Petclass och Daria.
Intressant det här, med mus-temperament och bitning osv. Och hur en mus uppför sig olika vid olika tillfällen, med olika människor, i olika situationer, osv.
Jag hade en kull efter Häxans Blodra och Björndalens Kisses Of Fire. Bland ungarna fanns en helt otroligt snäll champagne-argente/tan-hona. Hon var faktiskt "wow". Självklart behöll jag henne för vidare avel. Som extra bonus var/är hon söt och har en färg jag gillar skarpt.
Sedan ca 1,5 månad tillbaka har hon bott såhär, tillsammans med 3 andra unga damer på tillväxt.
Bordet är 1.90 x 0,80 meter. Täckt med tidningspapper, kartonger, lite-allt möjligt, Toa-Lätt här och var, osv. De kan klättra, balansera, gnaga, springa, leka, bädda, sova, även gräva en del. Bordet möbleras om när jag gör rent, kartonger kastas, osv.
När möss bor såhär, måste de vilja komma självmant. I såna här boenden kan möss försvinna-för-evigt om de inte gillar människor. (fast just det här bordet är lätt att komma åt mössen på)
På fotot syns 2 möss: Bim (i närmaste snurran) och Darya (i snurran till vänster).
Men 
Snälla Daria började visa en annan sida… Hon bet mig om jag försökte ta henne. "Låt bli mig!" sa hon.
Och så har vi det här med "definiera bita"… Hon har ALDRIG huggit! I så fall skulle hon inte leva idag. Aldrig "blodsvite"!
Dan före utställningen skulle jag gå igenom mössen en extra gång, och stack in handen i deras bo för att ta dem. Inte helt överraskande, för jag brukar först tala om att jag kommer, hon visste att det var jag.
Hon högg tänderna i mig! Inget blodsvite (hon levde på utställningen 
) men tillräckligt för att jag skulle säga Aj! och dra undan handen, och tillräckligt för att hon skulle "släpas med" en bit när jag drog bort handen. Hon höll fast med tänderna - men inget hål i huden, och jag är aldrig rädd för henne!!
Hon bits aldrig så hon skadar, men biter gör hon definitivt.
Ojojoj, sicken liten busa hon är, Daria. Ibland kör mina ett fasligt pipande när jag sticker in handen i huset även om jag pratar med dem.
Så kom då stunden då hon skulle visas i petclass och visa vad hon går för. Domaren Anna Nilsson skulle ta upp henne … jag satt på andra sidan och tittade på.
Telepatiskt sände jag meddelanden till Daria: "Sköt dig nu!!" och hoppades hon inte skulle visa tänderna… Tydligen fungerade telepatin, för Daria skötte sig helt exemplariskt, och imponerade storeligen på domaren.
Som Anna sa vid prisutdelningen: Daria tillät henne att göra vad som helst, "peta i öronen, titta i munnen", osv haha. Men, hon var faktistk ur-charmig!! Gillade att bli klappad på huvudet och kliad bakom öronen, osv. Social och go.
Såna där beteenden blir jag så fascinerad av, så jag berättade förstås att hon bet mig hemma. (något domaren inte kan döma efter, de dömer ju efter vad de ser och upplever där och då)
Hur som helst, denna damen kammade hem PET 2 på utställningen och gav oss båda en stor fin blå rosett att ta med hem.
Fascinerande, är det inte? Och mer än någonsin … "Definiera "bita" … ???
Man lär så länge man lever!!! Definitivt. Mer och mer, hela tiden.
(Vad jag lär mig däremot, det vet jag inte riktigt … men jag håller nog på att lära mig något, det känns så… 
)
Starta ny diskussion
