina djur och gör det bra! Med kärlek! :)

#3 bra ord där!

Jag svarade bara lite snabbt i #2. Läggdax.

Bara en sak (snabbt innan läggdax) jag gillar med Em_I_Am. Hennes underbara hemsida. När jag såg den så kände jag att den verkligen förmedlade SERIOSITET!

Ok, då börjar väl jag.

Jag tycker att man automatiskt blir oseriös om man inte reggar eller har stamtavlor på sina möss. Det säger jag trots det att jag själv är dvärghamsteruppfödare och nitiskt noga med stamtavlor. Men där har vi problemet med hybridavel som aldrig är bra.

Däremot är det väl ett stort plus om man kan lite grunder gällande genetik. Men viktigast tycker jag ändå att det är att man har en känsla för sina djur, är mån om att djuren har det bra och förstår om/när något är fel och är beredd att vidta rätt åtgärder. Jag tycker inte att man behöver veta precis allt och vara någon kunskapsbank, det finns många att rådfråga. Det viktiga är att man lyssnar och är villig att ändra på sin mushållning eller ens synsätt om man får det rådet. Och att man framförallt frågar, annars lär man sig inte och man utvecklas inte varken som musägare eller uppfödare.

Sen har vi det där med att bevara och förbättra färger vilket också är viktigt, men jag tror de flesta kommer dit hän om de blir stöttade och tycker det är roligt att föda upp från första början.

Något som väger tungt hos mig är om uppfödaren har mål med sin avel oavsett om de "bara" koncentrerar sig på att avla sällskapsmöss. Det kan vara att förlänga livstiden, få hanar som kan leva i grupp, förbättra temperament, immunförsvar osv. Det måste inte för mig innebära att ta fram den snyggaste musen som vinner på utställningar eller ge sig på svåra färger.
Att vara rak och ärlig och ta sitt ansvar när det gäller hälsa och temperament är ett måste.

Oseriöst anser jag det vara om man helt planlöst bara producerar ungar för att få fram söta möss. Att man avlar på vad som helst (inte alla möss man äger lämpar sig till avel och då menar jag inte främst utseendemässigt). När man inte har större intresse än att man struntar i att läsa sånt som finns på internet eller tar till sig sånt som andra säger för att det blir lite "jobbigare" att avla då. En oseriös uppfödare för mig har inte någon känsla för sina djur.

Att hålla koll på sina avelslinjer tycker jag ingår i seriositet, men inte nödvändigtvis att regga möss. Stamtavlor kan man ju ta fram om man håller koll på sina parningar.

Awww, tack Grodan! Jag ser mig själv som en seriös och engagerad hamsteruppfödare. Jag är stolt över det jag gör och de djuren jag säljer. Slutar jag att vara stolt är det dags att sluta.

Jag tar kullar några muskullar ibland men ser mig absolut inte som någon uppfödare. Och hade jag gjort det hade jag, med mina egna höga kvar på mig själv, inte sett mig som seriös. Men det beror på att jag kräver allt av mig själv, men mindre av andra. Jag är för dålig på genetik tex. Därför gör jag säkerligen dumma val när man ser utifrån det. Men jag hade gärna velat lära mig. Jag säljer inte möss. Jag ger eller byter med vänner jag litar på. Men alltid med skam för jag vet att de inte är tillräckligt bra, så allra helst stannar de alla här.

#6 Absolut. Men om vi säger att någon som är väldigt ny börjar avla och kalla sig uppfödare. Kanske inte har någon större koll på linjer och genetik men visar en väldigt stor vilja att lära sig och gör allt för att mössen ska må bra. Då varken vill eller kan jag kalla den personen oseriös. Sen är det en annan historia om jag själv idag skulle köpa av personen. Men just ordet oseriös tycker jag är ett väldigt starkt ord och jag personligen tycker det krävs lite mer än så för att förtjäna den titeln.

Uppfödare är man när man har satt ett avelsmål det är vad jag tycker. Planlöst ta kullar får man väl tycka är kul men en uppfödare är en som jobbar med att förbättra något hos djuret eller för all del att lära sig något på vägen dit.

