När avel inte går.
Jag brukar hävda att vi har mycket mindre kontroll än vad vi tror, när det gäller avel.
Det gäller all avel, oavsett djurslag, fast med musens snabba livscykel märks det mycket fortare när det inte går, går fel, eller när vi tappat kontrollen.
Med tanke på den enorma mängd DNA allt levande består av, är det inte så konstigt. Musen har till exempel ca 2,5 miljarder baspar, som innehåller ca 25 000 gener.
Ytterst få gener, om ens någon, har en enda uppgift, utan arbetar i samverkan med andra och varandra. Och ingen gen funkar utan sambandet med miljön de lever i!
Så håll koll på dem den som kan! 😉
(gener består av sekvenser av baspar, och alla baspar bildar inte gener utan kodar för annat, t.ex. för hur gener stängs på och av, t.ex. i samverkan med miljön = epigenetik)
Vid avel utgår vi från en standard som säger färg, typ, storlek, ofta beteende och emellanåt produktion. Det är vad vi fokuserar på, det är vad vi ofta kan hantera (i alla fall x antal generationer), och det är en bråkdel av vad generna "har för sig".
Även de gener vi mixtrar med har annat för sig vid sidan om.
Musens färggener är roliga och lätta att avla med. De har tydliga regler som fungerar i praktiken. Det gäller de vanliga färgerna svart, chocolate, lilac, blue och gul samt dess tickade motsvarigheter.
Sedan kan man krångla till det lite med blekningarna på C-lokus, men det är fortfarande hanterbart. Till och med tricolor går att medvetet avla fram fast det kräver planering och flera generationer med införskaffande av rätt färggener. Andra varianter med andra arvsgångar kan vara svårare och dem har jag inte koll på.
Det jag vill ta upp är det som INTE går.
Först: För att bedriva avel behöver man inte kunna genetik, man behöver däremot kunna göra rätt urval utifrån en massa olika kriterier (som jag inte tar upp).
Det man gör vid all avel är (bl.a.) att välja ut de djur som excellerar i den/de egenskaper man är ute efter, för att ungarna hela tiden ska bli lite bättre, eller i alla fall bevara den önskade egenskapen.
Och då är vi inne på "polygenerna", som är all avels största arbetsverktyg, tillsammans med urval.
Exempel: En vanlig agouti och en färgavlad agouti kan skilja sig i utseende som om det var två olika färger! Eller färgen gul, som kan avlas gul eller röd (brunröd) med hjälp av varianter av gener i det genkomplex (polygener) som heter Rufus Polygener.
Bilden visar två syskon i färgen dominant yellow, dvs samma färg-gen. Skillnaden i färgnyans beror på polygenernas sammansättning.
![[Lilium]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Riktigt intressant att läsa!
Vad är det som inte går då?
Jag kan börja med ett lätt exempel: Damen på fotot får agera modell. Hon har ungar i magen. Trots att pappan också är agouti/tan kommer hon ALDRIG att kunna avla rent!
Med det menas att det inte går att avla på agouti/tan så att all avkomma också är agouti/tan. Det kommer alltid att, förutom agouti/tan, också födas svart/tan och agouti utan tan i kullarna!
Det beror på att de gener som finns på A-lokuset måste vara av två olika slag, nämligen A och a(t).
Para A/a(t) med A/(a(t) så blir ungarna antingen AA, A/a(t), eller a(t)/a(t) = 3 varianter.
Så länge det krävs två OLIKA alleler på ett lokus, går det inte att avla rent utan att man även får andra varianter i kullarna. Men fortfarande går det att avla.
Det här är bara början, och inledning. Fortsättning följer. (ska äta, återkommer "nån gång")
#1. 💗
Mycket intressant men förvirrande läsning för någon som inte är så insatt i just möss (jag) 😅
Jag undrar om någon vill och/eller orkar läsa 🙃, men jag vill skriva 🙂
eftersom det reder ut begreppen en smula för mig själv. 😊
Så varsågoda, den som vill. 😜
Först lite tyvärr nödvändigt fikonspråk:
Kromosomer = Långa DNA-strängar där generna sitter.
