Sorry, saknar inget liv, är spontan och glad och vill inte alls göra något ibland, så jag skickar inget PM …

Mina dagar, min tid, min ork, och min koncentration, räcker med nöd och näppe till det viktigaste som jag "prioriterat fram" och har i mitt liv. Så här vill jag ha det.  Utifrån mig själv och min situation och mina förutsättningar. Försöker jag "brinna mer" går jag sönder.

Och nu har du ett (1) svar.  

Du är så godhjärtad! Tack för ditt svar! Fast… 

borde inte fått detta enda svar, eftersom jag riktade mig till andra som inte har något liv…

nä, ibland vill man väl inte göra nåt… bara vara, eller läsa en bok… eller nåt…

Just nu känns det inte som om jag har något liv…men jag bor lite långt bort…

Håller med #1. Jag har också ett liv, har vi ju alla som lever. Sen är det upp till oss själva vad vi gör av det. Vi kan inte begära att andra ska ordna den saken och underhålla oss så att vi känner att vi har ett liv. Eller det vi nu vill göra med det.

Även ligga i hammocken i skuggan är att ha ett liv .

Måste det hända saker hela tiden? Jag bara undrar?

Enligt en del har jag säkert inget liv. Men det tycker jag att jag har. Jag har alla mina djur som ger mitt liv en mening tex.

dreamiz, jag anser att du har ett liv! Och eftersom ajg är Emelie Den Allsmäktige i kväll, så bestämmer jag! ;)

Haha, bra jag är då. Säger att jag själv inte har något liv, medan jag bestämmer att andra har det.

Får väl ge med mig och säga att jag har ett liv. Det bara känns inte som det.

Det finns en låt med Carola som heter "Jag måste ha ett liv".

Så mkt som jag jobbar så hoppas jag att jag får råd att köpa mig ett liv snart

#8 usch carola…

Självklart, utan djuren vore livet så oändligt tråkigt! Visst gör de livet värt att leva drimis.

Men jag kan inte blunda för att jag är människa och en ensam och fruktansvärt sällskapssjuk sådan. Mina förra arbetskamrater menade att jag är sjukligt sällskapssjuk och det stämmer nog emellanåt. Så jag kanske menar att jag inte har något socialt umgänge och vänner när jag säger att jag inte har något liv?

Boten för det är bara att stänga av datorn o gå ut!

Boten för det är bara att stänga av datorn o gå ut!

Du får det att låta så lätt!

Nu kommer jag in här igen och opponerar mig… och anser att datorn absolut "ger ett liv" och även ett socialt sådant (om man inte snöar in sig totalt på ensamma spel).

Olika forum och chatter och sådant, ger ju oanade och underbart härliga tillfällen till socialt liv, om än i en kanske lite ovan form för oss människor, än så länge.

Men absolut finns det ju andra levande människor, med sina tankar och idéer, bakom de bokstäver och bilder som tar form på den ensamma datorskärmen i det dammiga mörka annars övergivna hörnet i ett kanske ekande tomt hus … (nu var jag lite dramatisk här för att framhäva lite effekt).

Hur som helst, alla mina "protester" till trots: Jag förstår vad du menar Grodan, och vad det är du försöker säga - och som jag bara elakt smular sönder - förlåt, jag gillar att vara obstinat.

Charmaine: "Måste det hända saker hela tiden…"

Det är ju så olika för olika människor, vad som räknas (känns som) händelser. Ett rikt (eller vildsint) "inre liv" kan göra en fullständigt utmattad, bara av att ligga i hammocken och - utifrån sett - inte "göra ett enda dugg".

En del gör inte ett enda dugg i hammocken, andra har uträttat tusen saker, eller varit med om tusen inre upplevelser - fast ingen kan se någon skillnad utifrån sett.

Sedan, något som fascinerar mig djupt eftersom det berör mig själv: För en del människor måste det hända något hela tiden! Och det har en biokemisk förklaring! Obalans i signalämnesflödena. Det är som en vattenkran som antingen sprutar för mycket vatten, eller inte ger något alls.

En lugn stilla stråle vatten, ger en bahaglig sinnesstämning. Inget vatten alls somnar man av, och vattensprutet ger en kick. Med den inre obalansen står valet mellan leda/depression/ djup trötthet - och sprudlande livfull inre och uppåt glädje. En "kick" helt enkelt.

