Hej Blixtras!

Du har helt rätt i att man inte ska para två DY, Dominant Red. Det är ju en dominant gen också, så det behövs inte, men problemet är att möss med dubbla DY dör - tillbakabildas, så finns risk för att blir en väldigt liten kull. DY får inte alltid stora kullar heller…

Texel däremot mår ofta bra av att du parar den med texel. När jag pysslade med texel så märkte jag att det fanns flera olika krulligheter och vissa av dem i kombo kunde ge sämre krull på avkomman, men oftast är det tvärtom. Para krull med krull och avkomman får bättre krull. Givetvis med avvikelse och när man avlar på texel ska man ju välja ut de med bäst pälskvalitet att avla på.

Det enda jag på rak arm kan tänka på är Fuzzy och nude. Parar du två Fuzzy kommer avkomman att få väldigt gles och tunn päls. Man har avlat fram nakna på det sättet. Nude har vi förhoppningsvis inte längre, de fick ögonproblem och annat som jag inte ens minns nu.

#1: Tack så mycket för ett mycket klokt och lärorikt svar!

#2 Fråga gärna mer. 😃

#3: Nu kom jag på en till sak😄 Om man nu parar två texel blir alla ungar texel då?

#4: Mjaeaeaeae. Ja men kanske nej.

Texel är krulligt hår, genen Rx. Den är dominant. Texel är långhår (genen go), som är recessiv.

Rx/rx x Rx/rx har - rätta mig om jag har fel med matten - 25% chans att ge rx/rx, dvs inget krull alls. Dvs att om båda föräldrarna kommer från kombinationen Krull x icke-krull så kan du få okrulliga bebisar i första generationen. Efter det är det svårt att säga eftersom man inte vet exakt vad avkommorna ärvt. :)

Men långt hår blir det alltid, eftersom att båda föräldrar behöver ha Go/Go (dubbel uppsättning) för att det ska bli långt hår, som texel kräver.

De lockiga generna kan jag inte, inte mer än att de måste vara flera olika, eftersom "lockarna" kan ha så olika utseende.

När det gäller långhår blir mössen både mer långhåriga och bättre, ju fler generationer man renavlar det.

Långhår lever annars sitt eget päls-liv, i praktiken. Så fort man får in långhår i korthårsmöss så blir ungarna "dåliga korthår" (för utställning, pälsen blir "för mjuk" liksom) med en längd som varierar fullständigt från litet till mycket, oftast litet (utan medveten långhårsavel)

Mina möss är mestadels semi-långhår, dvs varken eller. Något jag gärna vill ha.

När det gäller Dominant Yellow kan jag tillägga att det inte är skadligt för mössen att para två DY.

A(y) som genen heter, kan inte finnas i dubbel upplaga, vilket betyder att man alltid får både DY och icke-DY i kullar efter DY (en eller två).

A(y)/A(y)-ungar slutar utvecklas i magen på mamma mus vid 6 dagars ålder, och då tillbakabildas de! Utan men för någon. Och det praktiska resultatet, efter två DY-möss blir alltså färre ungar.

#4 #5

Jag brukar förklara väldigt enkelt: om bägge föräldrar är "dubbel-texel" så blir alla ungar texel.
Annars är det som Archulf förklarar, släta/longhair kan dyka upp.

#6 Härligt med perfekt förklaring.

Vi undvek alltid att para två DY pga att de ofta får ganska små kullar ändå. MEN detta kan vara gammal förlegad info… kanske spelade andra faktorer in på de linjerna varför det inte blev så många ungar..

Det finns massor med avels-vett (tänker bara avel-svett annars haha), som är bortglömt de senaste 15 åren tack vare nya varianter.

Vissa varianter är rent dumt att sätta till c-genen, t ex rött. Jag vet att amaira inte håller med mig, men jag gillar inte gensoppa.

Vi behöver städa upp i generna. Varför para allt med splash och tecknat? Vi vill ha underbara varianter utan Splash och utan c-gener i Sverige.

#8. Jag kan inte hålla med dig mer!! Jag gillar verkligen inte gensoppor!
Men hellre gensoppa än inga gener (möss) alls.

Ja, jag har en riktig soppa just nu, men verkligen inte "med flit". Jag kan inte göra annat än avla på det jag har - och försöka sortera ut de olika ingredienserna.
Att jag tycker de är gulliga är en annan sak.

