Kan en mus skrika/pipa av glädje?
En av mina möss är som en pipleksak. Hon piper massor och speciellt om man tar upp henne. Men jag har noterat att hon kan pipa när det är något kul som händer, vilket jag aldrig hört talas om att möss gör. Om man t.ex. ger henne nåt gott som hon får ta direkt hur handen så kan hon skrika jättehögt. Vad betyder det???
Sen verkar det som att hon småpratar för sig själv ibland också.
Hon låter inte som en liten kaffebryggare? i så fall mycoplasma. Finns artikel här på mif att läsa om om jag minns helt rätt.
Döm Inte Människor Genom deras utseende. För du kan Inte se deras insida.
I am who I am, so like it or kiss my, yeah you know exactly what to kiss.
Smile to the world, than the world smiles to you
Nej, det ljudet känner jag inte igen… Inga rosslanden eller nåt sånt. Det är mer pip-pip-pipipipip-pip. och om hon blir exalterad: piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip.
så är en av mina möss med, hon kan vara helt tyst inne i buren, men så fort man lyfter upp henne så piper hon och låter som om hon pratar, sedan är hon tyst ett litet tag medan hon putsar sig sedan buttar hon till mig och börjar låta igen
är det positivt eller negativt?
jag ser det som positivt då man har en mus som är glad att få komma upp alt få nya saker att greja med etc men andra kan ha annan uppfattning
Hon verkar helt frisk och är mycket nöjd för övrigt
Jag måste tyvärr svara nej på rubriken. Nej, en mus piper inte av glädje. Normalt piper en mus väldigt lite, så jag tror nog att något inte är som det skall vara med era möss som piper.

Hittade följande text i den bärbara datorn när jag letade en anna fil:
Möss som pratar
Lite då och då hör jag folk berätta att deras möss pratar. Problemet är att de enda ljud vi kan höra från en frisk mus är när den piper. Piper gör den när den blir rädd eller har ont.
Om en mus tjattrar, kvittar eller kuttrar är den sjuk. Alla ljud från en mus som påminner om ljuden från fåglar, chinchillor, marsvin, degus och andra snacksaliga djur tyder på ohälsa. Troligen är det slem eller vätska i lungorna som skapar detta rosslande. Mycoplasma är en vanlig sjukdom på möss, men det finns även andra. Ibland kan medicin hjälpa tillfälligt, har man tur botas rosslet för gott.
Jag har hört musägare hävda att det inte är sjuka möss som "pratar" då de inte smittar de andra mössen. Det kan dock vara så enkelt att de andra mössen har bra immunförsvar, medan den som låter inte har det.
Ett annat argument för att den pratande musen är frisk är att den bara låter ibland, ofta bara på kvällen när de kommer ut ur buren ed. Detta kan dock ha att göra med saker som luftfuktighet, tid på dygnet och annat. Jag har haft en råtta som rosslade. Hon var tyst på dagarna, men morgnar och kvällar kvittrade och rosslade det så om hennes stackars lungor att jag mådde dåligt av det själv. Det hördes tydligt hur jobbigt det var att andas. Det händer ju ibland när man är riktigt förkyld och krasslig i lungorna att det visslar ordentligt när man andas. Jag har tom vaknat av mina lungors visslande när jag äntligen somnat under riktigt hostiga och förkylda nätter.
Om man tänker sig att det egentligen är precis samma sak som låter i den lilla pratande musens lungor, är det lättare att förstå att det inte är gulligt prat, utan att musen behöver ett veterinärbesök.
Rossel blir lätt permanent, och är lättast att bota i ett tidigt skede. Ta för vana att lyssna på dina möss. Om du hör kvittrande och tjattrande ljud från buren, medicinera alla dina möss. Börja lyssna på mössen då och då. Sätt dem i handen och håll dem nära örat. En frisk mus som andas hörs inte. Rossel kan från början bara låta som tung andning, som sedan eskalerar till svagt visslande och fullskaligt rosslande med höga tjattranden och svår andning.
MVH Elin
Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter
oki, min lilla mus har jag gjort friskhets tecken på och allt, har inte sett ett enda fel på henne, har lyssnat noga och det låter inget från lungorna eller något
hon är inte rädd för hon hoppar upp i famnen på mig direkt, visst en orsak till ljudet som hon har för sig då hon är glad är att hon är en aningen överviktig (hon går på diet nu)
Det låter sött. Men jag får för mig att hon blir rädd när du tar upp henne och skriker "hjäääälp..!!". När du ger henne mat och hon piper, så är det kanske för att säga "den är min den är min ta den inte".
Finns det risk att hon är mobbad av de andra mössen och därför har kommit in i något slags försvar mot allt och alla? Pipet alltså. Att hon hela tiden vill visa sig underlägsen, även när det egentligen inte behövs.
