Bara snabbt svar, så tänker jag att du alltid kan sälja till sällskapshem om det är trevliga möss.
Tyvärr kan ingen garantera något med möss idag och honor får ofta juvertumör.

Om du inte alls jobbar med hälsa och livslängd i dina linjer så känns det kanske inte så bra att som uppfödare leta avelsmaterial hos dig…

#1 Det är trevliga möss jag vill sälja, när det väl händer. Såna som jag själv hade sparat om det inte hade varit för fel färg eller om jag sparat tillräckligt många syskon, eller en snäll hane som gjort sitt här.

Livslängd jobbar jag inte med, det går inte ihop med att de ska bli foder (eller snarare, det hade gått om jag inte hade fött upp så många på samma gång, med mindre och mer sällan bra rovdjursmat som resultat). Hälsan är svår. Jag jobbar på det i den mån det går, men sånt som kan dyka upp senare i livet går såklart inte att komma åt. På mina egenuppfödda honor tar jag kull vid 7-8m, är de riktigt bra får de en till vid ~10m. Hanarna väntar jag så långt jag kan med, helst minst över året, men ibland har jag fått använda även mina egna vid ung ålder när de har varit de enda som passat till nån av honorna. Håller ordning på vem som drabbats av vad, om de var friska vid avlivning etc. Jag har ju inte haft igång uppfödningen så länge än sedan jag började om, så jag har hittills inte kunnat se en röd tråd av Rossel eller tumörer hos herefordarna. De verkar relativt härdiga hittills. Någon enstaka hit och dit.

Själv tycker jag ju inte att mina djur är bra avelsmaterial för andra, de flesta verkar ju ha mycket friskare djur än mig.. Men de börjar bli väldigt trevliga! Så bra sällskapsdjur är de, åtminstone vad gäller temperament.

Också snabbt spontant svar bara. Jag tycker du är seriös i det du gör! Och du är transparant.
Från dig skulle jag i alla fall få en historia, och som Grodan säger, det finns ingen garanti alls att få långlivade och friska möss någon stans ifrån. Det är som det är.
Jag tvivlar på att du i snitt avlar på yngre möss än andra gör.

Det är så mycket "snack", men väldigt lite "redogörelser" för hur det egentligen är vad gäller historia. "Snacket" tror jag är mer mål än verklighet, dvs hur vi alla skulle önska att det vore.

Skulle jag köpa från andra, så "vet jag inte". (Gäller inte Grodan!!) Skulle jag köpa från dig så vet jag i alla fall.

Och jag tänker, att om jag köper in möss för avel, så är det ändå att på ett vis "börja från början" på sitt eget vis. Jag har mina egna avelsmetoder för att få mina egna möss så friska det går.
Ibland går det, ibland inte. Själv är jag nöjd, vad andra är bryr jag mig inte så mycket om. Jag säljer ändå inte avelsmöss (utom till speciella ibland, som vet vad de gör med vad de får)

#3 Tack ❤

Jag vet inte när du blev foderuppfödare och min känsla för din uppfödning har alltid varit att du är en av de seriösa, som verkligen vill föda upp friska, snälla och fina möss.
Precis som alla SVEMUS uppfödare och även andra hobbyuppfödare.
Vad däremot få jobbar med är hälsa och livslängd och det börjar märkas så tydligt på mössen. Jag skäms varje gång en barnfamilj eller en första-mus-ägare får någon mus av mig som inte håller måttet, kanske blir sjuk för tidigt av någon anledning.
Och ändå så gör jag allt för att få fram friska möss… så avel är helt enkelt ett litet lotteri.

