Tyvärr, och som vanligt, kommer inte bilderna i den ordning som jag satt in dem. De är meningen att vara i tidsföljd.

Jag älskar när du skriver om din relation med dina möss❤️ En riktig vänskap.

Härligt att de är så tillgiven ❤
Älskar att läsa dina texter och se bilder på dina vackra möss 🥰

För mig är det inte svart eller vitt. Jag vill ha möss som är vackra och som trivs i fångenskap på alla sätt och vill även att de är sällskapliga och älskar och vill umgås människor, precis som du beskriver.
Jag avskyr möss som springer undan, piper och inte trivs. Och jag väljer oftast bort dessa, om jag kan. Det som ofta puttar bort kraven på att de ska vara sociala och sällskapliga är hälsa och typ. Jag vägrar att ha fula och sjuka möss som är supertrevliga.

Jag har sålt några otroligt trevliga möss i år, som jag kan säga är domesticerade. Möss som du skulle gilla. Möss som jag borde behållt, men jag ville sälja bra möss som folk blir stolta och glada över - för flera har precis som du varit besvikna över stamtavlemössens temperament. Att de aldrig blir tama, att de springer/rasslar, att de gnager sönder allt och barberar päls/tuggar morrhår. Jag har själv märkt detta med flera inköpta djur och önskar att jag snart kan återgå till hur jag vill köpa möss - hälsa på dem och välja och känna efter.

Tack!!

#4 Jag håller med du. Det finns så mycket som är viktigt och än prioriterar jag det ena och än det andra, men… dålig hälsa avlar man bara inte på, aldrig, oavsett.
Sen har vi (inte du och jag Grodan, utan vi uppfödare) olika syn på HUR man avlar fram bättre hälsa och bättre motståndskraft.

Sedan är det givetvis livsviktigt, för mössen, som lever sina liv, att de tycker små burar är okej!
Från den vilda musens kilometer-spring-i-benen-behov, till den domesticerade tammusens förnöjsamhet med rörelsebegränsningen.

Till och med färg och typ har varit, och är (kanske mer än någonsin) mycket viktigt för mig. Men inte ensamt.

Mitt allra största SYFTE med att skriva de här inläggen, är dock att försöka visa människor på hur det kan vara! Hur det kan bli, hur man kan tänka, hur man kan göra.
Hur det kan VARA att ha möss! Men att det beror på OSS!
Hur vi väljer att avla dem.

Möss är ofta så missförstådda. Dessa fantastiska kloka små varelser som innehåller en sådan enorm potential att vilja bli våra bästa vänner.

Det är inte så stor skillnad på oss levande varelser! Vare sig vi är en människa, häst, hund, fisk eller mus! Det är något vi människor på jorden behöver lära oss.
Skillnaden finns i hur vi "tänker", vi tänker alla utifrån våra olika behov och förutsättningar. Men skillnaden ligger INTE i ATT vi inte skulle tänka, eller i att eller hur vi känner.

#5: Det är synd att mössen är så utsatta av förutfattade meningar. 90% av människorna som hör att jag har ett stort musintresse, är deras första reaktion negativ. Antingen är de rädda eller så tycker de att möss äckliga (och kan ofta inte beskriva varför). Liksom Råttor, ormar, spindlar m.m. Men jag har konverterat rätt många utav dessa procent, faktiskt. När de väl har träffat mina möss och jag har fått chansen att VISA och FÖRKLARA varför dessa små djur är så fruktansvärt älskvärda så har de kunnat ändrat uppfattning! För de har aldrig träffat en mus, sett hur sociala de kan vara, hur nyfikna, näpna och GULLIGA de är. Vilket intelligent och gosigt litet djur som finns bakom de förutfattade meningarna.

Hur viktigt är "det personliga klicket" när det gäller möss? Alltså att just den musen och just den människan fattar tycke för varandra?

Intressant fråga för mig som bor i fel del av Sverige. Dvs så långt från uppfödare att det inte blir fråga om att själv åka dit och välja ut och hämta sina möss utan vara hänvisad till att transport kan ordnas med möss som uppfödaren valt.

