Nu har ju jag inte några möss (ännu iaf), men jag ställer ut mina illrar och ställde mina Border Collie när jag hade dom. Tycker utställningar i första hand är för att man ska få träffa likasinnade och ha roligt.

Rosetter eller andra utmärkelser är liasom "grädde på moset" om det blir något. Mitt djur är ju ändå det finaste, goaste och raraste, även om domaren inte förstått det!

Jag ställer  ut mina möss för att jag vill ha dem bedömda och samtidigt ha trevligt. Om någon av mina möss får en rosett eller liknande, så vet jag att den musen är lika fin och bra som en uppfödares mus. Jag bryr mig inte om att det är så pass stor konkurens från uppfödare och andra med flera möss.

Jag skulle tycka det var kul att få mina möss bedömda, se vad andra tycker om dem. Men jag skulle inte bli ledsen om de inte fick nån rosett, som AmmiG sa så är de ju fortfarande samma djur som innan utställningen, dvs mina gosepluttar =)

Så är det ju, vilket djurslag det än är, att uppfödarna plockar hem d flesta priser. Inget som jag går å grunnar över.. känns ju mest naturligt att dom har dom tjusigaste mössen. Själv går man ju för att få dom bedömda och för att träffa musfolk och lära sej massa saker. Ja, för att det är skoj helt enkelt. Men visst blir man glad för priser såklart

Det allra roligaste med utställningarna, är ju att se vad andra och uppfödarna har för djur! Man får distans till sina egna gullpluttar för man blir så lätt "hemmablind". Det är nog viktigt om man tänker sig att avla på mössen.

Sedan är ju givetvis ens egna gullpluttar ens egna, och där räknas relationen in på ett annat vis tycker jag. Det är jag som lever med mina möss och ingen annan.

För det tredje så döms djuren efter en standard, vilket betyder att jag t.ex. kan ha världens vackraste djur med vackraste färgen, men kanske med vita tassar och vit svanstipp, eller en fox-variant som "inte går" - och då blir det inga priser i standard. Standarden delar inte heller upp djuren i svensk och engelsk typ, vilket jag personligen tycker blir lite konstigt, för vad är då "lagom stor typ"? Själv uppskattar jag den lilla livliga svenska musen, och den stora lugna engelska. Jag kanske tittar på fel saker, men nog är det skillnad, både i storlek, utseende och temperament, och det tycker jag det ska vara…

Standarden går helt enkelt efter en given standard, och på ett vis är den begränsande. Det beror ju på vad man vill med sin avel.

"Avundsjuk" på uppfödare som kammar hem alla priser?  Det går väl inte! Möjligtvis kan det vara en morot!! Något som hägrar i framtiden, om jag är seiös och duktig och satsar på det här. Det är en konst med all avel, även med "små möss". Även fast det är enklare än enkelt att "sätta ihop två möss och få ungar". Det är liksom inte "samma division".

En uppfödare som kommer med sina fina djur, har ju avlat målinriktat i flera år, och satt ner tid, engagemang, och kunskap i sin avel. Säkerligen en hel del pengar också.

Det är väl TUR att det finns uppfödare som kan förse oss "vanliga dödliga" med vackra, trevliga, snälla och fina möss.

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen: En stor komplimang till uppfödarnas så oerhört vackra djur som jag ser på utställningarna. Jag är imponerad!

Vilket fjäsk… men vad är det då som hindrar DIG från att ställa ut? Dig, amaira, men även DIG - DU som bara läser detta!?

Berätta! För jag och de som anordnar mus-utställning VILL veta!!!

De är ju för långt bort…själv har jag inga möss men det skulle vara jätte - kul att få gå på en utställning eftersom jag själv har råttor med sikte på två möss i framtiden. En utställning i Gävle borde ordnas, he he!

Jeffajter: Det är planerat en utställning i Gävle, men doch inte plats och datum ännu. Annars kan jag meddela att Vattnadal, Liz85 och Jamten här på Mus.ifokus kommer från Gävle och deltar i våra utställningar. Vattnadal har musuppfödning också.

Hade jättegärna gått på utställning, men det är för långt bort 6 för krångligt förmig utan körkort & bil att ta mig dit. :(

Sen har jag dock inget behov att få mina möss bedömda. Skulle bara göra mig nervös… (inga tävlingsnerver) men det hade varit kul att kunna gå & kika på utställningar & prata med mer erfaret folk…

Hur gamla måste mössen vara?

 Hmmm..läste nu på svemus att det är 2 månader :)

Avståndet till utställningarna hindrar i alla fall mig.

#6. Fjäsk … Jag vet inte om du skojar eller är allvarlig nu, men jag skiver bara som jag tänker.

Vad hindrar mig från att ställa ut? Många saker på en gång!  Vi kan börja med åldern. Minimiålder 2 månader, i livsålder eller efter födsel. Jag har haft tre kullar (förutom Diabella som var dräktig när jag köpte henne) denna vår och har inte särskilt "många" möss i övrigt. Alltså:

1. Tvåmånadersgränsen.

2. Att jag har möss som inte passar in i standarden.

3. "Fel".

Jag har inte särskilt stor vana av musutställningar, mera av hästutställningar i så fall (inte ställt ut själv), och där ställer man ut sina finaste djur, som man tror på, och som man hoppas kan gå vidare i aveln. Den saken bedömer utställningspoängen.

Inte ställer jag ut en häst som jag VET har tydliga "fel"/brister. Ändå ställde jag ut Diabella i petclass, med ett B som resultat, så klaga inte på mig . Av nitton möss hade jag tre som var möjliga att ställa ut. Bellavita har jag inget intresse av att ställa ut, jag kunde ju ha ställt ut Figaro, men i vaddå? Men om du vill kan jag göra det nästa gång. (Det är också möjligt att han blir lite bättre i sin ojämt långa och ojämt färgade päls med åldern)

Aura ska jag ställa ut vid nästa utställning i Stockholm. Förgätmigej också, hon är jättefin nu - och ska få vila från barnafödande ett antal månader. Kanske någon ur sista kullen, en härlig choklad ax t.ex. utan vitt (fast lite ljusa tår). Men än är de bara tre veckor och utvecklas mycket än, så jag vet ju inte hur de kommer att se ut som vuxna.

Jag skulle vilja ställa ut min cinnamon satin, han är så läcker! Men i vilken klass? Self går inte, han har vit stjärn i pannan. Då är han berkshire, men som berkshirevariant är han "usel" ju…

En sak som jag inte tog med i mitt första kommentar, är hur jag som uppfödare ser konkurensen från djur som jag fött upp.

Tycker det är väldigt spännande när valparna, når seniorklassen och (om dom går i samma klass) får konkurera med sina föräldrar. Gladast blir jag om valpen får bättre bedömning än föräldradjuret, för då har jag lyckats i avelsarbetet.