Jag kan tänka att det är lite både ja och nej på frågan (eller inte riktigt ett nej utan snarare ett annat svar bara). Om en eller två i en grupp är snäppet mer framåt och nyfikna kanske en själv grejar mer med de djuren för att de är ”lättare” att kommunicera med. Jag har sett det hos möss, råttor, hundar, kaniner och marsvin. Jag tror att den/de som är mer framåt har lättare för att associera sin människa med positiva händelser. Speciellt i de grupper där en verkligen är social med sin människa ser jag att resten i gruppen helst kommer fram och hälsar när den socialaste varit fram till mig. Det går nog även att säga att den/de mest nyfikna används som testare, att de testar sådant som eventuellt kan vara lite läskigt innan de andra hänger på. Det är ju ett supersmart trick om en är ett litet bytesdjur!

Jag tror det ligger något i det du skriver. Samma sak med råttor tycker jag. Om man ser till vad forskarna kommit fram till omogenom gruppdynamik genom att studera vargar, är det väldigt hand i hand med detta. Att de har olika roller i en flock, med olika uppgifter.

Ah, en till etolog 😘som funderar över djurens beteende! Kul!

Eftersom jag avlar på beteende (främst medfödd tamhet, samt oräddhet som inte övergår i aggressivitet) har jag också noterat det du skriver om. Mest har jag reagerat på att jag får så "ojämna kullar" och aldrig får dem homogena vad gäller "framåtanda". Jag tycker det borde gå att avla dem i endera riktningen, om det enbart vore genetiskt betingat, men har aldrig lyckats hittills. Det talar för din teori.

Kanske är det "bara" något som behöver högre grad av inavel för att befästas. (En tanke bara, att befästa beteenden och utseende kräver ju en viss grad av inavel)

Enligt den utmärkta boken "Sjukvård i Djurvälden" - en bok som handlar mer om etologi än sjukdomar - står det om möss som "passiva hanterare" och "aktiva hanterare" (sid 81).  https://www.adlibris.com/se/bok/sjukvard-i-djurvarlden-hur-djur-hanterar-livets-svaraste-utmaningar-9789157804051

Skillnaden märks när det gäller olika utmaningar, men också till vardags i det sociala livet. Skillnaderna är inte absolut, men överlappningen mellan de två grupperna tycks vara liten. Antingen är man det ena eller så är man det andra.

Du skriver "överlevnad som flockdjur" och det tror jag på, även om en grupp/flock kanske inte "medvetet" kan forma sig på det viset.  Om flocken består av båda delarna gynnas ju överlevandet.

Olika faror hotar alltid, och ibland kan det gynna överlevandet att "vara framåt" och andra gånger överlever de som drar sig tillbaka.

När det gäller genetiskt eller inlärt, handlar det ju alltid om en mix. Fifty-fifty ungefär.

#1 jag tänker att det är ett väldigt logisktresonemang applicerat på större grupper där det är svårt att vara lika social med alla individer. Men när det handlar om grupper på två där samma beteende uppmärksammas trots att man aktivt jobbar lika mycket med båda individerna, det har fått mig mer att grunna på hur mycket gruppdynamiken formar individerna. Tror möss som art är flexibla oputrunister så jag kan förstå hur deras plats i gruppen och därmed även deras personlighet i viss mån är föränderlig och formas till gruppens bästa. Jag kan dock inte riktigt argumentera varken för eller emot då detta är en tanke och inte en färdigformad åsikt och jag älskar all er input! #2 intressant! Jag har läst en del om beteende när jag gick djurvård men vi behandlade aldrig ämnet om förändring i beteende för gruppens bästa, om vi då inte räknar med hanteringen av rand och att underordna sig den. #3 Vad glad jag blir att du skriver Ariama! Är en skuggfigur som läser mycket på forumet men sällan ger mig till känna, hoppades på input från en erfaren uppfödare :D väldigt intressant att du upplever detta i dina kullar, du som har fler grupper än en åt gången(som är min enda erfarenhet), vet du hur en grupp beter Saigon man sätter ihop enbart möss som är framåt, behåller de sitt beteende eller avviker någon och blir mer introvert? Eller kanske inget som testats, känns som det kan vara en rätt dålig ide men jag kan inte låta bliatt bli nyfiken. Eller kanske tvärtom, sätta ihop en grupp "introverta" och se om någon bryter ut som framåt. Jag tänker att detta kan vara ett av de sista stegen av domesticeringen, en naturlig egenskap som ännu inte försvunnit hos våra tama möss. Blir fundersam kring exakthur djupt rotat detta flockbeteende är och hur mycket som krävs för att nå dit. Kan man testa individerna och hitta möss med framåtanda som inte viker för grupperingen, eller skulle det i slutändan vara osunt för mössens samspel med varandra att avla på individer som vägrar kompromissa för gruppens bästa? Intressant litteratur, tackar för tipset, skall klart kollas upp! :) Gällande överlevnaden kan jag klart ses hur båda behövs, om gruppen består av fyra honor kan inte alla stanna i boet, men de som lämnar riskerar att tas av rovdjur. Om de två utåtriktade avlider krävs av de två kvarvarande inåtriktade att en av dem tar plats som en utåtriktad, att någon alltid är inåtriktad ser ju till att en är säkrare för rovdjur och gruppens överlevnad betryggas. Tror du det är möjligt att avla bort och kanske framför allt, eftersträvansvärt?(nyfiken^^) Tack för er tid, sitter här hemma och smilar för fullt, älskar inputen ni ger, tankarna har legat och gnagt så länge och det är så kul att sätta ord på dem och höra era egna erfarenheter/upplevelser :D

Det här behöver jag fundera över. 

