Hur beter sig musen i handen?

Ja, hur beter sig din mus/dina möss när du har dem i handen? Och hur ÖNSKAR du att en mus ska vara när du håller den?

Hur beter sig musen sedan i buren när du släppt ner den? Och hur tar du upp den?

Finns det ett samband mellan beteendet i handen och beteendet gentemot dig när den är i buren?

Har du möss för avel, dvs de ska vara tillfredsställda med ett liv i liten bur?

Eller har du sällskapsmöss? Dvs du kanske önskar möss som är mer pigga på äventyr tillsammans med dig?

Hur tänker du om dina möss beteenden? Och vad skulle du önska, om du fick välja?

Jag är nyfiken på hur olika möss beter sig, och hur olika vi själva önskar att de är. Svara gärna! Bara rakt ut hur ni  tänker!! Det finns inget rätt eller fel här.

Det här kan bli en kul diskussion  hoppas många hoppar in!

De två systrar jag nyligen fått hem är så himla olika och det fascinerar mig. 

Tant grå behövde bara bli lyft några gånger när de kom och efter det räcker det att jag sticker ner handen så kommer hon fram och klättrar upp självmant. Hon vill upp. MEN det är inte "mig" hon vill upp till utan hon vill ut på äventyr. I handen är hon lite otålig om man håller mer än några minuter, då puffar hon med nosen mellan fingrarna, kraffsar lite eller springer vidare upp för armen mot axeln. Både i buren och utanför är det fart på henne, hon klättrar överallt och undersöker. Detta gillar jag starkt, jag gillar ju att byta inredning och ge dem berikningar vilket hon verkligen uppskattar.

Tant brun är lika sprallig och äventyrlig men lite mer tveksam mot mig. Hon kommer inte upp självmant, kommer fram och nosar, tar en matbit men vänder sedan. När jag fiskat upp henne är hon lik sin syster men har mer bråttom att komma ner. När jag sätter ner henne i buren vänder hon inte och vill upp så som syrran gör. Jag tycker det är helt ok, hon kanske väljer sig med tiden eller så gör hon inte det vi får se. 

Jag älskar när möss är väldigt aktiva och äventyrliga, det är så kul att studera dem när man givit ny inredning eller har dem ute. Men jag uppskattar att ha djur med olika personlighet och temperament så en riktig myspotatis skulle också vara kul att ha. Rädda vill jag dock inte att de ska vara, både för deras och min skull.  

Mina möss går nog under kategorin avelsmöss. Men för mig handlar aveln om mer än bara korrekta färger och proportioner. Hälsa, temperament och mentalitet är ändå den viktigaste grundstenen.

Jag älskar mina möss. Varenda en. Och jag är väldigt stolt med de jag föder upp då de alltid överträffar mina förhoppningar.

I handen ska en mus hos mig vara "lugn". Musen får absolut vara nyfiken och framåt, men inte klängig och sprattlig. Det är skillnad på en stillsam mus som står på tå och en mus som är avslappnad och platt i handen. Platta möss gillar jag. Och nyfikna möss som spanar in omgivningen och mig utan att vilja ner från handen, klättra på armar och försöker komma bort. Jag har både platta, nyfikna och de som är något mitt emellan. Svårt att säga att de SKA vara på ett visst sätt. Men jag vill ha trygga, lugna och nyfikna individer. Vilket sätt de väljer att vara på spelar ingen större roll så länge de trivs med hantering.

En del klättrar glatt ned från handen och ner i buren och kommer sedan fram för att nosa igen. Andra går ner i buren, går undan lite och funderar en stund. Men gemensamt för alla är att de kommer tillbaka. Att vara nyfiken men något reserverad godkänner jag i buren. Det viktigaste för mig är att man fungerar i grupp, gillar sina burkompisar, gillar hantering, berikning och miljöombyten. För att plocka upp en del reserverade möss så kupar jag handen runt dem. En del klättrar självmant upp. Jag har några som sedan födseln "strömmar" upp i handen och längs armen så fort jag kommer ner i buren. Men ingen går och gömmer sig i hopp om att jag ska försvinna. Och det är viktigt! Att man vågar komma fram och säga hej, att man tycker om att hälsa och gärna vill spana läget tillsammans med mig! Några tar lite mer tid på sig, andra är modiga och skyndar fram.

Jag vill gärna att de ska behålla samma sinnesstämning i buren som i handen när jag pysslar med dem. Vilket jag tycker att mina nuvarande möss har. Dvs, jag vill inte att en mus som är framåt och modig i buren blir låg och rädd i handen och vice versa. Det ska inte vara något märkvärdigt att bli upplockad från buren.