Är alltså möss som en uppfödare betecknar som sällskapliga lika sällskapliga mot alla oavsett vem? (Givetvis förutsätter jag att de får en vänlig och kärleksfull behandling hos sin nya ägare)

När jag hade råttor var själva urvalsproceduren väldigt viktig. Mitt val gick till så att den tilltänkta råttan fick promenera omkring på min arm och inuti min ärm och det kändes självklart redan inom några minuter vilka det kändes bäst med och uppstod en ömsesidig direktkontakt med.

Hur är det med möss?

#7: Nu kan jag bara tala ur mitt eget perspektiv, men jag tycker att det är väldigt viktigt!
Jag har inte haft så många möss, men väldigt olika möss. Jag har både haft möss som jag inte klickar superbra med och de som jag verkligen blir bra kompis med. Och självklart blir det en helt annan sak när man verkligen connectar med musen!
Tror att det är lite olika, jag har både träffat möss och valt ut dem själv och köpt möss relativt "osedda". Min erfarenhet är att uppfödaren känner mössen bäst, denna har sett och umgåtts med mössen och har förhoppningsvis lyssnat på vad det är för mus man söker och haft det i tanken (är ju givetvis väldigt svårt eller nästan omöjligt med unga möss, då får man ju chansa). Och ja, möss kan bete sig olika hos olika människor beroende hur känslig musen var för stress vid transport, hur ung den var vid köpet (den kan ex förändras under tiden den växer upp från nyligen könsmogen till vuxen ålder etc). Det finns många faktorer som avgör hur mössen kan upplevas olika från hemma hos uppfödaren till hur den uppfattas i nya hemmet. Genetik har också en stor roll i huruvida musen beter beter sig olika eller blir stressad/orolig osv när de hanteras av nya personer.

#7. Mitt svar blir - kanske tvärs emot många andras - Nej! Inte viktigt med "personligt klick".

I alla fall inte i benämningen "personligt", att det skulle klicka extra mycket för musen med just mig. (Däremot kanske jag klickar extra mycket med just den musen, av skilda orsaker)

Jag har inte märkt någon sådan direkt skillnad när jag får besök, mer än att musen givetvis känner mig bättre och därmed visar sig mer hemtam med mig direkt från början.

Men nyfikenheten och glädjen över den nya människan, följer samma skala som dess tamhet/oräddhet/nyfikenhet/upptäckarlusta tillsammans med mig.

Däremot är möss i sig mycket olika, och när jag pratar domesticering, pratar jag om människo-älskande möss. En mus som är cool, modig, lugn, stresstålig - och det ska gälla för/med ***alla ***människor!

Möss är nyfikna av naturen. Domesticering innebär för mig: Fortsatt öppenhet och nyfikenhet oavsett situation, och definitivt oavsett människa! En generell tillit till människor helt enkelt.

Vad menas med "klickar ihop" egentligen? Som människa blir jag bedårad om musen söker sig till mig, blir intresserad av mig, inte vill bort från mig, osv, men det finns tusen anledningar till sådana beteenden. Eller som Emouse skriver: "…beroende på…" olika saker. De spelar verkligen in!

Hur öppen och intresserad musen är, beror mer på hur orädd den är än hur den klickar med någon.

Likaså blir vi olika bedårade av olika färg, typ, päls, osv, och känner vi inte att vi "klickar" lite extra mycket av den anledningen också? Även om det är omedvetet ibland?

Kanske handlar det även ibland om att kunna läsa musen rätt? En mus som snabbt kommer upp i handen kanske inte alls gör det av "människokärlek" (Kul!) utan av nervighet eller bara en vilja att komma ur buren.

Det har hänt mig en gång, att jag köpte världens tryggaste och mysigaste unga mushona! På en utställning. Jag var helt bedårad. Väl hemma var den ohanterlig, bara livrädd och blev aldrig riktigt tam. Snacka om fel-läsning…

Ett annat exempel kan vara hur möss är djupt intresserade av lukten av andra möss. Luktar handen t.ex. annan mus, väcks intresset av att undersöka handen noga, vilket kan uppfattas som att musen konnektar till mig.