Lokus = (Loki i plural) Den plats på kromosomerna där de speciella generna finns. Varje gen har sitt eget lokus, alltid på samma plats. Till exempel finns A-generna på A-lokus.
Allel = De olika generna som hör till ett och samma lokus.
Till exempel så finns agouti (A/A och A/a), svart (a/a) , dominant gul (A(y)/), och tan (a(t)/) som olika alleler på A-lokus.
Varje mus kan BARA ha två av dessa alleler, en från mamman och en från pappan.
(stjärna * betyder att genen inte spelar ngn roll, så strunta i det!)
Polygener = Ett flertal "okända" gener på olika loki, som samverkar för att ge effekter.
Här gäller det alltså att få fram rätt allel på varje polygen-loki. Har man bara rätt på ett lokus så syns ingen effekt! Man måste samla hela högen, genom att hela tiden para de bästa med de bästa. Och föräldramössen måste ju förstås dessutom bära på rätt alleler. Annars går det ju inte.
Ett åskådliggörande exempel på avel som involverar flera loki
(men som inte involverar polygener, eftersom de gener vi har är kända)
kan vara om vi vill avla fram lilac a/a b/b d/d och bara har agoutimöss, men som vi vet BÄR på rätt gener A/a B/b D/d.
En parning mellan dessa kräver, statistiskt sett, 64 ungar för att få en enda lilac ur en sådan parning!
(Åskådliggörs med ett korsnings-schema vilket jag inte orkar. Om någon är intresserad kan jag förklara lite)
Blandar vi in ett lokus till på samma premisser krävs det 256 ungar för en enda med ”rätt” egenskaper.
Med 5 lokus inblandade, och fortfarande samma premisser, krävs 1024 ungar för en ”rätt”.
Får man bara fram rätt, så går det dock att fortsätta med dem!
Det är alltså inte omöjligt, eftersom om man bara lyckas samla ihop dubbletter av recessiva gener så uppför de sig ju som dominanta i aveln.
”Omöjligt” blir det när den önskade egenskapen sitter på flera loki (ju fler desto värre), hör till polygenerna (dvs är okända men samverkar) och allelerna måste vara två olika, recessiva, på varje loki, eftersom dessa aldrig kan avla rent.
(se exemplet med agouti/tan i #2. )
Och nu pratar jag om svårfångade polygener, där vi inte har vetskap om deras status och aldrig kan få (via till exempel testparningar). Är de två, tre, eller fyra? Recessiva eller dominanta eller blandade? Även om man råkar får fram två perfekta individer, finns risken att allt försvinner i nästa parning, och inte heller återkommer i efterföljande parningar.
Att para syskon, eller återpara på föräldrar, hjälper inte ett dugg! Inte ens i många generationer om det handlar om många polygener som kräver olika alleler på varje loki. Man kan kanske få fram någon mer likadan med stor tur. Men bättre resultat får man inte, hur många generationer man än fortsätter.
Om det finns sådana riktigt svåra polygener? Det vet jag faktiskt inte!
Men jag vet att det ibland har dykt upp udda mus-individer som varit spännande, och uppfödaren (även jag) försökt få fram fler likadana via olika avelsmetoder, men inte lyckats.
Ett par andra omöjligheter är så kallad mosaik, en färgvariant där mutationen skett i kroppscellerna men inte könscellerna. De kan aldrig avlas vidare. Liksom de tecknade mössens allra minsta detaljer i teckningarna, som styrs av slumpen. Det kan vi inte göra något åt.
- Redigerat 2022-09-23 11:19 av ariama
Färgavel är alltid spännande! Har ingen koll på möss (eftersom jag aldrig fött upp möss) men desto mer på fåglar (som dessutom ofta har könsbundna färger som komplicerar men ibland även hjälper vid avel), kaniner och hästar.
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu
Starta ny diskussion
