Håller med. Mössen och jag tränar med hur små signaler vi kan kommunicera,
vilket innebär att vi umgås någon timme varje dag via deras öppna stugor och på lekbord. Alla tretton tycker att detta är mycket roligt och ingen vill missa våra träningstillfällen. Ingen av dem är handtam. Jag flyttar dem med ferplaströr.

Ja, jag har läst några gånger att du gör så, och det låter spännande, men jag måste erkänna att jag inte förstår hur du menar, eller gör?

Berätta gärna mer!!

Sånt jag undrar (en hel del 🙂), t.ex.

Hur definierar du "kommunikation"?

Hur skiljer du på kommunikation och reaktion?
(som bytesdjur är ju möss oerhört observanta och noterar det mesta i sin omgivning och kan väl därmed också reagera på det mesta?).

Hur vet du att musen vill säga/svara/meddela just dig någonting?

Vad gör du, rent konkret, och vad förväntar du dig som svar?

Hur tränar du och vad består träningen av?

Hur dokumenterar du resultaten? För du också någon sorts statistik?

Du får gärna bre ut dig i min tråd! Sånt jag inte förstår är alltid intressant. 😀

Tack för dina frågor. Bäst svarar jag genom att hänvisa till min kanin Bore där jag har en del dokumentation. På hans F-B sida ofbrik finns några filmer som belyser skillnaden mellan reaktion och kommunikation. Film nr 12 och 17 visar reaktion, och film nr 1, 14 och 15 visar kommunikation.

Filmen med din mus Robin visar reaktion - att han först ville nå din vänstra hand som visade sig vara upptagen (han tittade på det han ville). Anta att han inte löst detta genom att byta till höger ben utan istället sökt kontakt med dig. Förmodligen hade du då reagerat och gjort det möjligt för honom att nå din vänstra hand.

Min erfarenhet är att denna kommunikation sker spontant och går mycket snabbt. Genom övning kan man medvetandegöra denna kommunikation. Mycket handlar om uppmärksamhet, och en vilja att tro på det man noterar.

Jag tränar dem inte. De tränar mig. Jag är mer som en observatör och en skapare av roliga lekar. Såväl Bore som mössen och jag umgås på detta sätt. Deras stugor är uppbyggda med "kommunikationsföremål": bilder, föremål och färger. De använder dessa genom att peka, klättra upp på eller gå igenom.

Varje mus har exempelvis sitt eget ljuskapell (lykta). Balder och Rasmus har bott hos oss i fem dagar. Igår fick jag se att båda klättrade upp på sitt ljuskapell när jag tände mitt ljus. När de sedan klättrar ner och vill ha en belöning vet jag att de har förstått något. När sedan de andra mössen först pekar på sina ljuskapell och sedan på Balder och Rasmus har vi en gemenskap kring detta. Om detta sedan upprepas vet jag att vi är på rätt spår. Så där håller vi på.

Mössen är också mycket hjälpsamma. Ebba och Sara såg identiska ut och jag kunde inte skilja dem åt annat än genom att titta på deras svansar som hade olikheter. De lärde sig detta och lade fram sina svansar så jag kunde skilja dem åt.

Din fråga om hur jag vet att de vill mig något är viktig och avgörande. Först ser jag till att skapa en atmosfär där de kan tänkas vilja mig något. Kort sagt de bestämmer själva om de vill ha kontakt med mig eller inte. Jag tvingar mig aldrig på dem. Är de räddhågsna ser jag till att bygga bättre gömställen, de behöver inte bli handtama om de inte vill, jag konfronterar aldrig hanarna som vill vakta sitt revir osv. De får vara som de är. Då söker de själva kontakt.

I träningen med korten bestämmer jag (nästan). Jag undersöker med hur små signaler de kan lära sig att peka på det föremål som kortet visar. Bores sida visar denna träning. Denna träning blir mer som en typ av klickerträning där den finstämda kommunikationen går förlorad. När jag märker detta tränar vi inte så mer.

Det blir nog lättare om vi tar domesticerad som jag antar att ordet tam kommer ifrån.
Vi har en ordentlig blandning av domesticerade djur och eftersom det är ett ganska krångligt ord att använda så säger vi tam i vardagsbruk, tamdjur istället för domesticerade djur. Men de betyder inte samma sak egentligen.

(Kopierat från Wikipedia)

Domesticering är människans förädling av från början vilda arter genom avel.

Genom mänsklig påverkan har ett antal djur- eller växtarter förändrats från vild form till av människan mer eller mindre beroende underarter. Exempel på detta är hundar, nötboskap, hästar, grisar, vete, ris med flera från början vilda arter. Hos en fullständigt domesticerad art styrs urvalet helt av människan, och växten eller djuret har anpassats till människans behov.

Domesticering av djur ska skiljas från tämjning, som innebär att en individ anpassas till att följa en mänsklig social hierarki. Tamkatter är domesticerade men svårare att tämja än hundar och hovdjur.

