Möss är så lätta att ha, att de finns i miljarder ute i världen, främst som försöksdjur. Den bråkdel som är sällskapsdjur är försvinnande liten.

Möss är så otroligt lätta att ha. Man sätter dem bara i en liten låda och ger dem den mat de behöver. På det viset har vi fått fram tammusens engelska typ och alla vackra färger. De överlever! (Utom alla de "inferior" som avlivas som "wasters")

Men mössen är ju egentligen SVÅRA att ha! De är så otroligt nyfikna och intelligenta, busiga och älskar att upptäcka och lära sig nya saker - deras behov är ju oändligt. "Mer" tigger de oupphörligt. Deras utforskningsbehov är större än min uppfinningsrikedom!

Vad jag menar med det här, med "mössens själsliv, känsloliv och behov", och vår förmåga eller oförmåga att ge dem ett optimalt liv, det vet jag inte. Livet i sig är aldrig optimalt, inte för någon, aldrig ett helt liv.

Det enda jag vet, är att det som gäller för hundar och hästar (och kor, grisar, höns, fiskar, osv) definitivt även gäller för MÖSS!

Det är min största erfarenhet efter 15 år som uppfödare av möss.

Och mitt syfte är som vanligt: Börja TÄNK omkring det, börja ställa frågor (till dig själv), fundera, upptäck … upplev … "se" med egna ögon.

Jag är uppväxt med devisen: "Sätt inte mänskliga känslor på djur!"
Efter ett liv med djur, säger jag med kraft:

"Jo det ska du visst det!!!"

Känslorna är det inga större skillnader på, men våra "tankevärldar" är olika, eftersom vi har så helt olika sinnen, och därmed olika upplevelser av världen omkring oss. Hur djur "tänker" är svårt för oss att förstå och sätta oss in i. De kan ju inte heller tala som vi, och jag tror inte de är så särskilt intellektuella. 😉

Boken tar också upp den moderna forskningens nya sätt att ta reda på vad djuren verkligen upplever, och hur de reagerar på det.

Även människors fantasi, intelligens, och förmåga att lära nya saker och finna nya vägar, är ganska fantastiska!

Vi är alla fantastiska varelser, både människor och djur!🧡

Per Jensen är spännande och den här måste läsas!

Har själv hans tidigare bok "Djurens språk" som skaffades när vi hade hund. Den gjorde det lättare att förstå vad som hände och hur man kan samspela. Vad djur behöver och vad de vill uttrycka med sitt sätt att vara. Hur de samtalar och hur man kan samtala med dem.

Också bra för förståelsen av möss😊 - och på köpet lär man sig en hel del om vad det innebär att vara människa😎!

Jag hör på sättet du beskriver den, att jag kommer älska boken. Den är nu beställd! Ser fram emot den😍

#4. Boken handlar också till stor del om hur vi behandlar våra industridjur, både i Sverige och i världen, och hur de upplever det.

Det är sånt jag "inte vill veta" - för jag vet, ändå. Det är fruktansvärt!! Och ju närmare man går in på det, desto hemskare är det.
Det finns sånt som inte går att läsa utan tårar.

Själv är jag medlem i Djurens Rätt. Jag är så glad att de finns, att det FINNS människor som kan och orkar göra något för att förändra. Och mycket har de också förändrat genom åren, tack och lov.

De gör det jag inte kan eller orkar, det minsta jag kan göra är att stödja deras arbete.

Har reserverat boken "Djurens känslor" på biblioteket. Jag är förväntansfull och hoppas den ska bidra till min mushållning!

Läste hans tidigare bok "Hur mår maten?: djurhållning och djurskydd i Sverige" så jag inser vad som väntar i de delarna av boken.

#5: Åh.. Jag längtar verkligen efter boken nu!
Jag känner mig ofta otillräcklig vad gäller att göra skillnad. Jag gör allt jag kan för att undvika att bidra till dessa djurindustrier. Äter inte djur själv, men min hund gör. Försöker läsa på så gott jag kan för att hitta den bästa maten till honom utifrån olika faktorer. Men där går min gräns, jag kan avstå från djurtestade/animaliska produkter åt mig själv men min hund äter kött och det ska och får han göra.
Som jag alltid säger, "ingen kan göra allt, men alla kan göra något" om man inte kan/vill/orkar gå all in. Att stödja och hjälpa djurättsorganisationer/försöka äta lite mindre djur/avstå läder, skinn och pälsprodukter osv, många bäckar små!

Jag gick naturbrukslinjen i skolan. Jag brinner för djuren, ALLA djur. Jag har varit på många gårdar, varit på praktik och varit på skolbesök. Får, kor, grisar, på zoon. Av alla industrier jag stött på så tyckte jag utan minsta tvekan att kycklingindustrin var allra värst. Jag mådde verkligen dåligt av den även långt efter besöket, och då var jag även på en av de bättre gårdarna. Tanken var att efter studenten börja arbeta inom någon nisch i industrierna för att INIFRÅN försöka förbättra, komma med idéer för att öka djurens välfärd, försöka ge djuren ett så värdigt liv som möjligt på det lilla sätt en anställd kan göra. Nu blev det inte så, men jag glömmer aldrig.

