Klart bäst i beteende, enligt mina kriterier, är Blueberry, lilac-agouti satin lh.
Hon är visserligen en liten smula för "ivrig", men var den första som utmärkte sig genom att vilja komma fram och hälsa, och komma upp i min hand. Hon började först vid ca 5 veckor, jag vill helst att de ska vara modigare lite tidigare, vid ca 4 veckor.

Jag hanterar ungarna dagligen mellan 2 - 15 dagar, sedan är de lättskrämda när de börjar lämna boet och gå på upptäcktsfärd. De "vet" att slarviga små möss snabbt blir mat ute i stora världen. Och jag vill inte stressa dem, men tar lugnt upp dem ibland med några dagars mellanrum.

Nu inväntar jag dem att självmant bli tama, vilket brukar hända mellan 4 - 6 veckor. Med tama menar jag att de vill komma upp i handen. "Tama" är de alla vid det här laget, på ena eller andra viset, men inte alltid så de gillar att bli burna, eller umgås med människor.

Med "domesticering" menar jag mössens VILJA att umgås med människor, att bli kringburna, att komma upp självmant i handen, att jag har en interaktion med dem, dvs deras vilja är inte i första hand att komma ut från buren utan att umgås med MIG.

Ett exempel på det är att musen nosar mig i ansiktet när jag pratar med den på nära håll, att den vänder sig MOT mig i min hand, inte bort från. Och att den hellre sitter i min hand än rusar iväg vidare, t.ex. ner på bordet eller upp för armen, och "försvinner". Den vill vara på äventyr med MIG, inte äventyr på egen hand.

BellaMy är en raring! I beteende kommer hon efter Blueberry. Agouti långhår satin.
50% miljö, dvs hantering, en tam och orädd mamma som visar att människor är trevliga, mat och skötsel, osv.
Och 50% gener - det är den delen jag inte kan göra något åt, annat än genom envis avel och urval.

Bianca är blue-argente siames satin långhår. Pigg och glad och (oftast) sällskaplig.

Blanca är också blue-argente-siames satin, men korthår. I beteende ungefär som Bianca. De är i alla fall klart godkända och båda tycker det är kul att umgås med mig men kan vara en liten smula reserverade ibland.

Biancas öron är så söta. Jag gillar när de är högt ansatta och ger musen ett piggt skogsmus-utseende.

Bluebelly är blue-agouti satin. Är hon på gott humör kommer hon gärna, men hon kan lika gärna hoppa över. Livet för henne består av annat än "människor".

Hon är lätthanterad i alla fall, jag bara plockar upp henne om jag vill.

Belle är agouti satin korthår. Ibland gillar hon att komma, ibland är hon lite mer tveksam. Lätthanterad förstås, som de alla är. Vill hon inte men jag vill, så plockar jag bara upp henne.

Barbara, lilac-agouti lh satin är den som är minst sällskaplig och minst "sällskapsmus".
Ibland rycks hon med av de andras glädje och kommer upp i handen, men oftast struntar hon i det.

Jag har ju öppna burar, dessa bor i ett stort akvarium med "övervåning" där de valt att sova. Barbara sover gärna i ett bo på "nedervåningen", ibland själv, ibland med någon annan. Sover hon uppe, och jag kommer och de andra springer mig till mötes - så väljer hon att ta stegen ner och försvinna bland alla gömställen som finns.

Det syns på bilden att hon inte tycker läget är särskilt kul!
Det syns förresten på alla bilderna vad de olika mössen tycker om min hantering och fotograferingen!

Som det ser ut idag, vid snart 3 månaders ålder, så är det Blueberry och BellaMy som går vidare i avel. Jag vet redan vilka hanar jag vill använda som matchar bra.

MEN det vet man aldrig! Inget är hugget i sten. De ska bli äldre först, vara friska och väl musklade, ha bra hälsa och bra fertilitet.

Till Blueberry har jag halvbrodern Amigo i åtanke. Han är otroligt snäll och trevlig, och kommer alltid och hälsar och vill upp när jag kommer. Han är klart bäst i sin egen kull, vad gäller sällskapsmus-talanger.

BellaMy-planen är Vattnadals Obsidian, agouti med Björndalens Cyrril till far. Där har jag agoutiavel i åtanke, men givetvis även beteende med tanke på sällskapsmöss.

Men - tills vidare njuter jag bara av deras sällskap.

Vilken presentation 👍🏻.

Hur gick det sen? Ett år senare.

Det är ganska lustigt hur en kull kan utvecklas, och hur en avelsmus kan vara beskaffad. Denna kull har ändrat sitt beteende flera gånger om under sitt första år. Ingen har varit vad jag kallar "Björndalsmöss", men det är ju inte heller att förvänta vid utavel, då det snarare blir "salig blandad kompott".
Ingen har varit direkt social med människor, och alla har varit mer och mindre rassliga i buren.