(Fanns mer text men nu blev det inte mer)

Bra slutsats!
Har inte tänkt på ordets (tam) ursprung, men så bör det ju vara.
Ordet "domesticerad" har jag däremot funderat lika mycket på, som ordet "tam".

Och min tanke har varit: Domesticerad, till vad? För det är ju frågan.
Och svaret är (som du skriver) anpassad till människans behov. Vilket kan vara precis vad som helst.

För mössens del har människans behov varit … djur som inte är aggressiva, inte hävdar en egen vilja, samt är lätta att hantera, till försöksdjur, foder och utställning.
Till sällskap och till att gilla människor och mänskligt umgänge? Väldigt låg prioritet, även om det ibland kommer med på kuppen, som svansen på en hund.

Men med annan domesticering, dvs andra urval, behöver musen inte vara en sådan ängslig liten varelse som den nu ofta är. En mus kan faktiskt vara modig.
Modig, vänlig, nyfiken och "villig".

Villig att bli min VÄN, för att den helt enkelt gillar människor och mänsklig samvaro, och har tappat sin ursprungliga "motvilja" mot människor.

Om jag hårddrar det lite, så kan en ängslig mus kan vara lätthanterlig, om den väljer freeze istället för fly samt saknar aggressivitet.

"Villig" är faktiskt det ord jag använder, istället för "tam". Kom jag på nu.

Musen är villig att komma till mig, hälsa på mig.
Villig att gå upp i min hand. Villig att stanna där för att den gillar att hänga med mig.
Villig att komma när jag ropar på den.

Villig är ett bra ord, för det kan sättas in i så många sammanhang som faktiskt beskriver hur musen är med mig.

#3. Chappendale.

Finner inte fb-sidan du nämner. I övrigt förstår jag fortfarande inte riktigt.

"Mycket handlar om uppmärksamhet, och en vilja att tro på det man noterar."

Uppmärksam är jag. "Tron" är det värre med. För mig handlar det om tolkning, och då är vi ute på både hal is och djupt vatten samtidigt, enligt mig.

Jag föredrar vetenskap före tro (utan att ta bort vikten av "tro"! på andra vis), och då kommer helt plötsligt vår mänskliga hjärna in i bilden. Hur den fungerar, och varför, är en stor komponent i det hela som inte går att ta bort ur ekvationen, enligt mig.

När det gäller Robin så blir din slutsats fel. Den stämmer helt enkelt inte.
"Lita aldrig på sociala medier!" 😀

Han struntar fullständigt i vad och om jag har något i mina händer. Jag tar ju alltid emot honom, för honom är det inte relevant, han har aldrig varit med om att det skulle vara ett hinder. Vilket märks med lite statistik. EN händelse - som jag valde att visa - säger inte någonting.

Jag som ser honom hela tiden, ser att han alltid tittar/kollar åt alla möjliga håll, olika för olika gånger. Möss är nyfikna och det finns ingenting som de inte kollar upp, nosar på (ofta blixtsnabbt), det är mössens natur.
För att kunna dra vetenskapliga slutsatser om kommunikationsbetydelser ur det, krävs statistik, inte tro.
Hans sätt att klättra upp på mig, ja han klättrar från alla håll, både framifrån, från sidorna och bakifrån - vad jag gör spelar mindre roll.

Jag ville få en charmig filmsnutt på honom, och de flesta försöken misslyckades. "Bilden" som gavs var en lyckträff och bara ett av många försök.

Det där med statistik är en rolig grej!

Vår hjärna är inte gjord att begripa statistik, den "kan inte tänka" i statistik. För statistik krävs andra metoder.

Om man fyller en glasburk med 537 bönor, och ber människor gissa antal, så kan svaret bli allt från t.ex. 89 till 1117 (bara som ett exempel).

Plockar man ut EN gissning kommer man med stor sannolikhet väldigt fel. Men ju fler människor som gissar, desto närmare rätt svar kommer man!

Och magin i det hela är, att med tillräckligt antal gissande människor (men det måste vara ett stort antal) får man fram exakt rätt siffra! 537 st.
Märkligt, eller hur?

Det är statistikens kraft, och därför statistik är så viktig i vetenskapliga sammanhang - den går utanför vår hjärnas kapacitet.

Statistik är EN av de saker som vår hjärna inte klarar. Liksom det finns ett antal fällor som vår hjärna hjälplöst faller i varje gång, till och med när vi vet om fällorna.

Oerhört fascinerande! 💝

Chappendale. Kollat din hemsida. Förstår lite mer.
Ni har ju onekligen ett samspel - precis så som man ska ha med djur. Tycker jag.
Bore är jättefin💖 , och är tydligt förtjust i dig och ditt sällskap och era lekar.

Tack : ) Bore är är härlig och min bästa vän.