Hos mig kombinerar jag ofta svart och blått. Dels för att jag gillar svarta möss, men också för att jag tycker om mörkblå möss och tycker att möss som linjeavlas på enbart blått har en tendsens att med tiden ljusna och bli mjöliga.

Jag vet att det blå pigmentet har en struktur som gör att det gärna klumpar ihop sig, vilket för ögat ger ett mjöligt utseende där pigment fattas liksom. 

När jag pratade med David Bumford, domare från Manchester, så undrade han vad vi premierade i Sverige. Ljust blå framför mörkt blå eller tvärs om. Jag svarade att personligen gillade jag de mörkt blå mössen. Han sa då att i England vill man ha något ljusare men ändå med jämn färg. 

Det var först efter en diskussion med SVEMUS nya ordförande Frida Carlsson som jag insåg varför han resonerade så. 

Jo, så klart, som Frida antog, kan det bero på att det är en ännu större utmaning! Att få bort det möliga och samtidgt få en ljusare blå färg! Det innebär mycket målmedveten avel och det inte finns några genvägar! Just nu har jag kanske dolt mjöligheten med mycket pigment så färgen ser mörk ut. 

På vissa bilder kan blå möss till och med vara svårt att se om de är blå eller svarta, men det är det ännu inget problem att se i verkligheten. Så mörka är det inte här hemma.

Nu undrar jag. Vad tycker ni? Ska blå möss vara ljust blå, eller mörkt blå? 

Jag syftar på self blue i första hand, alltså inte skuggade eller c-blekta möss

Exempel på ljusblå mus. Dock tecknad. Försök bortse från det

_
_

exempel på mörkblå mus