Det jag vill säga är, att ja, uppfödaren bör veta bäst. Musen i sig är som den är, i stort sett oavsett människa, så länge hanteringen är vettig.

Och som Emouse säger - en flytt eller stor omställning, med förlorad musfamilj, kan rubba på tillit och mod. Möss kan vara känsliga. De lever ju familjevis i hela sina liv, om de får välja själva.

Vid närmre eftertanke så kanske jag måste ändra lite i mitt svar "ja det är väldigt viktigt!". Klicket är ju rätt svårdefinierat, klicket betyder kanske inte riktigt samma sak för alla. För mig är det inte samma sak som med en människa eller en hund, just på grund utav att mössens känslor är mer svårtolkade.
För mig betyder "att klicka med en mus" inte nödvändigtvis att man ska vara djupt personligt sammankopplade. Jag skulle kunna säga att jag klickar med en mus jag nyligen fått hem, och när jag tänker efter så handlar mitt klick kanske lite mer om samspel än sammankoppling… Klicket grundar sig på hur bra musens egenskaper håller hand med mina, hur musen reagerar på olika saker. Hur bra man tycker att musen beter sig ihop med människor.
Är musen intresserad av mig? Kan den uppskatta mitt sällskap mer än att jag är en hand som plockar ut den ur buren? Är musen vaken och medveten om mig? KÄNNS det som att musen ser mig som en vän eller som ett redskap? Om två människor skulle fundera över detta på en och samma mus så skulle det säkert bli två helt olika svar, för vi tänker olika! Tror att mycket i "klicket" ligger i vår inställning, hur vi ser på mössen. Hur vi tolkar och "förmänskligar" känslor hos djur..

Så jag vill vidhålla att jag tycker att det är viktigt, men det beror ju på vilket sätt vi tolkar "klicket".

Härligt med många tankar!

Jag tänker också "samspel", men att det beror på musen mer än människan, just för att så många möss INTE "klickar" med människor!
Se där, nu fick jag till ett "klickar" i alla fall.

Möss har så mycket annat i huvudet, än just ett genuint intresse/samspel med människor, vilket inte hindrar dem att … använda människor som redskap. (bra ord där, Emouse).

Även för detta, att använda människor som redskap, krävs det mod och oräddhet - eller nervighet eller otålighet.

Jag tänker att det krävs en speciell sorts mus för klick med människor.

Men jag har nog fel. En människa med "full fart" ska kanske inte ha en försiktig mus som visserligen är både tam och tillitsfull men samtidigt lite osäker och inte så modig. Medan en sådan mus kanske passar utmärkt för en lugn människa med mycket tålamod.

Så, jag får väl ändra mig. Mitt svar blir alltså: Jo, det kan vara viktigt.

#11: "Jag tänker att det krävs en speciell sorts mus för klick med människor" är en intressant tanke, även dina tankar som efterföljde! Jag tror att det både är rätt och fel, beroende på vilket perspektiv vi ser det ifrån. Det som krävs är väl en mus som kan samspela med människor, tror att det är svårt att klicka med möss som är permanent skräckslagna av tanken. Men jag tror att det finns en människa för varje mus, eller mus för varje människa att klicka med, om vi bortser från det ovan. Precis som du säger så passar olika möss till olika människor!
Jag sökte upp ordet, mest för att jag förvirrade mig själv i mina tankar om "klicket". Slutsatsen av mitt googlande blev att synonymerna till att klicka, är att klaffa/gå bra ihop med någon. Det låter ju överensstämmande med vad vi har haft för tankar i tråden.

Detta tog mina tankar till en hund jag hade, vi gick inte helt ihop de första 8-10 månaderna av hennes liv. Vi var inte så samspelta, men det gjorde inte att jag älskade henne mindre för det. Sedan kom klicket och vi började smälta ihop! Så om jag ska återkomma till frågan igen, "Det kändes självklart redan inom några minuter vilka det kändes bäst med och uppstod en ömsesidig direktkontakt med." Så kan man antingen klicka direkt eller växa in i ett klick med tiden (om man kommer att klicka öht) och man kan älska någon utan att klicka.