Om jag fick välja, så finns det i nuläget inte en enda mus i mitt djurrum som jag skulle förändra något med. Alla är bra på varsitt sätt. Och alla är trygga och glada. GLADA, jag tycker mig faktiskt kunna se och märka av det 

Jag vill att möss ska vara lätta att plocka upp - gärna som mina tamaste: sitta och vänta på att jag lyfter upp dem eller hoppar upp själva när jag ropar på dem.

De som "väntar på att bli upplyfta" parkerar lixom på något sätt och väntar. De är beredda på min hand som "grävskopar" upp dem. De tycker om det eller det är normalt, inget farligt eller obehagligt.

I handen vill jag att de är vakna, intresserade, pratande med mig (ljudlöst förstås), ser mig i ögonen, nosar på mig och håller kontakt. Pussar de mig så blir jag glad.

Otåligt springande, krafsande och nafsande ogillar jag skarpt.

Jag kanske inte svarat på frågeställningarna, men känner att jag ju eg har gjort det någon gång under de år jag skrivit och lärt ut vad vet och kan... ändå...

Svårt att svara tycker jag. Alla mina möss beter sig lite eller mycket olika. Och det jag önskar är ytterligare något annat, eller snarare ett litet hopkok av de olika beteenden jag har.

Kanske ska lista beteendena istället? Och skala från 1 - 10?

Behöver faktiskt fundera mera. Både på hur de beter sig och vad jag önskar av dem. Som målbild alltså.

Rent generellt tycker jag att möss oftast är för rädda. Det behöver inte vara så eftersom möss även KAN vara både tama, trygga och tillitsfulla.  Men det kräver mycket avelsarbete.

Rädda föräldrar (från rädd stam) ger rädda ungar. Trygga föräldrar ger trygga och rädda ungar.  (mina erfarenheter efter att ha försökt avla på tama och trygga möss under lång tid)

Om mössen är rädda eller inte behöver inte ha att göra med, hur mycket de gillar människor! Det finns också rädda möss som tycker om människor.  Och tama möss som struntar i människan som hjälper en ut ur buren.

Jag vill ha trygga möss som gillar människor. Jag vill ha GLADA möss som gillar livet. 

Men hur de ÄR, ja, det får jag fundera vidare på.

Jag kan dock visa exempel med Åsa och Asså,  4,5 vecka. Åsa är chocolate, Asså är mkt sotad agouti. Jag har tagit upp dem i handen och fotar.

Båda är mycket lätta att hantera i handen, lugna och fina. Tog upp dem i deras hus.

Åsa ligger först och trycker, med "neutral blick" i ögonen. Asså vänder huvudet mot mig med "öppen blick". Sedan börjar de röra sig i handen. Åsa vänder sig hela tiden bort från mig, medan Asså vänder sig mot mig.

Detta återspeglar beteendet i buren när jag sätter ner dem. Åsa försvinner, hon gömmer sig, vill inte se mig mer. Asså kommer tillbaka och går upp i min hand igen.  "Mera" säger hon.

Åsa och Asså är kullsyskon, bara de två i kullen, och de är hanterade lika mycket (eller lika lite) och på lika vis.

Kan ju tillägga att jag inte "tämjer" mina möss. Jag hanterar dem som ungar och socialiserar dem. Mellan 2 och 5 minuter per dag mellan ca 3 - 17 dagars ålder. Sen får de välja själva om de ska bli tama eller inte, och vad de ska tycka om människor. Vid mellan 3 - 6 veckors ålder brukar de ha gjort klart för sig själva vad de ska tycka om människor, livet och världen i allmänhet.

De som väljer mig, "tigger" om att få vara med mig, och då kan jag inte motstå dem!

Om jag höll på med var och en mera, och mer målmedvetet försökte "tämja" dem och arbeta för att få tama möss, kanske det skulle se annorlunda ut?  Vet inte. Och har inte behov av att veta. För mig är detta jag kallar "medfödd tamhet" det viktigaste, och ett viktigt avelsurval för mig.

Fast de gånger jag provade, dvs ville att de alla skulle bli tama, de första kullarna jag hade för länge sen, så blev det i alla fall rädda möss som inte ville umgås med människor. Det beror så mycket på vad de kommer från för stam!

Jag hanterar inte ungar mer än att jag tar i den någon gång innan de öppnar ögonen. Det kan vara bara räkna och kolla kön, färg, hårlag 1-3 gånger. Sen hanterar jag dem nästan inget alls.  Eftersom hund präglas på människa av 15 min min hantering innan 8 v, så tycker jag att det inte ska behövas mer hos möss. Präglingsfönstret är öppet på hund till ca 12 v. Då ska de ha träffat de varelser de ska leva med, för att det ska funka bra sen, alltså arter, inte individer.
När mina musungar är 4-6 v, så börjar jag hantera dem på allvar. Jag väntar till dess, för jag vill kunna särskilja de riktigt bra från de bra. 

