För många år sedan hade jag en kull svensktypade möss där det blev 6 hanar. Tre av dom började slåss med de andra inom 3-4 månader, men de andra tre bodde ihop hela livet! Ok, den ena dog när han var drygt 1 år, men de andra två fortsatte att leva ihop tills den ena dog vid dryga 2 års ålder.

Jag har haft 2 engelska hanar som bott ihop. Far och son. De bodde "fredligt" (lite tjafs någon gång) enda till den ena dog. Så man kan väl nästan säga att de levde livet ut, åtminstone för den ena av dem.

Nuförtiden är Herr Bävers enda sällskap data musen…

Hur löste ni det med burar? Hade ni varsitt sovhus och matskål osv? Tror ni att det är bättre att de kan välja att vara ifrån varann ibland eller är det bättre att de är inpå varann?

Jag tror det kan vara bra om de kan gå ifrån varandra om de vill. På den tiden jag hade dom hade jag inte så stora burar men det gick ju bra ändå. Men är det lite gruff mellan dom tror jag de lättare kan funka att bo ihop om de har varsitt hus o lite yta så de inte behöver gå precis på varandra om de inte vill utan kan välja.

Fast jag har ju ingen mer erfarenhet av att ha hanar ihop än den så finns säkert andra som har mer erfarenhet.

Jag hade mina hanar i ett akvarium, inte säker på hur stort det är…
Men i akvariumet hade varsit hus och 5 stora pappersrör som de kunde springa och boa i. Sen hade de även lite "kläng" saker såsom en stege och en annan klättersak. Med andra ord så hade de en ganska stor yta. Men jag hade med dem på en utställning en gång och då satt båda två i en liten Transportbur i en halv dag utan några som helst dispyter. De funkade bra ihop helt enkelt. Men Herr Bäver (pappan) är en ganska underlägsen hane. Han tillät till och med att jag flyttade in alla hans söner precis när jag hade skillt dem åt från mamman och systrarna. Så sönerna bode med sin fullvuxne pappa tills de fick nya hem. Och han tillät att jag flyttade in hans söner som inte var bebisar längre.

Med andra ord, så är det ju väldigt individuellt om det funkar med 2 hanar eller inte.

Har haft tre engtypade bröder som bodde ihop i ca ett år innan jag fick dela på dem.
Sen två svetypade bröder som bodde ihop hela livet tills den ena dog vid två års ålder ungefär.

Rena engelsktypade hanar har jag inte haft så många och de har inte kunnat gå ihop hela livet, enbart någon månad. Rembrandt är dominant och vill inte bo med några söner. Hans ena son Åhmus kan däremot bo med söner. Erasmus är mild och snäll och kan bo med söner och ev andra hanar (har dock inte testat). Hans söner med Zoonenbluem blev lite dominanta vid ett par månaders ålder. Hans två söner med Weenix går bra ihop.

Vad jag förstått går engelsktypade hanar ofta bra ihop tills de får träffa honor…

Våra speciallinjer som härstammar från Suddborn´s möss, där kan hanarna (korsad typ) ofta gå ihop hela livet och även om de träffat honor. Vad vi gör när vi avlar på egenskapen att kunna bo med andra hanar är att vi sparar de lugnaste hanarna i en kull, låter dem bo ihop och väljer att avla på den minst dominante av bröderna - generation efter generation. Önskvärt är att man skall kunna ta ut en hane ur brorgruppen (kan vara helbröder eller halvbröder eller lite blandat) och låta honom träffa en hona i 1-3 veckor och sedan kunna flytta in i hangruppen utan att det uppstår bråk med blodvite! Det är viktigt att man inte parar hanarna med honor som är dominanta - även på honsidan ska man välja bort att avla på honor som är elaka mot nykomlingar i buren.