Att ha uppfödningen reggad eller skrivna/digitala stamtavlor på djuren är inte nödvändigt i mitt tycke. Det finns många som är duktiga som inte väljer att knyta sig till en förening av en eller flera anledningar. Det är inte så vanligt här i Sverige men det finns en del jag känner till i Europa. Men man måste ha koll på släktskap bland sina djur om man inte har skrivna stamtavlor så ska man ändå ha anteckningar.

Grundläggande genetik bör man kunna. Åtminstone 'varför parar man inte min färg x med färg y' innan man gör en sådan parning vilket ju bottnar i genetiken och hur generna reagerar med varandra.

Skulle jättegärna vilja skriva ett längre inlägg här men jag är för trött. Återkommer imorgon eller fortsätter läsa med stort intresse

ps. Jag började visst, men jag vart bara himla långsam när jag skrev 

#9 Hade varit jätte roligt om du har lust och ork att skriva en annan dag :-D

#11 skrev liiite. Bara liite!

#12 Såg det nu :-)

Bra inlägg och det du skriver tycker jag låter jätte vettigt.

#8 Koll på linjen hos en nybörjare är, om det inte finns stamtavla till mössen, att hålla koll på vilka parningar man har gjort. Vem är far/mor till vilken mus och hur artar sig föräldrar och avkomma.

Jag tycker att det är oseriöst att ha för många djur. Det kan jag tycka om etablerade uppfödare också. Sedan kan de fortfarande ha en seriös inställning till det hela och ta sitt ansvar för att undvika sjukdomar, ohyra och svält. Väldigt subjektivt.

Hehe.. jag har börjat med genetik nu på gymnasiet. Tänker börja på riktigt med musuppfödning efter gymnasiet. Genetik enligt mig är jätte intressant, plus att jag älskar djur.. speciellt möss. Det är något i dom som är speciellt. ;) Inte för att dom är små.. inte för att dom är söta. Det är något jag inte riktigt kan förklara. x) Jag vill iaf bli en musuppfödare. För att jag älskar att ta hand om djur och speciellt möss. Jag vill att dom ska känna sig trygga med mig och att dom mår bra och hamnar på bra ställen och hem. 

I början ska jag nog kolla först på temperament och hälsa, därmed ska jag kolla på livslängden så jag inte gör något fel när jag inte kollar på det! Seeen i framtiden kommer jag vilja framställa tricolour själv. Inte köpa in. Det kanske jag kommer aldrig lyckas med, kanske kommer jag göra det. Det får vi se! Men saken är att jag kommer att trivas med djuren och kommer göra det bra. Ta hand om dom bra. För att jag vet att jag kan och kommer göra det, rent utav kärlek till dom små kreaturen. 

Det där med att man måste veta så mycket om mössen och genetik.. Det finns alltid något att lära sig. Jag tycker att man ska veta tillräckligt för att inte göra misstag. Jag säger inte att man inte får göra misstag, men man lär sig utav dom. Därmed kommer det gå bättre och bättre.

Uhh.. nu är jag trött och har säkert skrivit några konstiga meningar.. hehe. ;) Nu är det läggdags! Tjohej

I en perfekt värld är det himla lätt att skriva vad en verkligt seriös uppfödare är tycker jag. Allra helst vill jag också skriva att man ska ha stamtavlor, kunna det mesta INNAN man tar sin första kull och när man väljer att börja avla då köpa bra avelsdjur med rådgivning och hjälp från en erfaren uppfödare.

Men så tänker jag på vad jag verkligen tycker är en riktigt oseriös uppfödare och då är det faktiskt inte alla som inte stämmer in på det jag skrev ovan. För mig blir det liksom som en gråzon däremellan. Och till och med finns det uppfödare som för stamtavlor, är superduktiga på genetiken och har många och bra mål med sin avel. Men som kanske säljer till vem som helst, inte har så bra koll på när honor och hanar i en kull måste delas, inte hanterar djuren tillräckligt för att faktiskt veta hur stresståliga och hur bra temperament deras djur faktiskt har. Det känns inte heller seriöst. Så därför kan jag personligen inte heller säga att alla som inte har kunskap i genetik från första början alltid är oseriösa heller.