Jag fick köpa Portomus av dig, Siames, blue, self, satin, långhår. Det var den enda hanen jag hade tillgång till, i en tid då mina sista honor var på utgående (efter min sjukdom). Här är en "i sista minuten sopp-ingrediens", som jag är dig evigt tacksam för!!

Sedan tillkom Vattnadalsmöss, med chinchilla-genen, björndalsavkomma, och lite annat. Själv bidrar jag med tickat, rödögt och ck-genen (cinnamon).

Jag har alltså alla grundfärgerna blandat, tickat (och nu dyker self upp), svartögt och rödögt, och blekgenerna c(ch) + c(h) i min soppa.

OCH jag har för få möss för att stenhårt kunna renavla ut de färger jag eftersöker, särskilt eftersom beteendet har så stor betydelse att jag aldrig tar bort "bästa beteende".
OCH för att jag vill ha varianter som jag ännu inte vaskat ut (ch-ar t.ex. den finns gömd där i min soppa!)

Att blanda olika gener hej vilt, är verkligen inte kul, av flera orsaker.

En orsak är att man "förstör" en vacker standard-variant.

En annan är att man "förstör" andras vackra standardvarianter, eftersom recessiva gener kan hänga med osynligt i många generationer.

Så helt plötsligt kan något "konstigt" dyka upp och "förstöra" arbetet hos någon seriös uppfödare som köpt in en avelsmus till sitt eget avelsarbete, där just en sådan där ovälkommen gen följt med osynligt mellan flera ägare.

Varianter som man inte bör blanda:

• Blå och röda färger (om man inte avlar lilac-varianter eller liknande) eftersom blått förstör den röda/gula färgen, och blått ska vara en kall färg medan rött/gult bidrar med varmt.

Ingendera varianten blir vacker med gener (även dolda, dvs enstaka recessiva) från den andra. Det lär ta tre generationer (Eva Johansson) att få fram en bra nyans igen, efter hopblandning.

Färgavel handlar också om polygener/modifieringsgener, och varma och kalla färger har olika modifieringsgensvarianter för sina respektive nyanser.

• De olika c-varianterna, c(ch), c(h), c(e), c. Om man inte specifikt är ute efter t.ex. burmes eller colorpoint eller nåt, och vet vad man gör. Därför att så fort man börjar blanda, så tappar man kontrollen över dem! Flera olika varianter är baserade på en viss c-blekning, t.ex. tricolor som ger bästa varianterna med c(e), extreme dilution.

Tricolor (som exempel) finns numera tyvärr med alla möjliga olika c-blekningar, utan kontroll. Fler exempel finns. Många/flertalet avlar idag utan färgavels-mål, det är bara kul att få fram olika färger - men kontrollen saknas.

Det är faktiskt mycket roligare, och mössens färger blir tusen gånger vackrare, MED kontrollen!
Man behöver inte lära sig genetiken bakom, om man tycker det är för svårt, det går att avla seriöst ändå.

Men det är MYCKET svårt, när man måste utgå från gensopporna…

Det finns fler man inte ska blanda, om man vill färg-avla, och få fram det VACKRA i färgerna.

Om man vet vilken variant man vill ägna sig åt, så är SVEMUS standard ett måste. Ovärderlig om man vill avla mot ett mål i fråga om färg, teckning eller pälslag.

https://mintoiro.wixsite.com/svemus/standard-1

Här står hur utställnings-varianten ska se ut. Det är de som är de vackraste.
Däremot står inte vilka varianter som fungerar bra att avla tillsammans (finns flera) eller vilka man inte ska blanda.

Om du väljer något, eller undrar om något mer specifikt, så fråga gärna här på Mus.iFokus. Jag svarar gärna på det jag kan.

Hu hu hu nu känner jag mig nästan lite skamsen som inte bryr mig så mycket om att färgavla. Jag vill gärna ha möss jag kan se skillnad på (tecknat hjälper där), och möss som är trevliga, och eftersom att jag gärna utavlar (kommer ju från bakgrund inom avel på andra djur där det numera är typ socialt förbjudet att linjeavla osv) så kommer jag ju inte riktigt ifrån gensoppan. Däremot så förstår jag den, så jag vet ju mellan tummen och pekfingret vad som ligger där och bubblar. Men det hjälper väl inte alltid.

Jag tänker att avel-svett är ett ganska bra begrepp. Det är mycket ansvar.