Men visst bokför du livslängd dödsorsak osv när det är möjligt? Jag är skittrött, men tycker mig minnas något du skrev i den andra tråden där jag skrev om mina hemska stamtavlor…

Det jag kan vara rädd för om man säger fodermöss, är en salig soppa av ärftliga defekter som vi uppfödare rensat ut under många år. Ändå är väl dina möss baserade på just uppfödar-möss? Utställningsmöss? Där man rensat ut ögonsjukdomar, svanssjukdomar och andra otrevligheter som helt enkelt inte duger i en seriös avel.
Vad jag funderar på är ju denna tråd, om du innerst inne ändå inte vill vara en seriös uppfödare även om några av mössen blir mat till rovdjur.
Jag ser inget fel med det. Folk som tänker och har samvete är bra uppfödare anser jag.

#5 Möss som har avlivats hos mig (utom tumörer) har alltid blivit foder, men när jag tog upp aveln efter pausen (2019) tänkte jag att jag bara skulle föda upp för foder och som sällskap till mig själv. Men det gick ju sådär, vissa djur vill jag verkligen inte avliva eftersom de är så himla trevliga men vill heller inte spara allihop då jag bara har en liten yta att få plats med djuren på. Och jag vägrar föda upp på det sättet andra foderuppfödare gör, det är liksom inte etiskt försvarbart öht.

Jag skriver ner nästintill allt som går. Temperament mot människor (mig) och andra möss, dödsorsak, ålder vid död, om ungar/släktingar visat ohälsa, att tänka på om ungar/släktingar ska gå i avel etc. Det finns en tanke bakom varje kull, ingen kull föds bara för att bli mat liksom. Vill ha möss som är trevliga mot mig och andra möss samt är friska så länge de lever. Men länge lever de ju inte..

Mina möss är baserade på utställnings/sällskapslinjer, korrekt. De är baserade på Tsunamis, SE-Tinyfeets och SE-Anettes. Så det ligger mycket jobb bakom dem som jag inte tar lätt på. Jag har även några möss med Imazo-djur bakom sig. Hälsan där har såklart visat sig vara rätt kass, jag vill bara inte släppa taget av dom.. inte än iallafall. Gigantiska engelsktypade som man bara dreglar över 😅 Men de ryker om jag inte får ordning på dem.

Jag vill anses vara en seriös uppfödare, men vet faktiskt inte om det är okej att göra som jag gör.. vilket även är en del av anledningarna till att jag inte gått med i SVEMUS igen.

Nordanälvens jag ser dig som en av de absolut vettigaste, seriösaste och mest pålitliga musuppfödarna jag vet.

Jag har vänner med ormar. De möss jag avlivar pga sjukdom eller liknande skänks som foder till dem. Bättre det än att de ska gynna ovärdig foderavel där möss inte haft det bra.

#6 Men då kanske du så småningom faktiskt kommer att ha några riktigt bra linjer som du vågar sälja av - till andra uppfödare och sällskap.

Ingen aning om vad styrelsemedlemmarna i SVEMUS tycker idag. Plötsligt slår det mig att jag inte ens vet om SVEMUS förbjudit kullning. Jag kan ju likna det vid att du kullar… och jag kullar ju själv. Ibland mycket, ibland lite, ibland inte alls…
Men kullning innebär nyfödda… (i mitt fall hanar)

Vad som händer med möss som är döda tror jag ingen eg bryr sig om och jag håller med Alwyn att det är bra om de kan komma till nytta. Själv ger jag bortkullade eller avlivade pga sjukdom/defekt till iller ibland.

#7 Det känns verkligen bra att höra det från dig ❤

#8 Ja, kanske, men jag vet inte om mitt "ointresse" för livslängd sätter stora käppar i hjulet. Det är väl inte direkt nån som vill köpa möss där släktingarna har blivit foder vid 1å5m?

Jag såklart kullar också, så mödrarna slipper för stora kullar och ungarna har en större chans att få bra tillväxt. Som jag alltid har gjort mao.

Om det är honor som varit friska och trevliga fram till avlivningen tycker jag att 1 år 5 månader räcker fint som tecken på god hälsa. Jag förväntar mig inte mycket längre livslängd än så på honor idag tyvärr.