Min erfarenhet/tycke om jämförandet är:

De är att JAG kan alfl inte gemföra .. mina råttor jag hade
(typ för 15 år sen) var sååå himla gooa o mössen jag har nu är likaså .. *thi hi*
.. ända gemförelsen är storleken .. att råttor är stora o möss små o gosiga .. *ler*

De har likheter. Men de har också mycket olikheter.

Det många frågar om är lukten. Mössens bajs luktar aldrig lika illa som råttornas kan göra och det luktar aldrig ammoniak om mössens kiss som det kan göra om man slarvat i råttburen. Däremot luktar mössen i allmenhet mer tycker jag. De har ju den här speciella popcorn/ris-lukten som vissa har svårt för. Men det luktar faktiskt som popcorn så det är nog mest psykiskt.. Mössen bajsar och kissar mycket utanför buren medan råttorna är rumsrena. Det går säkert att träna dem men jag har inte brytt mig så mycket eftersom det är så små korvar och kisspölar det handlar om. Råttorna revirmarkerar i sin tur mycket mer.

När det gäller mat verkar de också tycka lite olika. Råttorna gillar onyttigheter mer än mössen! Mössen är duktiga på att äta torrfoder. Eller, de verkar vara duktigare på att äta över huvudtaget! Gosh, vad snabbt maten går åt!

Mina möss är keligare än mina råtthonor. En av mina töser har varit en kelgris ända sen hon var en liten bebis. De har mycket mer tålamod att mysa i mina händer.

Men jag tycker att mina möss i allmänhet är lite försiktigare än råttorna. Öppnar jag buren så springer de alltid och gömmer sig först och kommer fram sen och hälsar. Råttorna ligger ju alltid kvar där de är när jag öppnar råttburen. De är coolare på något vis. Men mössen är alltid glada, till skillnad från råttorna som ibland verkar vara på dåligt humör och faktiskt inte vill leka.

Mushanen jag har gillar att undersöka saker på bordet men så fort han hör ett oljud springer han tillbaka till mina händer. Det praktiska är att man kan sätta mössen på ett bord med lite leksaker och de stannar där! Råttorna skulle tröttna på en kvart!

Råttorna är jag mycket mer hårdhänt med och kan lattja med på ett annat sätt än mössen.

Mössen verkar vara friskare än råttorna i allmänhet.

Det som är lika är väl matbehovet och utseendet och deras otroligt sociala natur. Men de rör sig faktiskt också väldigt olika och visar känslor på olika vis. Svårt att förklara.. Men så himla lika är de nog inte! :)

Mitt tips är att ta hand om en gammal mushane som första mus. De är nästan alltid säkra kort och det lär finnas uppfödare som har sådana!

Obs, det här var min jämförelse av mina djur. Det finns givetvis massvis med olika muspersonligheter, precis som med råttor.

Jag ska också berätta hur jag tycker mina möss är som husdjur.

 Men idag hinner jag inte skriva mer här. Nu ska jag ut i skogen och jobba, ihop med Hjärtevän, såga några träd som ska bli ved, osv.

Hehe tack för ett väldigt genomförligt svar ;) Min kille är också sugen på möss, hehe. Bra med en djurtokig kille ;)

Jag jämför dem inte. Och jag kan inte heller tala om varför jag älskar möss så innerligt. Det är rätt knäppt. I många år har jag varit helt galen i möss, men jag kan inte riktigt säga varför. Kanske är det ögonkontakten, hur de ser på mig. Kanske var jag en mus i mitt förra liv, vem vet?

Som husdjur är de nog det mest exemplariska man kan ha. Att de är så små är en stor fördel och mycket behändigt. De behöver inte badas, utan är mkt renliga. Svansarna är som siden. Pälsarna är ljuvliga. Är de korthår är de blanka o fina i pälsen. Är de långhår, astrex eller dyl är de mjuka att pussa på. De är glada, nyfikna och orädda djur. Och extremt snälla. Över lag. De är roliga att umgås med och att iaktta när de upptäcker nya leksaker eller miljöer. Och de kan bli mycket mycket tama. Det känns verkligen i hjärtat när ett så litet djur kan komma skuttandes mot dig när du ropar på den.

Mmm, som Grodan säger så bra: Det känns i hjärtat, när ett så litet djur visar att det uppskattar dig, gillar dig, blir glad när du kommer, är förtroendefull gentemot dig och litar på dig.