Ja, det är en stor grej i en hobby-avel, att både känna sina individer och kunna se skillnad på dem (hur lär man annars känna dem?)

Tecknat är bra på det viset att det alltid är skillnad på dem, även i den mest seriösa teckning-avel. För var de stora fläckarna hamnar, det är ärftligt, det kan man renavla. Men de små variationerna beror på slumpen, så där handlar det mest om tur, och en liten skillnad finns alltid.

Det absolut viktigaste tycker jag själv, är att kärleken finns där, och att det är KUL!

En annan viktig komponent, tycker jag, som faktiskt inte direkt har med mössen att göra, mer med djur överlag, och avelskunskap också för den delen, är allt man lär sig på vägen! Själv är jag ju obotligt nyfiken.

Nyfikenheten vinner ofta över seriositeten. Bara mössen mår bra under tiden.

Både inavel och linjeavel kan vara vanskligt. Ännu mer när det gäller andra djurslag än möss.

Det som händer mina möss om de inte tål min inavel är att de blir sterila, inte sjuka eller missbildade. Det är bara jag som lider, om mina möss tar slut.

Den högsta inavelsgrad jag haft, är 59%. Friska, rara, fina, fullt fertila. 17 ungar fick den sista honan jag hade kvar när jag utavlade, för att JAG blivit sjuk.

Om mina möss "tar slut", så påverkas inte arten tammus ett enda dugg.

Möss finns i parti och minut! Det går att köpa hem skräddarsydda inavelslinjer på postorder i stort sett (om man forskar på ett sjukhus) det används miljoner möss varje år i världen. Sen tillkommer foder-mössen, och så ett litet fåtal utställningsmöss (i världen) och så ett ännu mindre antal sällskapsmöss.

Det finns två stora risker med inavel. Den ena är sterilitet och att arten/rasen/linjen dör ut.

Det andra är när man slarvar med urvalet, eller medvetet avlar på missbildningar för att missbildningen är kopplad till andra egenskaper som man önskar. Till exempel kortnosade hundar med andningsproblem. Eller beteendeproblem som man inte genast tar ur avel för att de är vackra, eller nåt.

Det som händer vid inavel, är att man till en början får både bra och dålig avkomma, och det man fortsätter avla på, befäster man.

Man kan alltså befästa både bra och dåliga egenskaper, och får vara noga med sitt urval. Det är inavelns och linjeavelns A och O.

För att få en 100% inavlad mus, krävs det upprepad avel av syskon (eller förälder-barn) i minst 17 generationer!

Första syskonparningen ger 25% inavlade ungar. Sedan minskar inavels-ökningen med hälften för varje parning. Dvs 25%, nästa + 12,5%, sedan + 6,24% osv. Därför tar det så lång tid upp till 100%.

Det är mycket sällan jag själv inavlar så nära, jag föredrar att ta det lugnare. OM jag gör det, har jag ett tydligt syfte.

Jag håller med dig i mycket, och det du skriver om c-generna är rätt skoj… "så fort man börjar blanda, så tappar man kontrollen över dem!"
Det gäller dock inte all kombos och inte för alla uppfödare, MEN garanterat när och om du blandar in tecknat, splash och annat… sätt också texel eller fuzzy på dem och du har noll koll…

Ang att alltid fundera på avelsplanering och mål. Det är jättebra. Det är också bra att ifrågasätta sin egen förmåga att bedömma avelsdugligheten i djuren man har.
Och även ifrågasätta sin egen kunnighet.

Jag har fött upp möss sedan 1989 - utan uppehåll, men med en hel del trauman på vägen förstås… - och jag undrar ibland hur jäkla usel uppfödare jag är när jag gång på gång lyckas förstöra superfina linjer jag byggt upp.
Idag skyller jag på att jag inte aktivt kunnat byta möss med en annan uppfödare, för det är viktigt att ha någon att jobba med, gärna fler, om man inte vill inavla för hårt. Och det vill jag inte. Jag tycker inte att mössen är hållbara för det.

Jag tror iofs att jag skulle kunna se/känna skillnad på mina möss även om de var "likadana" … meeeen … jag tycker att tecknat är gulligt. Vita svansar och vita tår är gulligt! :D

Splash klarar jag mig dock utan.