Däremot kan jag skriva andra tankar jag har, om domesticering.  Du skriver: "Jag tänker att detta kan vara ett av de sista stegen av domesticeringen, en naturlig egenskap som ännu inte försvunnit hos våra tama möss." Återigen något jag tror på.

Jag tänker såhär, att möss sällan domesticeras utifrån sällskapsdjur, typ hund. Möss är mestadels labb-djur (många miljoner årligen) eller utställningsdjur (utseende). De avlas, medvetet eller omedvetet, för att vara "lätthanterliga". De domesticeras mot mindre aggression, och mindre flyktbeteende.  Hur sociala de är med människor kommer tyvärr ganska långt ner på prioriteringslistorna, globalt sett. (Gäller inte alla uppfödare!!)

Vilda möss hoppar ur handen omedelbart, så kan vi inte ha tama möss. Det är väl det första som domesticerats bort. Och aggressivitet förstås. De måste gå att hantera!

I övrigt är möss mycket skygga djur, de är ju bytesdjur som står på mångas matsedel och har försiktighet djupt inlagrat i generna. Att avla mot möss med "medfödd tamhet", större trygghet och mindre rädsla/lätt-orolighet, och "större människokärlek" är tyvärr inget som prioriteras särskilt ofta.

Det GÅR att få fram möss som beter sig som små hundar! Det är inte lätt, men när de är sådana är de helt ljuvliga! Jag har haft några få genom åren. Släpper jag dem på golvet springer de ett varv och letar sedan upp mig för att klättra upp för benet och sätta sig i min hand.

Så jag håller med om att möss inte är "fullt domesticerade". Eller kanske "selektivt domesticerade". Det går att få fram helt andra sällskapsdjur, men då ryker andra egenskaper.

De möss jag har/haft som beter sig som "små hundar", förändrar knappast sitt beteende (gentemot mig) beroende på hur burkamraterna är.

Men jag kanske blandar ihop "framåtanda" med "vilja att vara med mig"? Fast, i mina ögon hör egenskaperna ihop.

Det behövs en utåtriktad mus med framåtanda för att vilja vara med mig, eftersom samvaro med en människa automatiskt betyder äventyr. För visst är det äventyr att vara en 60 grams varelse, flygandes i en 60 kilos varelses hand?

Fast, även introverta möss kan uppskatta att vara med mig, fast de inte är lika äventyrliga… Slutsats: Jag vet nog inte vad jag talar om… 😃

Mycket intressant, egenskaperna att sitta still i handen och att inte bitas är väll som du säger de viktigaste egenskaperna i många sammanhang, det gör mig desto gladare att bo i Sverige där det finns bättre krav på hållningen av djuren men framförallt uppfödare som avviker från strävan att bara ha fina möss utan som avlar på hälsa, temperament och lägre testosteron hos hanarna. Hoppas att det tänket blir med vidspriddt och jag hoppas få se effekterna det får för de svenska mössen längre fram i tiden. Jag vet inte om det är så men känns som något väldigt svårt att uppnå, så äventyrliga och trygga möss utifrån att möss som har de egenskaperna är väll även svåra i att inte nöja sig med burlivet? Den mus som satt störst spår i mig är en av mina första, TAMs Amacing Grace, var hon missnöjd med något i buren så tog hon sig ut, hon var en ostoppbar kraft x) men när hon väl rymde så sökte hon sig till mig, vaknade en gång av att musan rörde sig för nära ansiktet på mig.när jagväl tände lampan var hon Dick påväg tillbaka till buren, den lilla rackaren<3 jag vet inte om jag hade kunnat ha henne i en öppen bur, men det är den sortens mus jag saknar i mitt liv, jag saknar att ha möss öht men framför allt de som söker sig till mig på det sättet(du har ingen som passar beskrivningen? ;) ) Gick lite från frågan, men tänker att att avla på trygga möss är en sak, stort nog kan jag tänka mig, att avla fram möss som är trygga och därtill nyfikna på den nivån som du nämner, kanske jag som förstorar upp det men det känns jätte stort, speciellt som jag uppfattat det att många andra uppfödare avlar på att mössen skall trivas i så litet utrymme som möjligt, inte för att de hålls så litet som möjligt men för att de inte skall lida av det.känns som stora ambitioner att arbeta utanför den ramen, måste tillägga att jag älskar att någon arbetar som dig! Jag tycker de båda egenskaperna hänger ihop, speciellt när man pratar om den perfekta musen^^ men å andra sidan finns det ju tex imazo möss som inte är ett dugg intresserade av människor men som ändå delas upp i framåt och introvert, men pratar vi sällskapsdjur så tycker jag att det kan slås ihop :) Haha, vet exakt vad du menar och det är en av de saker som gjort mig så trollbunden av möss, att det finns de som vill vara så äventyrliga, att det finns de som tycks genuint vilja vara uppe i min hand och gosa men framförallt äventyra :D hellre en mus som aktivt vill vara med mig men som har svårt att sitta still än en mus som passivt lägger sig i handen och låter sig klappas. Älskar såklart att klappa och gosa med möss, men jag kommer alltid välja personlighet framför allt. Som sagt, inte jag heller egentligen :P

åh, måste ta mig tid att läsa i den här tråden… sen… 🤪

Hihi 😉