En sån tuffs!
Såna tuffsar de här bebisarna är! Och blått också! Jag vill ju inte ha blågenen!!! Men tycks aldrig bli av med den.
Vad gäller färgen så har jag tappat bort mig vid det här laget. De är olika blue-agouti-varianter, dvs nyanser, minst 100 nyanser har jag (hmm, det är mååånga fler varianter än jag har möss, här är något som inte stämmer, undrar om jag ljuger?)
Denna måste ju i alla fall vara lilac-agouti tycker jag. I övrigt ser hon för rolig ut!
Dessa är ett gäng på 5 honor och de sparas alla till avel-urval på den bästa om ca ett halvår. Mamman Exzi är också blue (bl-ag eller li-ag jag vet faktiskt inte!) Men trots blågenen är hon faktiskt den bästa mus jag någonsin haft!
Mamma Exzi är - förutom stor och vacker typ - så social, trygg, trevlig, sällskaplig och samtidigt lugn, att jag ibland undrar om hon är en mus…
Då sparar man alla ungar hon någonsin kan få. Som den här lilla tuffsen till exempel.
Så gudomliga!!! 🤍🌸🐭

Amaria hur är föräldrarnas pälslängd?
Har du bilder på äkta engelsktypade lh?
Hur bra kan de bli?
Jag avlar inte långhår! Inte alls.
Att jag däremot får långhår mellan varven, mer och mindre, beror på att pälslängden ligger så himla långt ner på min prioriteringslista när jag väljer ut avelsdjur.
Så när det gäller pälslängd har jag oftast korthår eller semilånghår/korthår.
Här är mamma Exzi, min trevligaste mus ever. Korthår som synes. Pappa Max har jag visst inget foto på? Kan fota honom någon dag framöver, men han är "bara semilånghår" och inte särskilt engelsktypad.
Den här "Tufsen" är så himla gullig! Även till beteendet.
Hon har längst päls, men det är ju bebispälsen hon har och den säger inte mycket om hur vuxenpälsen blir.
Bebispäls är alltid längre!
Syskonen är både långhåriga och korthåriga, blandad kompott alltså.
Överlag är det roligt att se hur de utvecklas, från blyga ""toddlers" tills de en dag blivit frimodiga tonåringar. Det kan gå från en dag till en annan. Några blir det tidigt, andra blir det aldrig.
Att ta ut dem och fota med blixt, brukar konstigt nog göra dem direkt tama. När jag släpper tillbaka dem i buren kommer de tillbaka och säger "mer".
Med tam menar jag att de kommer när jag ropar och vill gå upp i min hand utan att tveka. Och utan att "rusa" eller "rusa vidare", de ska INTE springa vidare upp på armen eller försöka komma vidare på annat vis. Det kallar jag i så fall "nervigt beteende", i motsats till "lugn".
Lugna, men nyfikna, framåt, pigga och glada vill jag ha dem!

#6 åååååh vilken underbar och stor dam.

Ja, som jag förstått det blir inte engtypade riktigt bra lh?
Jag parade ju en engtypad hona som inte bör bära på lh, med en lh hane sist…
Väntade mig helt korthåriga. Men alla blev semilånghår.
Ja, "långhårsgenen" är ju inte bara en, eller i alla fall beroende av många polygener/modifieringsgener. Jag kan inte pälslagens genetik. Jag tycker att den är både hopblandad, och svårt att ha koll på.
Men nog skulle engelsktypade kunna bli ok långhår om någon avlade på det? Det är ju ingen som gör?
Långhår kräver ett antal generationer och målmedvetenhet för att bli bra, och långhår på möss blir ju aldrig som t.ex. långhår på marsvin.
Här är en väldigt gammal bild jag har på ett par svensktypade långhårsgrabbar när de är mitt i pälsbytet mellan bebis- och vuxenpälsen. Har för mig att de var ca 5 1/2 vecka.
Skillnaden i pälslängd syns tydligt.
Som "bebisar" (dvs innan de fått vuxenpäls) kan möss vara väldigt lurviga och "tufsiga". Att få långhår som stannar kvar som riktigt bra långhår även på vuxna möss är svårare.
- Redigerat 2020-11-20 09:58 av ariama
Grabbarna ovan passade ju även på att byta färg samtidigt som de bytte bebispälsen.