När det gäller hantering, så har jag extremt sällan tid att vänta till mössen kliver upp själva. Vissa tycker att upplyftandet är lite jobbigt, andra bryr sig inte alls, utan sitter stilla och väntar.

Väl i handen föredrar jag en lugn och trygg mus. Den får gärna ta ögonkontakt och förstå att jag är inte bara handen, utan att ansiktet hör ihop med den. Om de tittar mig i ögonen och nickar när jag pratar är jag såld.
Jag gillar inte springiga möss, eller såna som krafsar mellan fingarna. Är de lite rädda i början kan jag kupa händerna lite som en koja. Prata lite mjukt, och då brukar det gå bra. 

Det här är en bra tråd. Mycket bra. En tråd jag efterlyst. Som jag funderat väldigt mycket kring hur man ska beskriva för en person som inte träffat möss förut hur första bästa mötet med mus ska vara - samt tyvärr även hur det sämre mötet kan vara. I en artikel... (som jag påbörjat men inte funnit energi att göra färdigt än - tyvärr finns det nu flera sådana artiklar... hm)

Jag skrev lite surt i mitt inlägg ovan. Ber om ursäkt. Jag har ibland näsan för långt ner i naveln, eller hur det var...

kram

Du skrev väl inget surt?  Bara ett bra inlägg, ett sånt jag efterlyste.  Är glad över alla svaren!

Skulle ändå önska att fler skrev!

Hos mig finns det lite gott och blandat, men inga razzelmöss som Grodan så fint har beskrivit några gånger. Jag föder ju upp till sällskap framförallt och eftersom jag inte har så många (runt 25 för tillfället, brukar vara runt 40-45) så hinner jag hantera alla. Jag vill inte ha så många att jag inte hinner hantera dem, även om det betyder att uppfödningen måste ha pauser ibland. Jag gillar att ta med någon ut på axeln när sommarvädret tillåter, då brukar jag ta på mig en huvtröja så musen kan smita in i en ficka om det behövs.

Två av mössen, SE-Tsunamis Uzumaki och min Borghild, är aktiva och sportiga. Vill komma upp varje dag på en bestämd tid och aktiveras utanför buren, annars tuggar de på gallret. De trivs med att hanteras och bli pysslade med men hade hellre gjort något annat. En hane, SE-Tsunamis Corben, nöjer sig gott och väl på att vara i sin bur. Han kommer upp utan problem men står liksom inte och tigger närhet. I handen ligger han och nästan sover efter en stunds klättrande på min axel. Resterande möss är sådär mysiga och platta i handen, de ligger gärna och snoozar medans jag smeker dem i pannan. I buren väntar de tålmodigt på att få komma upp och det är bara att sätta ner handen så hoppar de upp.

Hur vill jag att mina möss ska vara? Det är helt upp till vad de ska vara, några musköpare vill gärna ha dem sportiga och aktiva medans andra musköpare vill ha dem lugna och sansade. Själv vill jag ha dem sådär lugna och mysiga, men jag gillar inte stillasittare. De ska pyssla och bygga i buren, skvätta ut spån på golvet och ta hand om sina kamrater. Jag hanterar alla sedan dag 1, första dagen blir de bara räknade och  andra dagen kollar jag kön och mjölkband. När de börjar få lite päls hanterar jag dem 10-15 minuter varje dag, tar upp alla och har dem i en hög i mina kupade händer. Pussar på dem och nästan dör av hur söta de är. Vid 3-5v vet jag vilka som passar vart, och hittills har jag inte haft några riktiga popcorn som flyger åt h-vete. Har haft några som skuttat iväg i buren, men det är bara naturligt och jag förstår att det kan vara läskigt med en stor hand när en är så liten.

När de är utanför buren vill jag att de vågar undersöka nya ställen och saker, de ska inte springa iväg när något rör sig eller verkar läskigt. Då vill jag att de ska våga gå fram och undersöka. De lugna och trygga mössen jag har stannar bara upp och vädrar lite, sedan fortsätter de med sitt. Uzumaki och Borghild däremot, de går nyfiket fram till det läskiga och undersöker.

Så jag gillar mina möss som de är, eftersom de är så olika. Deras beteende i buren återspeglar absolut hur de är i handen och det gillar jag skarpt.

Idag saknar jag verkligen de där mössen som glatt hoppar upp i handen och jag vill ha dem igen. Hoppas verkligen jag kommer dit en dag igen.