det tycker jag verkligen inte att du var, det blev ju ett lyckat resultat. jag är ju visserligen inte så kunnig men det känns inte som att du skulle kunnat gjort något fel mot honom. :P

kanske ska tillägga att innan han blev sjuk och slö så sprätte han alltid till och sprang iväg när man nuddade honom, men eftersom han inte orkade nu så stod han ut och nu verkar han ha vant sig.

#1 jag tror inte heller att det var så farligt, det är nog något han mår bra av idag. fast jag är inte heller kunnig, så det vore bra att veta om han kanske mådde jättedåligt och hade panik fast inte orkade röra sig, eller ptja… jag vet inte. det är ju aldrig roligt att göra en massa misstag mot djuren liksom.

nej, jag förstår vad du menar.. du får vänta och se om någon mer kunnig vill tillägga något!

Vill han inte kliva av handen, så trivs han ju där. Utan tvekan.

Känner igen beteendet. Min härliga Kisses Of Fire (hane) vägrar också ibland att kliva av. Då kan jag vända handen upp och ner, och han klamrar sig fast ändå och vägrar släppa taget. Upp-och-ner.  Snacka om att jag skrattar då, och så får han ju vara med ett tag till förstås.

Grattis till framstegen med Leo! Så tråkigt att han har varit hängig, vet du varför?

Ja i det här fallet kanske sjukdomen hjälpte tämjandet lite på traven. NÅT gott hade det med sig trots allt. Mitt i all hjälplöshet var han tvungen att söka trygghte hos dig. Man kanske kan jämföra det med hjälplösa små musungar. När de är små kan de ju inte precis dra iväg från en. Och de lär sig vänja sig vid människans händer och lukt och blir inte rädd för människor sen utan ser det som en trygghet. Jag lät mina musungar vila korta(obs! korta) stunder varje dag i mina händer. Oftast somnade de på direkten eftersom de kände sig så trygga hos mig. Men sen när de var runt tre-fyra veckor fanns det inget som hette sova längre. :P

Men sen om man ska kalla det för tvång vet jag inte. Har läst tråden flera gånger men den är helt klart svår att svara på! :)

Min fega mushane Elvis har också börjat klänga på mig och vägrat gå av mig. Men bara efter att jag hållit i mushonorna. Då vill han inte gå av mig för allt smör i småland! :P

#5 "Min fega mushane Elvis har också börjat klänga på mig och vägrat gå av mig. Men bara efter att jag hållit i mushonorna. Då vill han inte gå av mig för allt smör i småland!"

Hihi … det där använder jag som "tämjnings-metoder" …

Jag är absolut mycket mer attraktiv och intressant, om min hand innehåller olika "små meddelanden" från andra möss.  Vilken hane som helst blir intresserad, och glömmer bort att vara rädd.

Är det en riktigt rädd hane, har jag även en trygg hona i handen! (som inte löper förstås)

En liten dum fråga, Hur märker man på en mushona att hon löper?

Kramisar från Anneth

Grattis, Axilur! Låter helt underbart att den vackra musen Leo är tam nu! Då vill vi ju verkligen se honom på en utställning! Kanske han är så trevlig att han lämpar sig för avel? Han har ju faktiskt en härlig färg…

tack för alla svar, allihop!

men jag har dåliga nyheter. leo har blivit ännu slöare nu. jag kan knappt sova om nätterna. ett tag där trodde jag, som sagt, att han var på bättringsväg då mycket av hans sårskorpor ramlat av och han allmänt såg finare ut.

jag bedömde dock hans "slöhet" lite som mer "tamhet" då. det vågar jag inte lova att det är idag. jag börjar tro att han är ute efter min värme nu för att han faktiskt känner sig sämre (trots ett antal ivomec-kurer och vetestopp!)

jag tycker mig se att han har avmagrat över ryggen, men det är jag absolut inte säker på då veterinären igår inte sa något om detta. och vid den senaste inspektionen av honom såg jag att han har lite kritvitt klet i ögonvrårna. vad kan det vara?

när han går runt i buren ser han inte jättestadig ut och vid varje stopp stannar han hur länge som helst och bara vilar och andas. det ser ut som att han inte orkar ta sig vidare, utan måste vila ett tag först…?

om han får något jättegott (rått kött t.ex) äter han i några sekunder men ser sen ut att bli jättetrött och liksom sjunker ihop och lutar nosen mot maten. så gör han även jämt i min hand nu. som om han inte riktigt orkar hålla upp huvudet? jag vet inte.

ibland knallar han runt i mitt knä som om inget har hänt, men gör mycket mer stopp nu och är verkligen inte lika snabb och alert som vanligt. det är dock jättetydligt att han vill vara i min hand då han…….

jävlar, alldeles nyss gick han runt på sidan på mitt ben och helt plötsligt tippade han och ramlade ner på stolen. efteråt var han som i chock och la inte alls märke till händer eller något alls. han råkade lägga svansen I ögonen men blinkade inte. det här är inte bra alls……

jag fattar ingenting, vad f-n har hänt? innan veterinärbesöket igår tyckte jag ju att han var lite piggare.