#16 Som sagt innan, jag tycker också att en ''seriös'' uppfödare ska kunna säga nej till en kund som får uppfödaren att bli osäker när det gäller köpet av djuret. Man ska kunna avgöra om personen är seriös och har bra tankar inför framtiden med just djuret.

#17 Ja jag såg att du skrev det. Därför skrev jag mitt inlägg utan att rikta mig till någon. :-)

Det är svårt att få fram det jag menar. Hittar inte riktigt orden. Men det jag menar är nog att jag själv inte tycker det alltid är antingen svart eller vitt det här med seriös och oseriös. Jag själv tycker nog att oseriös är ett ganska starkt ord som en del kanske får stämplat på sig både med och utan anledning ibland. Och alla är vi nya någon gång och alla kan göra misstag. Det är väl främst vad och hur man gör för att rätta till sina misstag och lära sig mera jag tycker skiljer de mer seriösa från de oseriösa om ni förstår hur jag menar?

Jag förstår och håller med! 
Vissa kan bli missförstådda också.. men ja.

Jag tycker att ni fått med det seriösaste. Däremot kan jag bara tala för mig själv som precis fått min kull där jag har svårt att veta färger osv. Handlar för mig inte om att jag inte är seriös, utan mer okunnighet av genetik, vilket mina möss inte lider av. De får ju allt de behöver ändå ;) Jag är tacksam för den hjälpen jag får, och på så sätt lär jag mig mer och mer om genetik. Genetiken är bra och rolig att veta, men i alla fall inte hundra procent nödvändig beroende på vad man har för mål med sin uppfödning. Nu föder jag både upp kaniner och katter, och ansluten till SVERAK med alla dess regler, och kan jämföra vissa genetiker där, men än har man att lära. Har ju även blivit medlem i Svemus för att lära mig mer =)

Jag tycker iallafall man ska ha god koll på vad ens djur kommer ifrån, och då är ju ett härstamningsbevis eller stamtavla underlättande såklart.  Framförallt vilka som är föräldrarna till ungarna man har, så det inte är flera olika tänkbara i samma bur. Och självklart en bra skötsel av djuren som går under jordbruksverkets regler, och helst lite till.

Se till att veta vad man gör, ha bra avelsdjur att jobba med, och en god och sund inställning till djuren. Även förmedla musungar till andra seriösa människor och inte som slit och slängvaror.

#20 Ja, men det är precis så jag menar! Jag kan inte kalla dig oseriös för att du inte kan med bestämdhet avgöra vilka färger du fått i kullen! Däremot kan jag säga att jag tycker det är seriöst och bra av dig att du frågar för att lära dig mer och har för avsikt att bli bättre även gällande det där med genetik.

Sen är du säkert också medveten om att EGENTLIGEN är det ganska viktigt att para rätt färger med varandra osv för att inte förstöra färgerna vi har idag. Det är ju samma sak med kaniner. Man strävar ju inte efter att avla fram kaniner med färger som inte är önskvärda eller ses som ett fel enligt standarden. Men de händer ändå ibland.

Men du kommer ju komma dit då du även kommer färgavla eftersom du vill lära dig och då tror jag du gör det också. Skulle du därför sitta med en kull pointade splashar idag som inte är önskvärt kan jag inte kalla dig för oseriös för den sakens skull. Däremot kanske nybörjare eller uppfödare under utveckling eller nåt 

Jag är oseriös! *räcker upp en hand*

Nå, förlåt, skojar.  Bara en tanke utifrån rubriken, vem anser sig själv oseriös?

Jag anser att det finns många sätt att vara seriös uppfödare på. Då är det lättare att utesluta det seriösa genom att säga vad som INTE är seriöst.

Det är INTE seriöst, att inte ha framförhållning, och att inte förstå konsekvenser av sina beslut (som då oftast mer är impulsiva handlingar än medvetna beslut grundade på genomtänkthet och även självkännedom).

- Alltså, IMPULSIVT agerande, är inte seriöst. (snabba beslut behöver dock inte alltid vara av ondo)

- All form av misskötsel eller försummelse, är inte seriöst.

