Jag är pessimist när det gäller morrhårstuggande möss. Inte för att jag har försökt få såna att sluta, det är både jobbigt, tidskrävande, och svårt att sedan utvärdera, utan mer för att de morrhårstuggare jag haft, har jag inte kunnat se någon direkt orsak till.

De har haft stora burar, bra berikning, kompisar, är födda här och inte utsatta för stress, inga hälsoproblem jag kunnat upptäcka. Och "alla andra" som levt under samma förhållanden har inte tuggat.
Vad skulle jag ha kunnat göra mer liksom?

Att det har en ärftlig komponent är utan tvivel, och tydligen är det stressrelaterat.
Man kan gissa och fundera, men jag tycker det är svårt att få ett bra svar på varför, vad och hur.
Här är ett riktigt bra examensarbete om stereotypa beteenden hos djur, arv och miljö, som även visar resultat från försök på möss.
https://stud.epsilon.slu.se/7977/7/eriksson_l_150602.pdf

Jag har samma pessimistiska tänk som ariama, men den enda stressfaktorn jag kan tänka mig hos just mina möss (inte de som flyttat, där har jag ju ingen koll) är att de bor i stora grupper och att vissa individer kan bli stressade av detta trots rikligt med yta och massor med berikning. Jag har dock haft morrhårstuggare även om de bara varit tre-fyra, så jag vet inte om det har någon korrelation ändå. För några år sedan försökte jag få bort beteendet men jag lyckades faktiskt aldrig. Alla utom en har varit honor. Mitt hushåll är inte stressigt/högljutt heller..

Jag har för mig att Maya gjorde ett inlägg eller kommentar på nån tråd för några år sedan där hon lyckades få morrhårstuggare att sluta?

Tyvärr håller jag med ovanstående.
Det kan gå att få dem att sluta. Jag har ev lyckats någon gång på 90-talet, minns just nu inte riktigt om jag även lyckades med möss - lyckades med några råttor som barberade att få dem att sluta. (Jag funkar inte i värmen. )
Sedan inte försökt igen.
Morrhårsätning är ärftligt och det kan vara mkt svårt att bli av med. Har själv en linje nu där det dyker upp morrhårstugg.

Något intressant som står i avhandlingen jag länkade till, är ett försök som visade att mössen med stereotypt beteende hade MINDRE stresshormoner i blodet, än burkamraterna som INTE uppvisade stereotypt beteende.
Mössen får alltså utlopp för sin inre oro.

Men jag tänker förstås, att varför ska de över huvud taget ha stresshormoner i blodet, så ska inga möss behöva leva… Eller vara skapade.

Fast, om jag jämför med människor, så har ju en del av oss lättare att få oro och ångest, och uppleva oss stressade, även "omotiverat". Så varför inte möss? Att det kommer inifrån? "Obalans i signalämnesflödena", typ. Alltså kanske mer genetiskt betingat än miljömässigt?

Men det är bara en tanke, det är svårt att separera, eller renodla, genetik från miljö, det ena kan ju inte existera utan det andra.

Att min devis "möss är så olika" stämmer, visas också genom koll på ärftligheten: En del avkomma ärver beteendet, andra inte. Är båda föräldrarna stereotyper ärver fler ungar beteendet. (Men inte alla)

Flyttar man ungar från icke-tuggande mamma till tuggande mamma, utvecklar ungarna ändå inte beteendet. Och tvärt om.
En bra länk som sagt.

Har haft två morrhårstuggare, båda slutade när de fick flytta till en mindre bur med bara en kompis. Kanske trivdes de inte i större flock (flocken var vid de tillfällena 6-7 honor).

#4 Ja, så funkar stereotypa beteenden.

Jag upplever morrhårstugg som otroligt stressande och elakt mot burkamrater, så jag avlägsnar dem alltid.

Tack för alla svar! Vi får se hur ägaren vill göra.

Jag har haft några få morrhårstuggare. 3 egenuppfödda som ca 1-3 veckor efter jag noterat tuggandet fick tumörer. Så jag tror ju de mått dåligt och haft ont troligt när tumörerna växte. Jag vet ju hur kasst jag mådde innan min tumör väl syntes liksom.

Sen var det en linje möss jag köpt in. Det gick som grodan säger i arv, deras avkommor började med så de tog jag bort

#8: ja, om det börjar i äldre ålder är det nog ofta pga sjukdom. Denna madam är dock bara 3 månader gammal 😔 så eventuellt någon inre stress fast man vet ju aldrig.

