SE Tinyfeets Sture

Spännande.

Jag orkar bara leta fram bildtråden för agouti just nu: https://mus.ifokus.se/discussion/1416216/bildtrad-agouti

#2 ja men jag ville skapa en ny eftersom syftet är lite annorlunda. Du får bidra när du orkar 😊

Finska musklubbens bilder http://www.hiiret.fi/eng/breeding/?pg=4&sub=4&ala=1

Du vill ha bedömning på honom, och att man lägger upp olika agoutis för bedömning, som i en utställning. Så man lär sig, både om sina egna och andras, och varianten i sig.

Du har en fin agouti-grabb i korsad typ. Öronen är lite små och svansen lite "kort och tunn" (utifrån vad jag kan se) - men som korsad typ är det helt okej. Enligt mig. Öronen är också mycket fina annars. Ögonen är helt okej.

Standarden går ju efter engelsk typ. Hur domare dömer andra typer, vet jag faktiskt inte, men jag tror de tar hänsyn till våra lite annorlunda typer i Sverige. Eller? Vad säger ni andra?
Huvudsaken är ju att musen är harmonisk utifrån sin typ.

Färgen skulle jag vilja ha mer kontrast i, mer rödbrun och mer svärta, och kanske lite mörkare ner på sidorna. Lite mer "must och märg" i, ända ner på tassarna.

Bra glans, hull och kondition.

Nu har jag lite snabbt tagit upp vad jag skulle "dra av" från "100 poäng". (och lite som jag inte drar av) Vore roligt om mer erfarna domare säger sitt.

Vi borde också lägga upp en bild på en bedömningssedel, så det syns vad man kollar efter.

När jag "drar av" på det här viset, låter det kanske lite negativt - jag menar inte negativt, det är bara så jag tänker när jag tittar på mina egna möss.

Domarna skriver snällare, t.ex. skriver de inte "för små öron" utan "önskas lite större öron"

Not. När öronen blir större, vilket önskas på en utställningsmus, blir de också lätt "lite tunga", och veckar sig bakåt. Syns på denna mus, särskilt vänster öra på bilden.
När musen intresserat håller fram öronen ska de orka stå rakt upp, som på Alwyns bild.
Öronen ska också ha så lite rynkor och veck inne i örat som möjligt. (Står det i standarden? eller är det mitt påfund? Orkar inte kolla just nu)

Nu har jag fokuserat lite på öron. Hinner inte skriva mer nu.
Vem som helst får gärna säga emot mig, rätta mig eller anse något annat - jag försöker inte "leka expert" ;-) utan ser hellre en diskussion.

Intressanta noteringar Ariama, tack. Jag återkommer i veckan med några funderingar 😊

Jo, jag har svårt att förstå hur agoutifärgen ska va när alla säger så olika. Jag trodde man strävade efter så lite svärta som möjligt (osotad) samt att färgen skulle va så jämn över kroppen som möjligt? Jämnt tickad? Men från det du skriver verkar det inte så?

Hoppas fler lägger in bilder. Jag ska fota mina andra agoutis med :)

Det är standarden man ska anlita!
Jag tar ofta upp detaljer, men det är helheten man behöver veta, och även förstå betydelserna av olika uttryck.
Läs gärna #3 här:
https://mus.ifokus.se/discussion/1484905/standard-avel

Och detta är relevant för agouti enligt standarden. Hoppas bilderna går att läsa.

Svärta och sotning är två olika saker.
Sotningen är dominans av svarta hårstrån på ryggen, ofta löpande som en ål från hjässan till svansroten. Eller ansamlade mellan öronen och/eller över baken, och mer eller mindre nedlöpande på sidorna.

Sotning går att avla till sable, men även sable har sin standard som kräver avelsarbete. (Och den riktiga sablen är förstås röd)

De tickade mössen har trefärgade hårstrån i två färger: För agouti: underfärg svart (blåsvart/mörk!), bandfärg rödbrun, tippning svart.

Både bandfärg och tippning ska framhävas jämt och fint till en gyllene helhet.

Tippning och tickning är alltså två olika saker men sammanblandas ofta, eller används som synonymer.

Mössens "tickning" är enfärgade hårstrån som är insprängda i pälsen i "grundfärgen", dvs svart för agotui, chocolate för cinnamon, osv.

Även tickningen ska vara jämt fördelad.

Utställningsblanketten har en rad för "jämnhet i tickning", men här ingår även det allmän jämnhetsintrycket: att sotning inte ska finnas. Sotningen kommer inte av ticknings-stråna utan av den vanliga pälsen som förlorat sin bandfärg, (som i aa).

Utställningsblanketten visar vad som är viktigast, vad som ger mest poäng. Och färgen ligger definitivt högst, om det inte gäller teckning eller hårlag då färgen börjar bli underordnad.
Rianna på blankett och bild.

Jättebra inlägg, kul att se bedömningen på Rianna.

#9 Hmm. Men inte stämmer det här?
"Mössens "tickning" är enfärgade hårstrån som är insprängda i pälsen i "grundfärgen", dvs svart för agotui, chocolate för cinnamon, osv."

Tickning är ju när håret är bandat. Inte en benämning för inslagen av enfärgade hår? 🤔 Sen finns det alltid inslag av enfärgade hår mellan de tickade, och det är alltså dem som ska va jämnt fördelade om jag förstått rätt 😊

Synd inte Tsunamis är här så mycket längre.
Visst är de här två bra agoutis i färgen då?:

https://files.ifokus.se/u2/226e02f5965821fa4ce95d3d03756a91/default/

#11. De är otroligt vackra i typen, enligt mig. Dem skulle jag gärna ha!
Färgen vet jag inte riktigt vad det är som saknas en liten smula av… Rödhet? Kontrast? (suddigt foto?) Färgen är bra, men inte "perfekt". Eller så är det jag som bara är grinig. Eller min dator som inte visar exakt - jag tycker det är svårt med bilder och jag har aldrig sett mössen live.

