Tamheten är till stor del genetisk så det är inte konstigt att ungarna inte blir helt handtama om mamman är så himla nervös och skygg!

Ja det är till stor del genetiskt. Men kanske kan du kolla upp exakt VAD de är rädda för? Kanske är t.ex. buren sådan att du måste komma uppifrån?

En del möss är rädda för snabba rörelser eller rörelser ovanifrån, medan de egentligen inte är otama annars. Eller blir rädda när någon kommer in i rummet, eller in i buren, ängsliga möss helt enkelt, men kanske ändå "tama"?
Hur är de när du har dem i handen?

Att mamman är så rädd bidrar säkert. Ungarna lär sig av mamma och burkamrater. Blir mamman rädd törs ungarna kanske inte ens kolla.

Hur gamla är de? Musungar som precis lämnat boet, och några veckor framåt kan vara mycket skygga och försiktiga. Världen är ny, och de vet "i generna" att "många" tycker om att äta dem. Man får vara mycket varsamma med sådana. Är de mycket hanterade som bebisar så kan de bli tama bara de tagit sig igenom den perioden.

Har skrivit mer om ungrnas hantering/beteende här:
https://mus.ifokus.se/discussion/1492410/hur-hanterar-ni-era-ungar

Rasselmöss kallar jag dem för. De som springer undan för min hand. De enda jag har nu som är sådana är den kull som var superhoppiga som små. Jag ogillar popcorn och hanterade dem därför lite och nu kommer de inte gärna själva upp i min hand. De springer inte skrämt iväg, men är helt enkelt inte inlärda med att min hand är en trevlig sak. Det är som att popcornåldern präglade deras känsla för min hand. Spring!

Jag tycker att man kan behöva ta upp dem och hålla på med dem ofta, för att lära dem att det är kul att vara uppe hos sin människa. Handen som kommer in i buren ska vara intressant, då och då tycker jag man kan ge dem en godbit, men inte för ofta. Man kan också belöna dem när de kommer fram och nosar eller klättrar upp.
Tänk dock på att om man matar varje gång kan de börja bita i fingrarna av iver.
Skriver inte mer, finns massor med bra att läsa i ariamas länk.

Men vad mystiskt! De tre ungarna jag köpte av dig från samma kull är väldigt tama. Redan från start har de gärna kommit upp i handen, två av dem mer än den ena. Men ingen av dem är rädd.
Den enda gången de skyggar bort från handen är om jag tvättat händerna med en tvål som doftar starkt. Så oftast brukar jag använda en parfymfri tvål innan jag hanterar dem.
Superkonstigt att de två du behöll är så rädda av sig, tänker att de borde ha liknande temperament som de tre jag fick.

Undrar om Crucio tittat in här något mer, efter att ha ställt frågan?

#5 Finns flera förklaringar till det.
Först så har vi olika krav och syn på vad som är tamhet. Sedan kanske du valde de möss som var intresserade av dig mer än hur de såg ut? Alt att uppf valde utseende framför temperament eller helt enkelt sålde de med bäst temperament just för att köparna skulle bli nöjda… (och kanske bara behöll de som är kvar, för att de blev kvar… och de kan då faktiskt vara de som ev har sämst temperament i kullen - nu inte sagt att de har dåligt temperament, bara att de ev var mindre tillgängliga för köparna… de sprang undan, gömde sig, ville inte… och blev därför kvar)

Har inte varit inne här så mycket senaste månaden och lyckades glömma min tråd, men. För att svara på det du sa Grodan: jag har inte särskilt höga krav på vad jag anser vara tamhet, men de kommer ju def. inte upp i handen som Emma beskriver. Jag hade från början bara en unge jag var speciellt intresserad av p.g.a. utseendet (satin) men var hela tiden inställd på att välja främst efter temperament, om någon annan skulle vara uppenbart trevligare. Men när det blev dags att välja ungar upplevde jag ingen skillnad på dem, så jag valde då utifrån utseende. Emma var inte här och valde utan jag skickade de tre andra honorna till henne. (Det var fem honor totalt.)

Jag tror på teorin som någon sa att det att mina ser sin mammas beteende har påverkat dem. T.ex. har jag märkt att om alla tre står på samma ställe och jag sträcker in handen så flyr mamman först, och de två andra oftast någon sekund efter mamman. Troligt att det alltså är en arv + miljö-situation med mina två som aldrig varit ifrån sin nervösa mamma.

De har dock blivit bättre senaste månaden tycker jag, och mamman har slutat nervösbajsa när man håller i henne.

Ang. det du sa Ariama: de föddes i november så de är fullvuxna. Och ja jag har tyvärr en bur där jag måste komma uppifrån, men jag letar efter ny p.g.a. att jag vill ha en större, och kommer då troligen köpa en hög gallerbur med luckor fram. Ang. hur de är när de är i handen, tycker nog att ungarna är ganska lugna ändå. Men jag har bara haft möss en gång tidigare och det var jättelänge sedan så jag har inte så mycket att jämföra med för att kunna bedöma. Mamman är som sagt mer nervös i alla situationer men har i.a.f. slutat med bajsandet.

Emma, hur går det med dina? Har du lust att visa bild?

Det där med att komma upp i handen. Man kan behöva träna mössen på det och i många fall så måste man vänta på dem att självmant söka sig till handen. Man behöver sitta med handen i buren rätt länge. Tar det för lång tid kanske man kan korta tiden genom att ge dem något extra mumsigt från handen då och då.
Det kräver tålamod. Men så fort de kommit över den största tröskeln, att söka sig självmant till handen och gå upp i den första gången, så kommer det att gå fortare sedan.
Så upplever jag det i a f.