Sugen på att föda upp ridgeback? Jag lägger uppfödningen på is ett tag framöver och säljer därför lite avelsdjur. Mejla eller PM:a här på ifokus om du är intresserad :-) Även keldjur finns naturligtvis.
http://www.freewebs.com/binajismarsvin
#11 men om hon kryper upp självmant i handen och klättrar upp på axeln och börjar prata då då kan de inte vara rädda
Nu hoppar jag också in och säger Nej! som svar på frågan. "Tyst som en mus" är inte bara ett tomt talesätt.
Mössen i fråga beöver inte vara "sjuka" direkt, men det är absolut något som inte är som det ska.
Ivanhoe, vi har ju diskuterat förut, om du inte har "något skit" hos dig, utan att kunna lokalisera det (via internet). Kanske är det honan du pratar om här, som är "frisk sjukdomsbärare"? Hon klarar sig själv - förutom pipet då - men smittar ner andra som har sämre immunförsvar. Det är inte alls omöjligt.
Det är svårt att säga vad det är. Sjukdom, ont, eller "bara" trånga luftvägar, eller något annat. Om hon blir glad eller rädd, spelar egentligen inte så stor roll här, båda delarna ger "upphetsning" som kan vara anledning till häftigare andning och därmed synliga/hörbara symtom.
Diskussionen kommer upp, både här och på andra platser, med jämna mellanrum. En del musägare blir riktigt förbannade för att vi hävdar att det inte är friskt/sunt. Men sanningen är att det inte är det.
Ska man ta sin mus till vetrinär, är det tyvärr så att flertalet vetrinärer inte sysslat med möss och inte vet något om dem. Så det gäller att finna en kompetent vetrinär. Det är alltid svårt när ens mus blir dålig på något vis.
Det är en anledning att endast avla på verkligt friska och sunda djur, med starkt immunförsvar. Alltså, dessa pipande möss ska definitivt inte gå till avel - om någon hade tänkt så.
Jag beklagar det här, Jauchzet, och skickar tröstekramar. 
#11
Min pipmus är skulle väl jag säga är den som är underlägsen…
Hmm, okej, efter att ha läst igenom alla svar så antar jag att jag borde leta upp en kompetent veterinär, men jag blir bara så förvånad för hon är ju aktivare än den andra musen jag har och visar liksom inte ett enda tecken på att vara sjuk.
Men om det är onormalt så är det väl det. De möss jag har nu är mina första så jag kan ju inte hävda att jag har så stor erfarenhet.
Men kommer veterinären kunna hjälpa om de inte heller kan så mycket och inte tycker att hon verkar sjuk?
Hmm, jag vill ju att hon ska må bra 
#14 som jag skrev i inlägg nr 10 så kan det bero på att min lilla tös är överviktig
#12 Hon behöver inte vara rädd för människan utan för situationen.
Kan jämföra med ett marsvin jag precis hade fått hem. Hon var extremt underlägsen och pep så fort ett annat marsvin kom nära, vare sig de skulle fram till henne eller bara råkade gå förbi. Piiip piiip ("låt mig vara, jag är liten och obetydlig") i högan sky. När hon hade något att äta så ville hon att alla skulle veta att det var hennes, men på ett sätt som sa "snälla ta det inte", och inte "tar du det, då jädrar", som många andra marsvin kan göra.
Hon var tam och snäll, men så fort jag gjorde något som kunde uppfattas hotfullt (typ precis innan jag skulle lyfta upp henne) skrek hon, för att sedan bli totalt lugn i famnen, framåt och nyfiken. Det var alltså som att hon skrek rent reflexmässigt.
Något jag märkt, nu när jag ändå är inne på det, är dock att de marsvin som visar sig såhär underlägsna (har haft fler som betett sig på samma sätt fast inte så överdrivet) ofta blir åthutade. Som att marsvinskompisarna blir irriterade och triggade av den som piper. Hade Humla, som marsvinet ovan hette, bara varit tyst och försökt passa in i gruppen hade det troligen gått galant, det är så jag har uppfattat det andra gånger i alla fall. Det var några av mina honor som inte kunde låta bli att "hytta med näven" åt Humla, men till slut slutade de bry sig och följdaktigen slutade Humla bete sig som en mes. 
Varför TS mus fortfarande gör så (om hon gör det pga underlägsenhet osv) kan ju vara för att hon faktiskt får en åthutning av de andra mössen då och då och tar det säkra före det osäkra och skriker vid varje situation som kan innebära ett tjuvnyp av någon burkompis.
Har haft en liknandee situation som marsvinet Humlas med en mus också, men det orkar jag inte skriva nu. Får bli en annan gång :)
Sugen på att föda upp ridgeback? Jag lägger uppfödningen på is ett tag framöver och säljer därför lite avelsdjur. Mejla eller PM:a här på ifokus om du är intresserad :-) Även keldjur finns naturligtvis.
http://www.freewebs.com/binajismarsvin
Tycker den här tråden är bra.
Undrar också hur det gick med den här musen…
Jag med, intressant tråd! Det påminner mig lite om en råtthona jag hade förut (minns faktiskt inte vem det var dock…) som var ett riktigt matvrak och alltid pep i "förebyggande syfte" om man kom nära när hon hade mat. 😛

Mvh Stephanie 