Jag har ju fått inse att om jag ska kunna hålla på med någon sorts vettig grad av musavel så måste jag luckra upp min ställning mot in/linjeavel åtminstone något. Det finns inte tillräckligt många uppfödare som jag tror att jag kan luta mig på och ändå få det jag vill ha (typ 4-5 och 2 av dem är i denna tråd haha), och tittar man bak i stamtavlorna så ja.. alla köpte ju sina möss av någon någon gång. :) Då återkommer ofta samma uppfödarnamn ändå.

Jag skulle gärna se lite exempel i text/bild på hur andra uppfödare gör för att ta fram, bevara, och förnya linjer, men det kanske förtjänar sin egen tråd?

Jag skulle gärna samarbeta med någon för att få ett utbyte av bra, likasinnade möss men jag tror nog att jag behöver fler år på nacken innan jag vågar tro att jag skulle duga till sånt. Speciellt eftersom att jag tar det rätt långsamt i aveln, så det kommer ju ta ett tag innan jag ser vad jag har och får och om man får någon sorts jämnhet i det. Och så var det ju det där med gensoppan…

#19 Bild är ju lite extremt kanske när man ska förklara hur man ska tänka. (eller så är det jag som är så himla opedagogisk att jag inte kan sånt… amaira kan säkert)

Jag tittar mycket i stamtavlor, men annars försöker jag alltid para den bästa honan med den bästa hanen, den näst bästa honan med den näst bästa hanen och den nästnäst bästa honan med den nästnäst bästa hanen. Detta för att helt enkelt inte para den bästa honan med den sämsta hanen, då detta inte ger min avel något.
Nu säger det ju ingenting. Mina bästa kan ju vara sämre än någons sämsta, men i a f. Jag tittar på färg, päls, typ och temperament, samt hälsa och stamtavlor.
Just nu förbjuder mig många stamtavlor att ta kullar, då det riskerar att blir för mkt tecknat, dåligt temperament och splash.

#20: Jag tänkte bild mer som i "jag börjar med tre olika par och parar deras avkommor och sen en dotter från dem med hanen från den tredje och sen bla bla hanar med sina syskons barnbarn eller något". Alltså typ ett sånt diagram av något slag. Men det kanske inte blir så strukturerat när man ska bygga upp en linje alla gånger 😅

Det är ju en jobbig sits. Hoppas att det klarnar fler möjligheter framöver.

#21 Jaha… mjae, jag planerar sällan så långt fram… Det är så mycket som kan hända och jag parar inte på unga djur så gärna…. ungarna utvärderas - färg, typ, päls, temperament och hälsa och när de är redo för parning får jag se över vad jag har till dem, alt låna in eller köpa in, beroende på vad jag behöver göra…

Just nu behöver jag ta in trevliga mörka self för att förbättra skuggning och mörkhet i pointer samt även för att skrämma iväg tecknat som befäst sig här. Även longhair då det krypit in för mkt shorthair…

När det gäller import av djur eller när man vill köpa in en ny variant bör man köpa in avelspar/avelstrio eller vad man nu vill. Det är inte smart att bara köpa en eller ett par. Köp ett helt gäng, när du ändå bestämt att du vill ha den där varianten från den där uppfödaren. Var ute i god tid och beställ och ta hem en drös.
Avla på dem tidigt och hålla dem ihop, så att du kan köpa tid för bedömning av dem innan du parar in dem i din egen linje eller avlar ut… Främst gäller detta på linjer där man inte får någon stamtavla eller hälsostatus eller bara inte känner så väl och man bör då räkna med att det kan dyka upp hälsogrejer tidigt. (Det kan man nästan se som en regel och inte ett undantag vad gäller importer och jag tror att det dels är resa, ombyte av miljö samt annat sätt att avla som ligger till stor grund i det. Det kan givetvis också vara så att djuren som säljs är "skräp" som uppfödaren sållat bort. Själv försökte jag alltid sälja mkt bra djur som skulle vara bra i avel, när jag exporterade. Jag har lärt mig att det är bara elakt och dålig reklam att sälja djur jag själv inte skulle vilja avla på.)
Morrhårstugg, svansknyck, Rossel och juvertumörer är inte ovanligt. Och man kan behöva "avla bort" detta.

Läser era tankar med intresse.

Det är lite kul när jag läser olika avelshandböcker, för det finns bara ett fåtal regler att hålla sig till för att få en framgångsrik uppfödning.