Ja jag har märkt att det är få lh som verkligen ser långhåriga ut som vuxna. Jag har en jättefin siamesegrabb som behållt sin långa päls. Har bor även fredligt ihop med en bror, så det är en ovanlig kull för mig.
Vi får se vart min avel bär. Man ska inte tro man har koll på hur det ska bli haha.
Nej, man har mycket mindre koll på hur det blir, än vad man gärna tror. Är i alla fall min erfarenhet.
Långhårig siamesgrabb, härstammar antagligen från Grodan? Det är ju Grodan och Elin som jobbar med långhår sedan år tillbaka. Det svåra är alltid, tycker jag, att finna bra möss att para ut på när man behöver köpa in nytt. Och så är man sju steg tillbaka igen.
Jag har lyckats köpa in bra möss som jag vill ha i min avel - förutom blåfärgen då, som jag sedan inte blir av med igen, eftersom jag i slutänden har några prioriteringar som ligger högre än färg.
Här kommer förresten några dagsbilder på Max, som är far till Tufsarna.

Han va supergullig tycker jag.
Nä det är faktiskt inte Grodan som ligger bakom Siamesen. Det är mest Ajankisar några steg bak i stamtavlan och de jag köpte va inte siamese, men bar på det 😊
Tack!
Ha, då kommer de nog ursprungligen från Grodan i alla fall.
(Eller inte, det är bara möjligheten som finns)
Mina Tuffsars hårlag är nog Morakullan´s Nellamus (siames långhår) ansvarig för, möjligtvis med lite bidrag från Vattnadal, och mina egna ännu längre bak.
Blekgenerna/himalaya-genen har jag lyckats bli av med, men pälslaget hänger med.

Faktiskt inte 😜 inte en enda Morakulla i stamtavlan.
Fem generationer bak och mer, finns en hel del Vattnadalare och Goldens dock
Okej. Grodan oskyldig till en siames långhår. 💋

Hahaha ja helt otroligt!
Men bra, att det finns obesläktade fina siamese lh i landet ❤️
Undrar om vi har någon mus med angora i Sverige nu…?
Någon får gärna reda ut de olika långhårsbegreppen och -generna år mig!
Vilka finns? Vilka finns inom mushobbyn? Vilka finns/har funnits i Sverige? Hur yttrar de sig och hur ser/vet man skillnad? Hur samverkar de? Hur nedärvs de olika långhårsgenerna?
(lockarna bryr jag mig inte om här, bara längden och kvalitén på hårstrån och päls)
#19 hahaha, det är bara du och ajanki som tagit möss av mig under senare år till avel…
#20 Klart vi har. Vi har mest angora. Du visade själv upp en ung hane med angorapäls tidigare.
#21 Jag gör det inte så svårt för mig, jag resonerar som så att det mest är Angora vi har. Vad den dock kräver för att verkligen ge full Angorapälsade möss är selektiv avel i några generationer.
Kolla den här gamla tråden: https://mus.ifokus.se/discussion/736149/langhar
Jag har ju aldrig någonsin, under alla år (sedan 2006) haft en mus som tappat päls eller blivit det minsta gleshårig i mer eller mindre grad.
Däremot vet jag ju att flera råkat ut för det på "senare tid", dvs efter att Lottiz med flera tog in, och började med nakenmöss i två olika genotyper. Har alltid tänkt att det hört ihop … Samma uppfödare, nakenmöss som föds pälsade och tappar håret (får ibland tillbaka och ibland inte, har inte följt upp så noga eftersom nakenmöss inte intresserar mig). Sedan händer detsamma med deras långhårsmöss…
(edit: på tal om vad som står i länken alltså)
Har kanske missat något.
- Redigerat 2020-11-22 17:11 av ariama

Men… Va? Visst är det lgh vi har mest av i Sverige? De som inte är så jättelånghåriga. Angora förkortas ju go och jag har förstått det som att det ger längre päls?
Och hur vet vi vad vi har?
Får inte ut någon fakta ur den länkade tråden.

#25 åh, så fin. Det där måste ju vara angora 💗
#23 ok, det var lite OT i den där tråden.. eg handlade den ju om de två vanligaste långhårsgenerna… men men
Vi har alltid haft mest Angora/go i Sverige, då det togs hem till Sverige av Eva Kingsepp och sedan har vi hållt det vid liv. I flera år var vi de enda i Europa som hade Angora.
På senare år kan det absolut smygit sig in annat skit. Och tyvärr är jag inte så jätteintresserad av hur många LH gener som finns osv… Jag resonerar som så att om man selektivt avlar på de Longhair som uppvisar Angora-tendenser med kjolar och tuffsar, så kommer man att se att det är Angora man har.
#29 Härlig färg. 🤍
Tack Grodan! Jo, de är lite söta. En hel hög med busfrön!
Gah så vacker #31