Notera också de vita tårna på vänster baktass. (Foto: Tsunamis)

#10 Ja, tickade möss är de som har bandade hårstrån. Ändå har själva hårstråna och dess uppdelning dessa namn. Läs på bild 3 i #8. Fotat ur standarden.

Olika färgvarianter avlas på olika vis för att ta fram varje variants önskade egenskaper.
T.ex. svart avlas så svart som möjligt, vilket gör att de - om de har riktigt bra svärta - faktiskt är rejält sotade.

Svart sotning på en svart mus syns ju inte direkt, men avlar med en sådan med agouti så får man omedelbart sotade agouti! Och de svarta mössen förlorar en del av sin svärta = ingen bra kombination att avla tillsammans, för även om agoutin ska ha bra svärta så får den inte vara sotad.

Själv tycker jag att både agouti, och framför allt de olika röda varianterna är absolut svårast att få fram av utställningskvalitet. Att sedan få avkomma med samma bra färg är rent ut sagt skitsvårt.

En riktigt bra RÖD mus är enligt mig den svåraste varianten att jobba med. om man bortser från vissa teckningsvarianter.

Agouti och röda möss är en bra kombination att avla ihop.
Det gula pigmentet kan anta så många olika nyanser och färger (pheomelanin som ger gult, "gulbeigegrå", brandgult, rött, agoutis bandfärg, tanfärgen).

Bilderna är på DY utom den sista som är förskräckligt dålig RY. De mörka röda på mina bilder har i mina ögon för lite "rödhet" i sig, dvs för lite lyster och glöd.
Det säger sig själv att det går att få fram alla möjliga nyanser av även agouti och tan, där gulbeigegrå är ursprungsfärgen, och så fort de är färgavlade dyker de brandgula upp. Gula och röda kräver mer avelsarbete för att få fram, röda mest.

Här är SE-Vattnadals Halcon, drygt ett år, BIS 1 på minnesutställningen november 2018. Tyvärr hittar jag inte bedömningssedeln.

Han är inte "utan fel", och han hade inte heller högst poäng av alla utstsällda, men blev etta med domarens motivering att han är mycket vacker för att vara korsad typ, och färgen är utsökt utan sotning, OCH att varianten är så svår!

Domare: Lottiz, en skicklig uppfödare (TAM´s) som är van vid engelsktypade vinnar-möss ;-)
Kolla in de stora uttrycksfulla ögonen, och den härliga svansen (det som syns av den, kommer fler bilder)

Öronen ska ha stort utrymme mellan dem, står det i standarden. En stor fet engelsk tumme får plats här.

(Minns den belåtna manliga engelska domarens tumme mellan musöronen, på en utställning för länge sedan. Jag förfasades en smula för jag tycker det är så fult… Inte tummen alltså, utan jag vill ha öronen högt ansatta, men så står det alltså inte i standarden)

Här ser man hans vita tår (aj-aj-aj) på vänster bakfot, och han har faktiskt några för mörka strån uppe mellan öronen. Några…

Jag tycker sånt här är så himlans kul och intressant! Jag älskar "att leta felen" - som domare skulle jag nog vara gräslig.

Som uppfödare går beteendet först av allt, i stort sett alltid! Jag kan tumma LITE, sällsynt, om fördelarna är stora. Men det är JAG som lever med dem, och de är mina vänner. Vi ska trivas tillsammans, jag ska tycka om dem och de ska tycka om mig. Vi ska ha ett samspel.
Är det inte så, så får det vara.

Jag kan inte heller ha för många möss, då orkar jag inte sköta om dem, och tycker inte längre det är roligt. Och då går det i stort sett inte heller att avla stenhårt på utseende och utställningsmöss.

Så jag har någon sorts mellanlinje som går ut på att vi ska må bra och ha kul, mössen och jag.

#10. "Sen finns det alltid inslag av enfärgade hår mellan de tickade, och det är alltså dem som ska va jämnt fördelade om jag förstått rätt"

Jag vet inte riktigt faktiskt… De också, men jämnheten får man också fram genom fördelningen av svart och rött, dvs bandets bredd och plats på hårstrået, samt tippningens bredd. Allt detta varierar med polygener.

Sedan ska dessa egenskaper finns jämt över hela musen, inte mer på ryggen, eller fläckvis på sidorna. Möss kan ofta ha bra färg uppe på ryggen men bli ljusare utmed sidorna. Det är inte riktigt detsamma som sotning.

Och ibland kan musen vara sotad på ryggen, t.ex. enbart svart, men ha utsökt färg på sidorna. Färgen ska alltså vara jämn, och jämt fördelad. Inte flammig, och absolut inte ha fällningslinjer.

Fällningslinjer är dessutom något som går i arv, och även om de oftast försvinner igen, fällningslinjer kommer och går, ska man vara försiktig med att avla på sådana möss när man färgavlar.

Jämförelsebild på två agouti.

#13: jag har läst det många gånger men tolkar texten annorlunda än du antagligen. För mig innebär texten att tickningen är de bandade håren "inslag av annan färg.

#16: Jag gillar öronen haha. Fin mus!

#18: Det visste jag inte, att det går i arv! Intressant.

Det här är en engelsktypad, agouti satin som jag har haft. Inte så bra bild för att visa varianten men hon var fin i verkligheten.

#23. En fin mus ser man att den är fin, även om bilderna inte är så "uppvisande". Hon ÄR fin! Det syns. :-)