Sång
Jag har alltid sjungit för mina djur, ja för barnen också förstås. När de var små, nu är de glada om de slipper.
När jag kläckte kycklingar av höns och kalkoner brukade jag sjunga vaggvisor för dem när jag hade dem i handen eller famnen. De somnade alltid. Alltid! Och snabbt gick det, ibland så de trillade omkull (Säg nu inte att de svimmade…).
Först började ögonen falla ihop, mer och mer, och så somnade de och sov sött. Det var så roligt.
En gång hade jag en kattunge som satte sig nedanför soffan där jag satt, och tiggde om att få komma upp. Istället började jag sjunga för den - ögonen började falla ihop och rätt som det var ramlade han på sidan (från sittande) och sov! Det såg så kul ut!
Jag sjunger ofta när jag är i musrummet, men det är pigga och glada sånger, t.ex. "Att vara kär det är en ryslig pina" Den är härlig! 😄https://www.youtube.com/watch?v=s4Bd2qKYPWg
Någon gång har jag provat sjunga lugnt/vaggvisa för musungarna, men de är de enda som inte somnat (svimmat?).
Men jag provade idag igen med Vyssan Lull, samtidigt som jag hade handen nere i boet, till ett gäng 15-dagingar som blev lite oroliga när jag öppnade deras bo. De både lugnade ner sig meddetsamma och började sniffa på händerna, och var helt lugna att sedan plocka upp.
Fast somnade gjorde de inte.
Sens moral: Musungar har motståndskraft mot vaggvisor.
("Gammal" bild: Silver lever idag en härligt sällskapsliv tillsammans med ung husse som älskar honom 🧡 )
Åh, jag gillar också att sjunga för mössen (eller ja, djur överlag) under gos eller när jag kommer och hälsar på dem❤️
Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤
Haha, DE SVIMMADE….!!! LOL
Jag är så glad att vi är flera som sjunger för djuren. Jag minns när jag generad avslöjade här i någon tråd för några år sedan att jag sjunger för mina djur och jag blev så jäkla glad att jag inte är ensam.
Jag har också sjungit för många olika djur.
Från tiden då jag bodde på bondgård (11år gammal) minns en tjur som var lite ensam och sur och hormonstinn. Jag tyckte så synd om honom som stod fastkedjad på en plätt medans kossorna minsann fick gå i hage, så jag satt ofta vid honom och sjöng. Han verkade absolut bli lugnare.
Av någon anledning, som jag fortf inte känner till, blev även en kalv fasttjudrad vid en plätt och fick inte heller gå i hagen med kossorna och sin mor. Jag satt vid henne och sjöng också, samt matade med gott. Jag fick senare höra att blev döpt efter mig och var en prima mjölkko.
För att inte tala om hur mycket jag sjöng för min ponny… under en period när hon var lite omskakad efter ett inbrott i stallet och lite misshandel fick jag spendera 2 veckor i stallet och bara sjunga för henne och sedan rida henne svettig i ett grustag för att hon till slut skulle ta fram öronen igen… Åh, vad jag minns den dagen. Då det äntligen släppte. Hennes trauma och misstro på människor. Jag hade precis ridit oss dygnsur i grustaget. Min mor och min ridlärare var där. Jag satt av och pratade med dem. Så kom en puff från ett ponnyhuvud i min rygg och jag flög en liten bit för att vända mig om och se en glad ponny med nyfikna öron fram.
(Min mor hade med kamera, så detta förevigades, men jag tror de ligger på dia.)
Jag har märkt att jag har olika låtar jag sjunger - alla påhittade förstås - till min hund. Det är allt från nu-ska- vi-vara -lugna-och-sova-låtar till busa-tills-du-dör-låtar…
Och mössen, ja, jag sjunger faktiskt inte lika mkt med dem just nu. För hunden blir galen då… Han är sjukt avis samt vill äta dem, så jag vill inte sporra det…
#2. 🧡🧡🧡
#2: Vilken fin bild!! Och fina historier.
Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤
Starta ny diskussion
