Här är en gammal bild.

Men äventyret var det!
Jag har dokumenterat den allra första utflykten som den modigaste lilla tjejen gjorde.
Hon bestämde sig för att prova stegen, som alla de stora mössen kom och gick via.

Det var inte så lätt. Rena trapetsen. Det gällde att få till balansen, klänga sig kvar och inte ramla, och sedan även ta sig vidare uppåt.

Med Moster som for förbi, om än varsamt, så blev det lite läskigt. Samtidigt visade det ju på att projektet var möjligt. Vägen upp leder någonstans!

Om man inte ger upp så lyckas man!

Uppe! En ny värld öppnar sig!

Men… ??
(den gula lådan borttagen för den ska inte vara där)

Framgången ger mersmak. Fortsätt!

Aj då… det här gick visst inte. Bäst att vända.

Nu vill jag nog hem igen…

Vet precis varifrån jag kom! Tillbaka samma väg nu.

Man blir hungrig av äventyr!

Det var igår, 18 dagar gamla ungar.
Idag är alla ute och far i hela buren, utom i kartongen för dit når de inte än.

Öppen bur, det funkar alldeles utmärkt. Anton kastar en blick ut i stora världen och bestämmer sig för att den är för stor - i alla fall ogreppbar.

Små musungar är helt fenomenala på att klänga sig fast! Med säkra kanter ramlar de inte.
På akvariets kanter balanserar de utan problem. Men om de möts, eller möter en stor mus där, så kan de alltför lätt tappa taget och drutta i backen. Därför sätter jag galler och stegar och "allt möjligt" på strategiska ställen som de kan gå på.

De har inga problem att hitta tillbaka, eller lära sig hur buren ser ut.

Hejdå!

Jag har ju också öppna burar 😊 tycker det är roligast. Men eftersom jag va med om att en 2v bebbe trillade ner nyligen (allt gick bra) så har jag en högre bur först, tills de är 4v ungefär.

Jo men visst är det härligt med de öppna burarna! Jag vet inte ens om jag skulle vilja ha möss idag om jag var tvungen att ha dem i instängda burar.

Det är inte bara burarna som är öppna, det blir även en helt annan öppenhet mellan mössen och MIG.

Förstår att du är försiktig, du köper ju in en del avelsmöss, jag har mina i generation efter generation. Det betyder både att jag känner deras beteende från början, samtidigt som jag även gör urval.
Om en rymmare eller ramlare föds, så går den inte vidare i avel. Inte enbart för det, utan de har ofta även andra egenskaper som jag inte är så förtjust i när det gäller sådana "domesticerade" möss som jag vill ha!

De ska vara pigga, glada, trygga och modiga, men inte "för ivriga", springiga, dumdristiga eller för framfusiga.

Det här med beteende, urval och domesticering är ju sånt som jag funderar mycket över.
Min första fråga när jag skaffade möss nu sist (2005/2006) var
"Vad är en mus?"

Den frågan har följt mig genom åren och kvarstår än! Ständigt aktuell.

Utifrån den frågan följer nästa: Vad vill jag ha för möss? Hur ska de vara? Hur ska de bete sig?
Det är många saker jag avlar på, men "domesticering" är min starkaste tanke och mitt största mål. (fast inte på bekostnad av andra viktiga egenskaper)

När jag har möss där det ibland händer att de LEKER med mig, då är jag nöjd.
De ska GILLA att vara med mig, att umgås. Och de ska vara sociala MED mig, och interagera med mig.

De urval jag gör startar redan med deras beteenden som bebisar.

Som mamman till dessa, Caramell. I kullen minst rädd som unge och samtidigt snabbt social med mig. En favvo-mus redan vid 4 veckor.

Att vara orädd och social med människor är ju två skilda saker. Caramell är, och har hela tiden varit, lugn och snäll och glad och busig. Hon gillar äventyr utan att bli för ivrig (eller "överstimulerad"). Fin i hälsa, hull, päls, färg och beteende vid ett halvårs ålder.

Nu låter det som om jag har mirakel-möss! Det har jag inte.

I grunden är de MÖSS, det är vad jag utgår från. Att jag sedan faktiskt har många BRA möss (med mina ögon sett, JAG är nöjd och glad) är en annan sak. Jag älskar mina möss, och jag tycker det är så himlans roligt med avel! 🧡

Och det är så himla roligt och stimulerande att fundera omkring mössen och min avel, ur många olika vinklar.

Vilka härliga bilder och berättelse! ❤

Så duktiga de små ungarna är, fantastiskt att se!

Ja, att de små faller ut händer faktiskt väääldigt sällan här också. Det har bara hänt en gång faktiskt, och nu nyligen. Så tills nyss har de fått föda i sina vanliga burar. Men nu när det hände valde jag att flytta över kullarna till den med lite högre burkant 😊

Paradis för möss och som matte får tänka. Amaira håller hjärnan igång när hon bygger musburar…

🤍