Värst har Blanca varit. Rasslig, tjurig, bitsk. Ner i buren när jag kommer, långt bort ifrån mig, bit mig i fingret om jag tar henne ändå, AJ! Huggorm! (aldrig huggit/blodvite förstås, då hade hon inte levat).

Inte vacker, snipigt ansikte, antydan till puckel - detta efter mor Björndalens Elvira som inte var vacker men mkt rar med bra (enligt mina önskemål) Björndals-stamtavla.

Varför jag ändå avlat på just henne kan man ju undra. Men det handlar inte bara om utseende och direkt beteende, utan även historia, bakgrund och stamtavla. Och hon väger 72 gram! Hon är frisk och i bra hull. Och jag behöver (vill) öka upp storlek och typ till mer engelsk.

Och i hela kullen, och av alla mina nuvarande möss, är hon min bästa avelshona!! 💝
Det är hon som levererat mina trevligaste möss, och dessutom vackra!

Fortfarande är kullarna ojämna förstås, men det ger ju också utrymme för urval.

Idag är hon lite "snällare". Bits ibland, men lustigt nog inte för att säga "Bort!", eller "vara elak" (ingen mus är elak förstås, det handlar ju om annat).
Och lustigt nog … jag vet inte vad hon menar, men får en stark känsla av "kommunikation", men jag förstår inte.

Ibland går hon upp självmant i handen, när hon vill transporteras till eller från lekbordet. Då går hon oftast upp försiktigt, och lägger sig med platt kropp och benen brett isär. Att bli buren är ingen höjdare precis. Det är väl det hon vill tala om när hon bits kanske. Hon "pratar med tänderna".

Vilken intressant tråd! Gillar när du skriver dina tankar om urval och avelsprocesser <3

#12. Tack Emouse!
Det är kul när någon visar intresse för avel och avelsprocesser med hjälp av möss. Det är inte så vanligt idag. Lågvattenmärke liksom. 😢

Som tur är, så finns det några nya förmågor på gång. De syns på facebook.
Men intresset överlag för möss, verkar lågt. Det är sorgligt, för möss när de är som trevligast, är någonting helt amazing!

Jag håller på att försöka skriva ner hur jag tänker om avel. Efter 18 år är min allmänna tanke nr 1: "Jag vet inte", och tanke nr 2. "Jag tror inte på avel".

Givetvis finns "avel" , det är inte det. Jag tror bara inte att vi har en sådan kontroll som vi tror oss ha.

Tänk själv. En mus har ca 22 000 gener. Blanda och ge (parning) och tro att du har kontroll över utfallet? Jag har bättre kontroll om jag blandar två kortlekar! De innehåller ju bara 52 kort.

Bejinn på fotot, en av Blancas döttrar och den bästa/trevligaste/raraste mus jag har. Hon var på golvet medan jag gick ut för att hämta något. När jag kom tillbaka skulle hon hjälpa mig knyta upp skorna. Upptäckte att jag tagit mig ur dem ändå, undersökte saken, och fann mig sedan i tofflorna varpå hon bad mig att ta upp henne. (fri tolkning 🙃, utom det sista att hon ville upp)
(Edit: Bilderna hamnade i o-ordning när jag laddade upp dem, bestämde Mus,iFokus, de var i rätt serie)

#13: Det är så himla synd, jag håller med! Jag tror absolut att digital utveckling har en del med det att göra, dels för att det inte längre är så lätt att ramla in på sådana här sajter ”av misstag” och sedan finna ett intresse (till skillnad från det som är populärt idag, ex. fb/liknande där en aktivt måste söka upp en musgrupp). Det är svårare för folk att finna musintresset utan att redan ha mustankar. Jag gillar inte fb-grupper så värst mycket, tycker att det mesta känns opersonligt och virrvarrigt, ger inte samma utrymme till bra diskussion som det gör här (alternativt att jag är partisk till MiF😂).
Nåväl, det är en annat samtalsämne.

Skriv så gärna, så gärna! Men jag vill verkligen läsa och lära om allt du (ni andra med) har att dela med er av vad gäller avel och allt som hör till möss. Ni mus-veteraner är kloka och sprängfyllda av idéer, tankar, visdom och goda råd.
Jag går in på det tionde året som musfantast nu, efter de två zoo-mössen som ledde mig in hit vilket jag är otroligt glad över. Jag är tacksam för er och allt ni lärt och fortfarande lär.

En stor dröm för mig är fortfarande att ge mig in i avelsträsket men har väl ännu inte funnit modet. Letar nog egentligen mest efter känslan att ”kunna allt” först, trots att det är ett rätt knasigt mål. Det finns alltid mer att lära, alltid nya tankar. Så jag skrattar lite när du skriver, för att veta och ha kontroll är det jag söker efter, det som får mig att backa och slå ifrån när viljan och längtan klänger efter en praktisk verklighet🙊