Hemmet vill testa att få bukt med problemet innan de byter mus. Hoppas de lyckas 💕

#9: Ja det glömde jag, mina 3 honor var 1-1.5 år när de började.

Ja, det stämmer. Stressen och beteendet kan härledas till underliggande sjukdom.

Ang att få bort beteendet. Alltså det går faktiskt. Att träna precis som med vilket annat djur som helst.

Mitt tips bara lite snabbt.
(Ni behöver inte kritisera. Det är inte beprövat på mus hos mig, utan på råtta och det fungerade. Samt att jag är känslig för kritik just nu.)

Man behöver

• ha full insyn i vad mössen gör
• ha en öppen bur dit man kan sträcka in hand snabbt
• kunna avleda musen i precis rätt tillfälle
• kunna erbjuda musen annan aktivering som lättar på stressen (vad behöver denna mus? Behöver den nya saker? Behöver den stimulans? Behöver den springa?)

När musen precis ska tugga på sin kompis morrhår, så är man där direkt och avleder.
Antingen distrahera genom att ge något annat att tugga på, t ex en nöt/ett frö med skal. Eller bara genom att dutta på musen.

Detta måste upprepas ett par gånger.

Ge samtidigt musen nya leksaker, ny mat el dyl så att den får utlopp för sin stress.

#11. En fråga, ingen kritik 💗.

Jag har fått för mig att de tuggar morrhår när de är i boet, det är ju då de putsar varandra, och morrhårstugget blir när de putsar för ivrigt eller för hårt liksom.

Har du sett en mus knipsa av ett morrhår på en annan mus? Det har aldrig jag. Det är inte ett beteende som jag ser! Inte när det utövas, bara konsekvenserna, efteråt.

#12 ja, så är det, så den saken behöver man lösa, genomskinligt hus och inte så mycket bomaterial

nej, jag tror aldrig jag sett det… men det är inte omöjligt att se om man verkligen har tid och tålamod samt kan rigga så att det är möjligt att se också…
man kan behöva iaktta först, för att veta hur det ser ut när de tuggar bort morrhåren… vad gör de först? finns någon signatur eller något man kan registrera så att man kan ertappa dem INNAN de tuggar nästa gång… osv…

Ja, det är nog lättare att ha den insynen på råttor. Möss ligger liksom i en hög i boet och tuggar. De behöver mörkret och avskildheten som trygghet. Svårt.

#14 Absolut, MEEEN jag har även lyckats få bort morrhårstugg på möss på 90-talet. Då hade jag inte så många möss och höll på med dem på ett annat sätt. Jag kunde sitta och titta på dem i TIMMAR!!!
Dock minns jag inte hur jag gjorde tyvärr.

Ajanki tog flera unga möss från mig där det var lite morrhårstuggsproblem (för ca 10 år sedan) och det försvann vid flytt. Så ny miljö kan ju också vara ett tips.

När Skruttis började bita på mina hårstrån (inga morrhår) tänkte jag att det fattades nåt ämne hon ville få i sig. Hår är uppbyggt av keratin men är svårt att bara ge det men det finns i marshmallows. Så jag gav marshmallows till henne.
Hårbitandet slutade, men om det var en brist som blev tillfredsställd eller slumpen kan jag inte säga

Musan på bilden biter inte på morrhår, men har fint hår och gillar med största säkerhet marshmallows (om jag skulle bjuda henne) 😋

#16 Haha milemule 💗

Absolut tänkvärt. Varför saknar då möss keratin av någon anledning? Bryter stress ner keratin, eller sjukdom? (För ibland är ju mössen som tuggar morrhår sjuka av annat.)
Intressant iaf.

#16: kan man ge en mus marshmallows? Är inte det väldigt sött?

Frågar bara, så inget oartigt i tonen elr så 😊

#18: Det var det som innehöll mycket keratin. Vilket jag var ute efter. Men hon fick sockerbehovet väl tillfredsställt samtidigt 😉😉

#19: aha okej 😄

Ge nagel-klippet åt mössen istället. Snabbt, billigt och enkelt. Vad innehåller mer keratin än naglar?

Jag skulle inte ge marshmellows eftersom det är rent socker. Då skulle jag ge horn, räkskal, insekter istället. Spännande förslag, även om jag själv tror det va något annat som gjorde att musen slutade tugga 😊

Hundhår eller annat hår. fjädrar. Lättare att tugga i sig än mitt förra förslag som var naglar.
Myggor? Gärna krossad med lite blod i som extra näring… 😬

LOL men jösses… vad ska man ge mössen för knasig mat… idag får mina tånaglar blandat med myggor… ehum…