Jämföra med råtta kan jag inte, för jag har aldrig haft råttor - mer än de vilda i kalkonstallet förr i tiden. De var vackra men måste ju tyvärr bekämpas…

Möss har jag alltid älskat, ända sen jag var en tvärhand hög. De är så små, så oerhört näpna, helt bedårande, söta så jag svimmar, igen och igen och igen, genom hela livet i en evig kärlek.

Som husdjur är de på både gott och ont.

Det sorgliga är att de ju knappast är "rumsrena". De både kissar och bajsar när de har lust.

Fast en riktigt tam mus som är van att hanteras, är så gott som "rumsren".

Hanarna luktar ofta starkt, slåss sinsemellan, och man behöver oftast ha dem ensamma i en bur. De "läcker" dessutom mera, genom att de markerar revir med sin urin. Eller enbart talar om "här är jag", jag är en hane som önskar kontakt med villiga damer.

Det här tycker jag man bör veta som musägare.

De är också skygga av naturen, de är ju bytesdjur, och man får ha lite tid och tålamod med dem i början.

Ska man skaffa möss, så tycker jag man ska vara lite kräsen med att få en mus som redan har en grundtrygghet ihop med människor.

Ja, det var lite "baksidor". Resterande är enbart positivt.

De är livliga, nyfikna, glada, pussgoa, mjuka, lena. De kan bli mycket tama och helt underbara kamrater.

De är roliga, påhittiga, småbusiga, näpna, och helt bedårande. Det går att lära dem små konster, man kan ha dem i fickan (rymlig ficka förstås).

Det uppskattas mycket om man bygger lekhagar/hus av kartonger eller annat (jag gillar själv sånt pyssel och får sedan njuta av hur mössen inventerar och utforskar och gillar)

Jag har säkert glömt tusen saker, men något ska du väl få upptäcka själv.

Jo, åldern ska jag också nämna. Det kan vara både positivt och negativt, men en mus blir bara runt två år. Negativt och sorgligt, att så kort tid få behålla en mycket kär vän. Positivt, om man inte kan binda upp sig inför framtiden - ansvaret gäller bara ca två år framåt.

Möss är i alla fall klart "älskansvärda"

De är fantastiska djur. Jag stod och kikade i djurburarna på en zoobutik för ett par veckor sedan. Råttorna låg och såg vettskrämda ut, hamstrarna brydde sig inte om mig, kaninerna käkade hö men mössen var fram och hälsade! Även om de livrädda sprang och gömde sig när jag närmade mig(de var ju trots allt zoomöss) så kom de tillbaka efter en stund och nosade. Ibland är det med mössen som om de vet att de är ruskigt ätvänliga men bara inte kan rå för att de är så nyfikna! De är väldigt intelligenta djur.

Nej, de är inte så värst lika, råttorna och mössen. Men jag tror att många som har råttor gillar möss för det är ändå något där som påminner om varandra. Jag tror det är ju deras sociala natur. Där är de väldigt lika. Jag har nog aldrig haft någon djursort som är så beroende av social kontakt som just möss och råttor.

Men man kan precis som med råttor ha otur och få riktigt tråkiga möss som bara är rädda eller springiga. Om du bestämmer dig för att skaffa möss så hör av dig till uppfödarna. Och välj med hjärtat!

Håller med groda och Amaira. Att dessa små små liv kan "prata" med en med sina ögon och visa att de tycker om en. Krypa in i en ströja och somna som små bollar på en mage, ligga pladask och blunda och vibrera när man klappar dem på precis rätt ställe bakom örat och när de blir sååå överlyckliga när man kommer hem från jobbet att de försöker ta sig igenom glas eller galler för att hälsa på en! Det är rätt mäktigt. Jag har haft stora djur (hästar) och mitemellan (kanin, hund etc) men mina småttingar har alltid haft en speciell plats i hjärtat. De stora haft vart så självständiga men mössen tyr sig till mig på ett annat sätt.

Och deras ögon är ju så man kan dö. När de tittar på en och det verkligen syns hur de tänker för fullt. ^__^

#8 På tal om "vibrera", haha. I torsdags på mässan, när besökarna fick hålla mina möss i sina händer. Då var det många (lite äldre) som med förvåning sa: "Men, de skakar ju i hela kroppen!?" Eller "Men, hela musen vibrerar ju!?"

Så då fick jag tala om, att det skulle vara så.  Och så var jag glad att Grodan har uppfunnit ett namn på fenomenet, så jag kunde tala om att det heter "tass-darr"   och är ett positivt tecken på en tammus.