Grodan svarade på min andra tråd ang Ivomec, om det händer att möss blir trötta/dåsiga av det:

"Det är inget jag känner till! Vid huvudtaget känner jag inte till några biverkningar. Det enda jag vet att vid överdosering/förgiftning blir djuren skakiga, får neurologiska problem… för att sedan dö…"

kan det vara detta som har hänt?

nu är leo borta. jag fick åka akut till veterinären och så fort han kom dit somnade han in. hon sa att det antagligen var något inre fel. eller dåligt imunförsvar.

Nej men gud vad hemskt!

jag ringde vet, och de sa att jag skulle komma med en gång. så vi körde dit i 180, det tog säkert två minuter, så fick vi komma in på en gång.

det jobbiga är att han har växlat så mycket. t ex precis när veterinären tog upp honom och tittade på reflexerna sa hon att "reflexerna verkar funka som dom ska" och sekunden efter bara säckade han ihop mitt på hennes arm och låg stilla i några sekunder. när han sen försökte gå runt gick det inte alls, då var han sådär vinglig igen, som vi märkte att han var redan i bilen på väg dit. jag förstod att han inte hade långt kvar. det tog inte lång tid innan han fick väldans ryckningar och veterinären konstaterade med hjälp av stetoskop att han höll på att somna in.

så nu sitter man här och grinar ihjäl sig.

det var iallafall bra att vi kom så fort, för hade det funnits något att göra hade de hunnit gjort det, sa hon.

Nääääääääääääääää… men gah, vad sorgligt… är hemskt ledsen för din skull

Tycker ändå att du visat prov på riktigt bra musägande - du har tagit ansvar och brytt dig. Så tråkigt att det kanske inte känns som det, men jag vill att du ska veta det! KRAM

Guud va tråkigt…Lilla gullemusen. Beklagar sorgen.

jag hade glömt hur förbannat hemskt det är när någon dör ifrån en sådär.

i transportburen på vägen till veterinären gick han runt och vinglade och var stressad så jag öppnade locket och då lyckades han klättra över kanten för att sätta sig till rätta i min hand, och där satt han hela tiden tills vi kom in till veterinären, alldeles lugnt.
f-n vilket dåligt samvete jag har nu för att jag inte kunde göra något för honom när han tyckte att han var trygg i min hand. usch!

usch vad hemskt! han verkade väl må bra?

jaa, jag tyckte det! jättekonstigt. t o m veterinären verkade förvånad. kvällen innan hade hon sagt "gud, vad tam och trevlig han var!" och inget konstigt. han vägde lika mycket som för 14 dagar sen också. inget verkade vara till det sämre.

men som jag skrev så "växlade" han. ibland verkade han alert och verkligen på bättringsväg, men ibland var han hängig. måste säga att han blev värre efter sista dosen Ivomec igårkväll, men fortfarande växlande sådär.

veterinären sa att det finns individer som är överkänsliga mot Ivomec, även fast det är väldigt ovanligt. han kanske var en av dom. jag vet inte. det går inte heller att ta reda på nu, det är bara jobbigt att fundera på.

tack Grodan, skönt att höra att man inte är en dålig musägare iallafall, det värmer!

 
och tack alla ni andra för ert stöd.

Du är seriöst verkligen en av de bästa djurägare jag stött på!
Du är ansvarsfull och har mkt god hand med djur.

Han fick leva det bästa musliv en mus kan ha (men lite bortskämd var han;) ! Du ska inte ha någon skuld på dig själv alls, för du gjorde precis allt vad du kunde och mycket till. Det är inte många som skulle ha ställt upp för en mus så mycket.

1000 rosor till dig och Leo

TACK så hemskt mycket, Bella!

Känner med dig… Finns få saker värre än den där känslan av att man inget kan göra. :(

ja, usch. det börjar dock kännas lite bättre redan nu när man fått sova på saken. det var ju trots allt bäst så.

nu låter jag den här tråden vara, jag är ändå bara så blödig, inte så kul att läsa. haha