 Pehpsii: "Så mkt som jag jobbar så hoppas jag att jag får råd att köpa mig ett liv snart"  .

#6 Tack för det! Ja, ibland har man ju dåliga dagar då allt känns pest o det känns som man inte har nåt liv. Men visst har även du ett liv Emelie! Så mycket på gång o alla djur o familj o allting!!

Det är ju olika hur man definierar det där att "ha ett liv". Det beror ju på vad man själv vill. Jag kan sitta ensam hemma för jämnan o tycka att jag har ett jättebra o meningsfullt liv om jag är en ensamvarg o föredrar att pyssla för mig själv. Medan om jag är en väldigt social människa måste va ute mycket bland folk för att tycka jag har ett liv.

Jag är mer ensamvarg än sällskapsmänniska. Jag tycker om att umgås med människor ibland (särskilt när det är andra smådjurstokiga människor som jag själv!) men jag skulle aldrig klara av att ha människor omkring mig hela tiden.

Jag älskar min dator. Jag älskar att umgås utan att umgås. Igår kände jag inte för att umgås. Vi skulle på fest. Jag och min pojkvän grälade lite och han ville slänga ut datorn genom fönstret. För han tycker jag sitter hemma och inte gör någonting. Han är alltid ute och gör någotning. Han kan bli tokig på mig ibland när jag bara ligger på sängen och tänker. Han fattar inte. Jag kan ligga och arbeta i huvudet. Planera hur vi ska inreda badrummet eller hur jag ska lösa ett problem på jobbet. Eller bara drömma om en fantastisk bur jag vill bygga. Eller nästa steg på dammen jag håller på att gräva.. Eller bara låta tankarna flyga förbi och tömma skallen en stund..

Självklart vill jag också umgås, dela upplevelser och ha roligt med vänner. Ibland känner man verkligen för det och vill inte alls vara ensam. Men många av mina kompisar är för ego för att bry sig om vad jag vill göra utan ska alltid bestämma så oftast får jag åka själv. Jag är så less på att ha med mig folk som bara står och trampar. Dessutom kan man gå in på flera zoobutiker och vara där lääänge när man går själv. Och det är inte bråttom med någonting. Tog en heldag på Ikea här i veckan och åt en god tallrik köttbullar och unnade mig till och med efterrätt.

Mina kompisar har alltid varit irriterade på mig för att jag aldrig verkar ha tid för dem. Det har alltid funnits syndabockar som pojkvänner, eller djuren eller familjen. Men jag spenderar väldigt mycket tid med min favorit: mig själv.

Känner igen väldigt mycket av mig själv i det du skriver Terato.

Jag trivs bäst själv, med mig själv. Ja, jag behöver oerhört mycket "självhet". Men inte "ensamhet".

Ensam är stark, heter det. Men det är inte sant, ensam är bara ensam. Allt mitt "själv-behov" till trots (och det är stoooort) är det ett grundbehov att ändå "ha människor", och inte vara ensam.

Att duga för någon/några, att vara viktig för någon/några (bara precis som man är), att ha någon/några (i mitt fall få) människor som jag är trygg med, litar på, och som jag vet RESPEKTERAR mig, mina tankar, mina känslor, mitt jag och mitt sätt att vara och mina behov. Liksom jag respekterar deras. (fast allt det här är förstås en "evig kamp" = en mognadsprocess i livet, så att säga, vet inte hur jag ska förklara bättre vad jag menar).

Jag har inget liv, jo mitt liv är mina djur. Men jag är inte ute så mycket mer än att jag går ut med hunden, går till affären & en del sådana där måsten som tex apoteket..

Min son tjatar om att jag måste ut & träffa folk, men jag har inte ngt större behov av att vara ute bland folk, Jag har ju mina djur.

Min dotter lurade med mig ut på krogen i fredags, och det var inte det minsta kul, alla var ju så jäkla fulla, gapiga & skrikiga..Så efter ngn timme gick vi hem, och det var så skönt att få komma hem till min lugna vrå, min trygghet & mina djur..Jag är nöjd med det jag har, träffar folk gör jag när jag är ute med Benji, och jag träffar folk på affären.

Fast ibland kan jag ju saknar en riktig kompis som man kan prata med & som är lika galen i djur som jag är.

Jo jag har ju datorn också, det är en himla bra kompis det, bara att stänga av när man har tröttnat på den eller när den bara krånglar,=)