man får ju helt enkelt "pracka på folk en massa möss"…hihi :-P

Tja, jag har helt enkelt inte "tio par i avel" samtidigt.  Det är omöjligt för mig.

Din räkne-ekvation är fullt korrekt: 10 x 10 = 100, och då har jag tagit till i underkant, kan lika gärna vara 150. Är hälften hanar, så sitter man där med 75 hanar, och går de inte ihop så är det 75 burar. Så svaret på din ekvationen är för mig varken "100" eller "150", utan "omöjligt".

Visst, det går att sälja ett visst antal hanar, kanske ända upp till 2-siffrigt på ett år. (jag vet inte hur det är för de "stora" uppfödarna)

Låt oss ta i i överkant och säga 10 sålda hanar, så blir det 65 kvar.

Så, ja, mitt svar nr 1. heter: Väl planerade kullar, och få kullar.

Svar nr 2 heter kullning. Tyvärr. D.v.s. man tar bort (avlivar) hanungar före 3 dagars ålder.

Nackdelen med kullning, är att om jag planerar att ha en hane ur en viss kull, kan jag inte välja, för vid 3 dagars ålder vet jag ingenting om hur ungarna är, inte utseendemässig, knappt färgmässigt, och absolut inte temperamentet.

Så ofta låter jag hanungar få växa upp lite, men tar bort dem alltefter som de "faller ur" så att säga. Det händer också att jag avlivar vuxna hanar.

Jag är ju ny som uppfödare, (samt föder upp i liten skala) och har inte kommit sålångt som jag räknar med att göra , vad gäller både färg och temperament. Har haft en hel del dåliga hanar temperamentsmässigt, bitska bland annat, som jag inte velat ha kvar, än mindre sälja.

Honorna är givetvis lättare att sälja, men det är inte alls säkert att man får alla honor sålda som man önskar.

Då får man antingen ha kvar dem, eller börja använda sin fantasi. Ta kontakt med djuraffär till exempel, och sälja med stamtavla (ej ormmat), annons i Konsum osv, kanske låna ut några mustjejer som "prova-på" eller "sommar-möss". Gäller för den delen även hanar. Osv.

Det är mycket arbete med en uppfödning! Inte bara skötseln av djuren, utan även allt pappersarbete, och att aktivt söka köpare, ordna med försäljnng, osv. osv.

Ja, burar är ett kapitel för sig.

Jag har min egen variant, med öppna burar. Både mössen och jag älskar det, för  mössens nos är vad ögonen är för oss människor.

När de kan sitta på kanten och vädra ut över musrummet, är det detsamma som när vi använder våra ögon. De har koll på vad som händer, vilka andra möss som finns, vilka som bor var och hur och vad de har för sig, osv. Möss kommunicerar ju till stor del med dofter.

Sedan kommer de gärna fram till mig när jag går förbi, och "snackar lite", får en puss och kanske en snabbrunda i handen.

Använder mycket kartongen från Konsum, som kastas sedan, kör regelbundna turer till sopstationen.

Har också hittade och hopsamlade stora plastbyttor med låg kant, som "burar".

Några akvarier med nätlock som "barnkammare", för treveckorsungar skuttar och hoppar och ramlar och trillar och … osv.

Köpte en dunabur på aktion förrförra veckan, för 40:-  men det är inte riktigt min grej, även om det är bland det bästa av de "täckta" burarna. Jag får ingen kontakt med mössen i den. Inte utan att behöva öppna och ha "procedur"… och de får ingen kontakt med mig eller musrummet och de andra mössen.

Framför allt har jag köpt billiga "plastbyttor" på IKEA som är BRA ur många hänseenden. Lätta att göra rena, inte en massa kanter och prång invändigt, genomskinliga, lagom höga, har lock, och ganska stora. Dem har jag arbetat lite med, så de fått nätlock och upphängningsanordningar, osv. Har väl ett tiotal sådana, och dit kan jag snabbt sätta ny-morska unga mushanar mitt i natten om det skulle behövas.

Kramisar från amaira/ Björndalens musuppfödning.