För mig har det varit olika. En del möss har tynat bort (en del så jag till slut varit tvungen att fatta beslutet) medan andra har somnat in själva, en del hastigt så man knappt varit beredd på det. Det är jobbigt att se ett älskat djur tyna bort… Tröstkramar från mig!!

Ålderstecken inträffar alltid i form av viktminskning, mer sömn, mindre aktivitet mm. Sedan får äldre djur lättare problem med tänder, muskler och leder och kan behöva hjälp. Ett djur som snabbt minskar i vikt och inte äter ordenligt kollar jag alltid tänderna på.

För övrigt kollar jag alltid mössens ögon, om glimten är där. När glimten slocknar så vet jag att det är dax att säga adjö.

Jag tog Jolly till veterinären för ca 2 veckor sen o sa adjö.

Jag kommer att göra så med dom mössen som blir gamla här. Jag kommer då också att kremera dom o låta dom spridas i en minneslund som veterinären har. Jätte fin skogsglänta…

Jag har tyvärr ingen möjlighet att begrava dom så jag ser det som en bra lösning för mig, med just dom mösse som nässlat sig in lite extra - tänker till o kommer på att det blir nog alla …

Jag är mer för att lägga energi och kraft på djuren när de lever. När det är dags för dem att lämna in ska det bara gå fort och vara smärtfritt. Begravningsplats behöver jag inte. Jag har bara begravt någon enstaka mus faktiskt… (antar att jag är hemsk nu… )

#4 Om du inte begraver dem, vart gör du då av dem?

När min lilla Prizma somnat in begravde jag honom under en stor vacker lönn. Jag tkr att lönnen är mkt vackrare i år en vad den varit tidigare år, kanske är det Prizma som visar sig genom att få trädet att bli vackrare:)

Kramar/Carro

#4 Sjävlklart är du inte hemsk - men för mig o dottern känns det bra att just dom här mössen som varit lite personligare o som betytt lite mer får en plats att vila på… kanske någon tycker det är fånigt .. men sån är jag - den största hönsmamman av dom alla *ler*

äh, jag har varit sådär… jag har en råttgrav på djurkyrkogården på djurgården…

prisma-kristall, jag låter dem gå med hushållssoporna… lindar in dem ordentligt så att det inte luktar samt lägger gärna dem strax innan sopbilen kommer och tömmer… (de åker då till sopstationen och bränns)

ibland fryser jag in dem ett tag innan jag låter dem åka med sopbilen… jag vet, det låter uräckligt, men jag tycker om att titta på dem ibland… eg sparade jag avlivade och självdöda möss åt ett par rovfåglar på viltrehabilitering (alltså skadade vilda rovfåglar som ges vård så att de blir friska och åter kan få leva i frihet - de måste ju äta!) från början, men då viltrehabiliterarna aldrig kom och hämtade mössen så slänger jag dem nu efter ett tag. Det skulle däremot kännas rätt bra om någon ormägare ville ha de frysta mössen…

Vi begraver i skogskanten mittemot vårt hus.

Jag såg för länge sen ett TV-rogram om en tjej som hade råttor. De som dog la hon i frysen. Hon hade massor med råttor där och tog upp och visade dem, de låg bland papper i glassburkar och annat…

Den döda musungen lade jag i en skogsglänta. Det kändes bra på nå sätt. Att den skulle komma till nytta.

#8 Det är Lycia som har varit råttuppfödare i SRS, kunde inte hitta att hon är det fortfarande på deras hemsida. Jag har stött på henne några gånger då Svemus har haft utställning samtidigt som dem i Kallhäll, norra Sthlm.

Men om Lulle inte parar honan kanske han kan få ha en tjej hos sig nu då? Kanske piggnar han på sig lite och om inte så känner han sig i a f inte ensam…

#7 Ok!

Självklart är du inte hemsk för att du inte begraver dina möss, det är ju bara deras kroppar som finns kvar… Det man älskade, själen, har ju flyttat in i ens hjärta efter det att den lämnat sin kropp. Detta tror iaf jag benhårt på:)

Kramar/Carro

#11 - Bra idé.

döden är så tråkig… usch… mi dånt laijk

Nu har Lulle vandrat vidare. I går kväll gick jag runt med honom i handen en lång stund. Sa till ungarna att dör han inte inatt så hjälper jag honom över i morgon… Jag satte ner honom i en kartong i en petbox en liten stund, medan jag hämtade en spruta med vatten för jag tänkte "fukta hans läppar" lite. När jag kom tillbaka, efter kanske tre minuter, hade han krälat nästan en decimeter och låg med huvudet utanför kartongen. Jag tog upp honom i handen igen, det ryckte lite tassarna och sen var han borta…

#15 - Beklagar sorgen! Det är så sorgligt att förlora en liten kamrat.

#15 Va tråkigt. :( En mus jag hade dog i mina händer. Hon krampade lite å sen somnade hon in :/ Det va lite otäckt. Men det känns ändå bra att hon inte va ensam när hon somnade in..

.. ändå tycker jag att de oftast verkar vilja vara ensamma. när vi har haft smådjur som varit i slutskedet har man gått omkring med dem mycket. Då har de oftast dött bara en liten stund efter att man lagt tillbaka dem i boet. Samma med katter. De brukar gå iväg en sväng och vilja dö ifred.

Beklagar sorgen

Nu är alla Jollysar i himlen…

#15  Vad tråkigt att höra, men han fick ett bra liv in i det sista. Nu har han det bra vid regnbågens bro, där leker han med andra möss, kanske har han där träffat min lilla Prizma, som vandrade över för ett par månader sedan…. Just nu kanske dem leker och har roligt, kanske så är precis i denna stunden lilla Lulle vid din sida och tröstar dig, fast du inte ser honom:) Kärleken försvinner inte ens efter döden

Kramar/Carro

Sorgligt…  Men han fick ett långt och bra liv i varje fall.