#7. Det är tyvärr så mycket som är snett idag, som gått för långt.
"Lagom" är ett ord jag älskar, eller kanske snarare "balans".

Om ingen ätit kött, ägg, mjölk, så hade våra husdjur/lantdjur inte funnits! Det är också en tanke.

Jag vill inte att alla kor, grisar och höns ska försvinna. Jag vill att de ska ha ett bra LIV!! Och de ska dö utan skräck och plåga. Jag har själv fött upp både höns, kalkoner och kaniner som mat, jag är uppväxt på det viset.

Djur som har bra uppväxt, bra liv, lugn och fin avlivning (jo, det går faktiskt!), DET är vad jag önskar!!

Vad kan man tänka på, idag, om man (eller ens djur) vill/behöver äta kött?

Låt bli gris! Deras liv är för djävligt, och deras slakt likaså! Det är bara vidrigt!!! Det finns inte ett uns omtanke eller värdighet för dem i deras liv.
Eller, kanske "ett uns", i Sverige. Om "måste", köp svenskt kött. I andra länder (även nära, som Danmark) är grishållning så vidrig att det inte går att utttala!
Grisar som är sådana underbara och intelligenta djur! Stackars stackars grisar!

Men det FINNS några få grisköttproducenter där grisarna får gå ute och leva ett gott liv.

Låt bli kyckling! Liksom med grisarna är vi lite bättre i Sverige, men det hjälper inte långt. Det är vidrigt ändå. Outtalbart vidrigt!!! Jag förstår mycket väl att man aldrig glömmer, som Emouse skriver, om man fått se innanför kulisserna…

Ägg är inte heller bra, om man inte köper krav-ägg. Det GÅR att få tag i ägg från höns med något så när värdiga liv, om man letar.
Det minsta man kan önska värphönsen, är en pinne att hoppa upp på. Det är den instinkt som lever hårdast i höns, och som stressar dem mest att inte ha! (Förutom att de är för många på liten yta.)

Nötkött däremot. Köttkor får gå ute i gröna hagar med sina kalvar, och bidrar till att hålla våra landskap öppna!! Får likaså.

Så nötkött och lammkött är godkänt, enlig mig.

#8: Nej precis. Jag är inte emot att bruka djur till föda, det är inte så jag menar alls. Vi behöver våra lantbruksdjur, av måååånga anledningar. Hade det varit en bra balans så hade ingen "behövt" vara vegetarian! Då hade alla som vill kunnat äta lagom, djurindustriernaskulle inte behöva vara så storskaliga, djur skulle inte behöva rånas på ett bra liv på grund utav den enorma efterfrågan. Men nu är det för högt tryck och människor vill inte förstå eller ta in hur det verkligen är just nu, och börja äta LAGOM med animaliska produkter. Då måste de som kan, vill och orkar gå till det extrema åt andra hållet för att försöka jämna ut tryck och efterfrågan på djurindustrierna. Om en vanlig människa äter kött för två måste en människa vara utan.
Drömmen är ju att det skulle bli en bra balans, att det skulle kunna fungera utan att djurens livskvalitet står på spel. Förhoppningsvis är vi påväg mot det, sakta men säkert.

Jag slutade äta kött och fågel 1983. Jag väntade 2 år efter att jag sett hur illa produktionsdjur kan ha det och direkt efter att grannen blivit av med sina höns och min bror skämtade om det vid middagen (titta, vi ska äta kyckling idag!). (Jag var/är extremt känslig!)
Produktionsdjuren har det inte mycket bättre idag, konstigt nog.

Blir glad varje dag när jag åker förbi en bonde som har jättefina Löderödsvin ute på sin "äng".

Tyvärr har jag djur som måste äta kött…

Nu har jag precis läst ut boken och första reaktionen var att gå till kylskåpet och läsa på ägg- och mjölkförpackningarna -alla är Kravmärkta.

På ena äggsorten stod "Frigående" och på den andra "Frigående inomhus med möjlighet till utevistelse". Inget om sittpinne. På mjölken stod ingenting alls om livsvillkoren. Man undrar vad Kravmärkningen egentligen står för?

Var det inte nyligen ett TV-program om de eländiga förhållandena på Kravmärkta gårdar?

För min mushållning har boken väckt en del tankar och frågor som jag får återkomma till.

Tack för boktipset❤ Väsentliga ämnen att ta ställning till!

#11: Jag är också blödig, eller rättare sagt skitblödig för djuren.

#12: Jag vet faktiskt inte exakt vad kravmärkningen innebär för djuren.. Skulle vara intressant att veta! Men kul att du gillade boken.

.
.
.

Jag slutade att äta djur, till och från i slutet av mellan/början av högstadiet efter att ha ramlat över en video om industrigrisar på Youtube. Efter det satt jag i timmar och läste på om djurindustrier, tittade på videor och dokumentärer. Föll väl tillbaka ett par gånger tills det tog stopp helt och hållet när jag började i gymnasiet. Idag skulle jag inte kunna tänka mig att äta djur igen, någonsin. Men jag är som sagt inte helt emot tanken att djur brukas som föda för andra om det är på en stabil nivå där djurens livskvalitet inte hamnar i kläm.