- Att inte kunna sköta om sina djur på bästa sätt, att inte ge dem bra och värdiga livsförhållanden, och att inte se/förstå misshälligheter, är inte seriöst. (en variant av ovanstående punkt)

- Att sälja till köpare som man vet (eller tvivlar) inte kan sköta djuren fullvärdigt, är inte seriöst.

- Att sälja sjuka eller dåliga djur, är inte seriöst (om det inte sker undantagsvis utan att man vet om det, skit happens, men då går köpet tillbaka)

- Att tro att man vet och kan allt, är inte seriöst. Liksom att inte erkänna när man har/gör fel.

Det är ingen skam att inte veta, men det är en skam att inte vilja veta. Det är inte seriöst, i mina ögon.

PS. Jag anser mig själv seriös, därför att jag hela tiden ser det som mitt ansvar att mina möss lever ett bra och värdigt liv, både hos mig, och hos dem jag säljer dem till. LIVSKVALITET är mitt ledord, när det gäller hur mina möss lever sina liv. DS

Förklaring: Med impulsivt agerande tänker jag på "alla" dem som dykt upp genom åren, ska börja avla meddetsamma, köper in alla möss de ser som de tycker är söta och parar många honor omedelbart och ogenomtänkt, utan att förstå konsekvenserna.

Scenariorna kan utveckla sig lite olika, t.ex såhär:

Sedan sitter de där med massor av möss som de inte kan ta hand om, inte har plats för, måste göra sig av med, och inte får sålda. På något vis lyckas de kränga sig av med mössen (ibland blir de till och med utsläppta i skogen ), och personen i fråga slutar med möss, med kommentaren: jag gillar ändå inte möss.

Huvva säger jag bara, om det exemplet.

Edit: sajtvärdar! Blev detta sista "för personligt"? Vet ej, ta bort det här inlägget i så fall!

#23 Jag är otroligt impulsiv, det är en problematik som jag har. Eftersom jag själv har det problemet så kan jag inte döma andra för det 

En seriös uppfödare för mig har ett mål, som kan ändras på vägen men det finns ett syfte bakom varje kull. Som är medveten om att en kull kan bli stor, och ha en plan om vad som sker om djuren blir osålda. Men som framför allt kommer ihåg varför dom skaffade möss, och har det i tanke i sin uppfödning.

En oseriös uppfödare avlar på allt, oavsett temperament och blandar gensoppa utan någon eftertanke. Och som köper in och säljer sina djur ofta då nyhetens färg/teckning har ändrats.

Ja viljan att lära sig och aktivt leta upp och/eller ta emot råd oavsett hur lite eller mycket kunskap man har det tycker jag är en oerhört viktig kunskap en seriös uppfödare måste ha. Klart man inte kan allting i början det vore ju bara dumt att kräva det. Ett bra tips är altid att ta hjälp av en erfaren uppfödare, gärna den du köper djur av för att kunna använda som bollplank.

Oj, detta ämne kan man nog diskutera hur länge och mycket som helst!!

Det mesta som jag tycker står redan i tråden men det första jag tänker på när jag hör/säger orden oseriös uppfödare är att mössen har det dåligt! Sen dom som avlar bara för att avla, där ingen annan tanke ligger bakom förutom att man vill ha musbebisar och sälja.

Man ska ta all avel på allvar, om det så gäller möss, hundar, hästar eller något annat djur!!

#24. Det är jag med . Otroligt impulsiv. Just därför vet jag hur viktigt det är att "låta bli".

Men jag är också äldre, 60 år. Impulsernas drivkraft har mattats av en smula med åldern, tack och lov. Och så är jag mycket medveten om min impulsivitet, och försöker både tänka på den och stävja den. Funkar ibland. Funkar ofta när impulsen är måttlig.

Vid riktigt starka impulser finns inte ens tanken närvarande, bara handling. Det är då det är en problematik.  Har man tur, så finns det i alla fall en "eftertanke" senare, som jag föröker lära mig av. Men det är svårt, det hjälper sällan i själva impulsen (som kan vara över flera dagar om det vill sig illa).

Självkännedom är viktig. Med VARSAMHET och kärleksfullhet mot sig själv!!