Så det är nästan så att jag vill ändra mitt svar till att ja, jag tycker att det är viktigt men inte ett måste. Jag har haft möss som jag både älskat och uppskattat men inte klickat med. Och det är okej!

🙂
(Betyder: Läst och begrundar)

De två möss jag har är mina första möss och de enda tammöss jag någonsin träffat eftersom ingen jag känner har möss.

Tanken hade inte ens dykt upp förrän jag råkade hitta det här forumet och blev fascinerad av alla tankar, bilder och berättelser om möss.

Och de är fascinerande! Att två sådana små varelser kan vara så roliga och hjärtevärmande att det känns nödvändigt med möss framöver!

De här båda väcker mycket tankar om hur möss är, om dessa två är representativa för hur möss brukar vara och hur man ska tänka för att i fortsättningen få sådana möss som man trivs ihop med trots att man inte kan vara med och välja dem.

Det är lugnande att läsa era synpunkter. Om jag sammanfattar bör man förlita sig på uppfödarens bedömning och om möjligt finna en mus som har en positiv inställning till människor. Då spelar det mindre roll för musen vem den människan är.

Samtidigt gäller det ju, som med allt annat här i livet, att ha lite tur för det är väldigt mycket annat som kan spela in för hur det fortsatta samspelet kan bli. Som vad som sker vid en flytt, hur de kanske förändras under uppväxten och vad som händer i det nya hemmet.

Mina två möss kommer från grossist och är beställda från en zoo-affär. Som önskemål hade jag sagt att jag bryr mig mindre om deras utseende men däremot att de skulle vara "nyfikna och framåt" till sitt sätt.

Hur mycket de valde efter den instruktionen vet jag inget om, men jag har haft tur. De är så fina och trevliga!

De är väldigt olika. Förvånansvärt tama - men inte så att de lägger sig tillrätta i handen och bara njuter - men de kommer fram och upp och kryper gärna in i min ärm. Den ena är en riktigt cool typ som till och med har lyckats charma min annars ganska musneutrala sambo genom att ta kontakt och klättra upp på hans arm! Den andra är mera livlig och mera lättskrämd men båda är underbara - och det känns som om vi "klickat"!

#14: För mig så låter det som att ni har klickat, du gillar dem och känner att ni passar ihop!

#14: "Klick!" Vad härligt! 🥰

Just nu har jag inte ro att läsa allt, men jag vill gärna svara lite snabbt angåene "klick".
För mig har det alltid varit viktigt med alla mina djur att det klickar. När jag säljer och när jag köper. I den mån det går förstås.

Med möss behöver det inte klicka jättehögt, det räcker att musen visar ett intresse för mig. Jag brukar säga att den "pussas". Den nosar helt enkelt på mitt framsträckta ansikte. Den är öppen för människor, den är nyfiken. Det räcker absolut till en början, då vet jag att musen har det jag önskar ang intresse för mig och att den inte är blockerad, ointresserad eller har ett primitivt beteende på något sätt.

Med större djur har det varit mer komplicerat. Råttor jag sålde i 30+ år ställde jag krav på att köparna skulle komma hem till mig och träffa/välja ut de som skulle flytta hem till dem. Det var även frågan om att råttorna skulle få välja. Jag var med i hela processen. Väldigt få råttor flyttade till "fel" hem, men de som gjorde det blev det faktiskt inget bra med och jag mådde dåligt under hela deras liv.

Mitt nyaste tillskott, illern, köpte jag på en parkering. Han var mager och hade ful päls och ja, alltså, han var den fulaste illern jag sett. Några månader gammal och… jag kände att jag tog en väldig stor chansning där. Men oj, han behövde bara mat och kärlek. Nu är han hur fin som helst och så himla snäll och rar. Jag har inte ens en aning om vi klickat, det känns bara naturligt och bra. Han visar tydligt att han trivs, och uppfödaren är glad att det till slut blev rätt… (hon sålde honom först till ett annat hem, varifrån jag köpte honom alltså)