I praktiken "spretar" allt oftast åt olika håll, och att knyta ihop reglerna till en bukett, ja, jag knyter ihop den med en rosett av hopp och tur.

"jag undrar ibland hur jäkla usel uppfödare jag är" - här kan vi ta varandra i hand Grodan! Och det finns tusen saker jag varken vet eller kan!

Fast jag är ganska bra på teori. Och på att prata, eller uttrycka mina tankar i ord, för det behöver jag för att fatta vad jag tänker, inte för att försöka "lära andra", eller nåt.

Det svåraste är, enligt mig, att när jag fått fram de möss jag vill ha (nått ett avelsmål), att sedan behålla dem "likadana", som en linje, generation efter generation. DÄR sitter konsten, enligt mig (som aldrig nått dit).

Men jag vet förstås inte om det ens skulle vara önskvärt. Likformigheten försvagar ju också.

Allt förändras, alltid. Det är en livsregel, inget står någonsin still.

Enligt avelshandböckerna ska varje parning planeras så att ungarna blir lite bättre än föräldradjuren.
Hallå, i evighet då? Eller, hur tänker de? För mig räcker det med "lika bra".

#23 Precis, ungarna skall inte bli sämre än föräldrarna och därför parar jag den bästa med den bästa, den näst bästa med den näst bästa osv som jag nämnde ovan.
Men det är ju jag själv som gör den här bedömningen och någonstans gör jag alltså fel. Speciellt om jag inte tittar på typ, ögonstorlek, svansens längd och pisksnärt.. utan fokuserar på färg, hårlag, temperament och stamtavla.
Här finns en tjusning med att föda upp PEW, shorthair….

Det finns så många sätt att avla. Bäst är nog att först ha färg, teckning och hårlag och sedan skaffa avelspartner som har typen men en ok färgvariant att avla in. Man avlar dock inte den nya avelspartnern på allt man har, utan gör en egen liten "försökslinje" vid sidan om. Så att ifall allt skiter sig med den nya, tex ohälsa eller dåligt temperament, så har man iaf kvar den linje med färg,teckning och hårlag som man jobbat hårt med och inte vill förlora.
Dock är detta svårt om man har begränsat med tid, plats och pengar. Och kanske gör man en bedömning att den nya avelspartnern passar in i den äldre arbetade linjen då den kommer från liknande linjer…

Din "regel" har jag läst någonstans, om när det gäller att försöka få fram helt inavlade linjer, dvs syskon med syskon. Sällsynt att det går till 100%, men bevisligen gör det ju det ibland.

En annan regel är att ALDRIG para två djur (med varandra alltså) som har samma fel, eftersom man befäster felet då (t.ex. små ögon).

Största "regeln" är förstås urval. Och kanske inte så mycket vilka man väljer, utan vilka man väljer BORT.

#25 jo, vi har en hel del avelstrådar.. många otroligt intressanta… vi borde eg göra en artikel av några smarta ord från dem… någon dag… kanske… tralalalalaaaaaaa

Det här med avels-vett behövde jag luckra upp väldigt mycket för att minnas. Det är ju så att på den tiden när vi läste mycket böcker tillsammans i föreningen, hade möten och utställningar ofta, så diskuterade vi mycket. Vi lärde oss också mycket av hur man avlar/avlade i bland annat England och många saker var ren tabu. T ex så var det tabu att para Siamese med Agouti eller tecknat mm. Jag pratar om 80- och 90-tal

Med tiden har föreningslivet utarmas, reglerna glömts bort, nya varianter har kommit och renaveln har glömts… eller så finns helt enkelt inte intresset… men i a f så har jag också glömt…

Frågan är om vi ska ta och damma av dessa gamla "avels-regler"? De gäller ju för de som vill avla fram Standardenliga varianter.

Jag vill också länka till några riktigt intressanta trådar för den som vill läsa mer eller få tips om saker att diskutera

• https://mus.ifokus.se/discussion/1314949/att-avla-pa-halsa-och-livslangd
• https://mus.ifokus.se/discussion/1013629/vilka-ska-man-inte-kombinera-
• https://mus.ifokus.se/discussion/1448626/for-och-nackdelar-med-avel
• https://mus.ifokus.se/discussion/1083590/att-bevara-en-linje-hur-avlar-man
• https://mus.ifokus.se/discussion/1119320/fargavel-och-urval